måndag 31 oktober 2011

Gjort det nästan omöjliga ...

(fotot har jag gjort själv för ett par år sedan)

... inser jag nu när det är den sista dagen i månaden. MÅNGA odds har jag haft emot mig men jag har ändå nått fram till min föresats som jag hade den 1:a oktober.

Jag fick god hjälp genom ett par mail den 11 oktober, då gick det att fokusera med ännu lite större skärpa.

Mitt manus, här i bloggen kallat "Trappan" ligger nu hos ett specifikt förlag. Kommer att invänta svar därifrån innan jag skickar till flera - tror att det inte ska dröja särskilt länge ...

Känslan nu är en mix av eufori, tomhet, förvåning, glädje och sorg.

Det jag borde göra nu är att ta hand om mig själv, disken och hemmet i övrigt som jag med bästa vilja i världen försökt blunda för under tiden manuset skrevs klart.

OCH viktigast av allt - vända mig utåt och bli social - mina barn o barnbarn har inte träffat mig på flera veckor.

Målmedveten? Jag? JA!

Allt för nu & Kramar till er


söndag 30 oktober 2011

Planerat ...


... varit smart. Lagat mat, åt en portion av den i fredags. Gjort matlådor. En till lördag. En till söndag.
Frigjort redigeringstid.
Såsen var en 'färsk' ABBA produkt i en påse, låg bredvid laxen i butiken. Dyrt. Köpte den och färska laxen ändå. Tog ett knippe färsk koriander i grönsaksdisken till Thaisåsen. Kostade på.
Fredagkväll: Hjärtklappning in masse. Benen som stockar. Kollade innehållsförteckningen på påsen. Lugnt, tålde allt.
Lördagkväll: Inbillade mig nog bara igår, inte så farligt. I med ny matlåda i magen. Inte så mycket hjärtklappning. Så det var bara inbillning. Vad du ska hålla på Ebba!
Söndagmorgon: Får inte upp ögonen. Sköljer med kallvatten. Speglar ansiktet. Plufs, plufs. Gurkskivor. Helspegel i hallen. Hela kroppen plufs, plufs. SVÄLLD. Benen - oohhh ... Promenad.
Söndagdag: In med resterande matlåda i frysen. Snåljåp. Fram med Alaska pollock, tina långsamt. Googla: vätskedrivande. Koka 1 L vatten, 3 lagerblad o. 5 kryddnejlikor i 5 min. Sila av. Drick varmt el. kallt. Dricker snabbt upp 7 dl. Blir inte ens kissnödig!
Söndageftermiddag, nya planer, allt från grunden: Sjuda fisken i LÄTTsaltat vatten, koka färsk fänkål, morot, palsternacka, citronskivor, limeskiva, tomater, chiliffrukt. Salta, tveksamt. Hoppas på att få kissa före kvällen iallafall.
Frigjord redigeringstid? Nej inte så särskilt = mått pyton.
Allt för nu & Kramar till er

lördag 29 oktober 2011

TOPPENDAG!!!

Den bästa på hela året! Vafför då´rå? Därför ända sedan jag vaknade i morse har jag tänkt på lyckokänslorna som jag ska ha inatt.

VINTERTID = jag får tillbaka min utlånade timme. Som jag har saknat den vareviga, vareviga dag sedan jag lånade ut den i våras. NU ska den bli min igen och jag dyrkar den.

Inte lätt att vara nattmänniska och behöva gå upp en timma för tidigt. Eller tvärtom få ågren när jag ska gå och lägga mig när jag ser att klockan är så MYCKET.

Frid varde det över vintertiden!

Allt för nu & Kramar till er


fredag 28 oktober 2011

Idag har jag hämtat hem ...

(bilden hämtad från nätet)
... urnan med askan efter "Razz", KORAD SE UCH ONE WAYS HERR NILSSON.

Jag fick ett så fint bemötande hos veterinären - vilken skillnad mot för 10 år sedan, när jag hämtade urnan med "Kompis" aska. Han dog på Bagarmossens djursjukhus och vid disken där var det som ett snabbköp ungefär när jag hämtade. Hon skickade fram den, sa varsågod och inget mer.

Idag bad "hon" mig komma in på ett rum - som råkade bli samma som där "Razz" somnade in. Det gjorde mig ingenting, jag menar negativt då - utan det kändes bra-a. Blev stämd till eftertanke under tiden hon gick iväg och hämtade urnan. Sedan trodde jag att det bara var för mig att gå. MEN, då tog hon sig tid. Pratade om att han var ju så pass ung och så sorgligt.

Vi pratade en riktigt lång stund, jag rördes förstås till tårar - men inte mer än att jag kunde prata samtidigt (vilket varit en omöjlighet den senaste tiden eftersom rösten påverkats av trycket i gråthalsen när jag samtalat). Hon berättade om en av sina hundar som tidigare oxå sjuknat in med liknande snabbt förlopp och att det var svårt att förstå att hunden varit så sjuk som den var utan att visa ännu mycket starkare symtom.

Jag hade cykeln (har ingen bil nu) och lastade på påsen med urnan i cykelkorgen. Bromsade in vid ICA, tog korgen med alltihop med mig in och handlade middagsmat. Groteskt kanske någon tycker - men det var bara jag som visste om det, hade ingen skylt där det stod vad jag hade med mig i affären. Tänker inte berätta offentligt vad jag gjorde när jag hämtade "Kompis" urna - tror att det bara är familjen som vet ...

Vad ska jag göra med "Razz" aska sedan då? Det vet jag inte ännu ... får visa sig längre fram ... nu är jag i en process.

Någon som undrar vad avlivning + separat kremering kostar?

Inte billigt, ungefär detsamma som halva inköpspriset på en rasvalp ... men jag har fått hjälp från en annans portmonä.

Allt för nu & Kramar till er


torsdag 27 oktober 2011

AC rekommenderade ANNE SWÄRDS ...

"TILL SISTA ANDETAGET" som en av de bästa läsvärda böckerna - jag blev nyfiken. Och inte besviken, tvärtom så blev jag helt uppslukad och tagen av författarskapet och storyn.
AC "Keagrafen" - du hade så rätt - TACK!

Det är min 1:a ANNE SWÄRDbok och inte den sista det kan jag lova, även om det dröjer innan det blir av.

Historien om Lo och Lukas har följt mig under en tid, läst små snuttar då o då och fick tillfälle att avsluta den i sängen förra veckan när febern härjade med mig. Som jag saknar karaktärerna nu. Det är tomt i överkant.

ANNE's upplägg att ha filmen till Sista andetaget som en genomgående tråd - eller snarare ett gediget räcke - att hålla sig i hela boken igenom. Genialt!

Även att Pärlfiskarens hus utgjorde en del av kärnan i berättelsen.

Planteringarna var tydliga, lätt att hänga med.

Språket som ljuvlig musik, som en tavla det inte gick att titta sig mätt på ... Love It!

Mitt "betyg" = LÄS DEN - annars har du gått miste om något bra.

Allt för nu & Kramar till er


onsdag 26 oktober 2011

Biter på naglarna ...


... nja-a, inte bokstavligt alltså, men bildligt är jag i en anings tidsnöd om jag så säger ...
MEN GLAD och jag spinner:-)
Allt för nu & Kramar till er

tisdag 25 oktober 2011

Hållit på ett bra tag - men nu har jag funnit den ...

... PUNKTEN. Nu har den dykt upp och jag behöver inte leta längre ...

Allt för nu & Kramar till er


måndag 24 oktober 2011

Skriver med både ...

... fingrar och tår - kan man ju tro!

Men, men jag skriver som tusan ...

Allt för nu & Kramar till er


söndag 23 oktober 2011

Binda, knyta, dra ihop ...

... virka - what ever - det kallas kanske något helt annat när man börjar skönja att romanen är färdigsydd.

Jo - det är knappt jag tror det själv! Kan inte påstå att den senaste tiden i mitt liv har pekat på att jag ska fixa till det hela - att jag ska komma i mål.

MEN - nu känner jag vittringen - den är mig något bekant - jag har varit där förut. Tidigare med en helt annan story.

Dock är det ännu bara ett råmanus - då menar jag riktigt rått - även om jag varit där och fixat under själva broderiet. Petandet har varit ganska utbrett måste jag säga och jag hållit reda på varje plantering och följt upp dem så inga lösa tåtar hänger och dinglar.

Oj, här finns det ledtrådar till titeln - såg jag när jag hade skrivit klart!

Jag har inte satt punkt ännu riktigt - men nästan och det är väldigt mycket mer än vad jag trodde att jag kunde åstadkomma under rådande omständigheter. Jiippiie!

Allt för nu & Kramar till er


fredag 21 oktober 2011

Halvfabrikat - neeej!


Alltså halvfabrikat är verkligen inte något som jag använder mig av i vardagen - men nu är jag förkyldsjuk och då blev det ett undantag idag. Jag längtade efter något som kunde "överrösta" det onda i halsen, något starkt och gott.
Inte kunde jag drömma om att det skulle bli såååå gott!
Jag gjorde så här:
I med hela burkens innehåll (Mrs. Chengs Thai Red Curry) i en kastrull, tinade tre bitar av Coops Alaska Pollock i micron, saltade, rev limeskal ovanpå o några varv med vitpepparkvarnen och saltade - men det har jag redan sagt ju!
Drog av en del av ett knippe med färsk koriander o öste ner en tredjedel i kastrullen över burkinnehllet, resten hade jag på fisken.
Hackade en stor tomat och värmde den bredvid basmatiris som var färdigkokt och fryst med några "Suger Snaps".
Hyvlade färsk gurka i ena änden av ett STORT uppläggningsfat (som jag äter maten från - med PINNAR!)
Så hade jag i fisken i kastrullen med det halvfärdiga från burken - sedan blev alltihop klart samtidigt efter 3-4 minter.
La upp riset på mitten av fatet, öste kastrullinnehållet bredvid/på och den hackade o varma tomaten låg så fint i den andra ändan (med lite Sweet Thai Chilisås på).
Njöt - tro det eller ej - jag njöt och det var lagom starkt (kunde tänkt mig lite starkare, men ok tänkte jag förvånat att det smakade så pass som det gjorde.)
Jag stoppade in min färska chilifrukt och min nyinköpta "Green Curry" i kylen igen - och var förvånad över det.
Kanske att jag ska låta någon annan laga hälften av maten någon gång till i fortsättningen - åtminstone när jag är förkyldsjuk.
Allt för nu & Kramar till er

torsdag 20 oktober 2011

Mixa & Blanda

Och få alltihop att flyga. Blanda ihop så att två blir som en enda. Utan någon som helst planläggning.

Det skulle kunna vara temat på det jag upplevde igår kväll, så sent att jag nog skulle kunna säga i natt.

Jag satt med hörlurar på och skrev på min roman "Trappan". I lurarna hade jag en samlingscd ABSOLUT LOVE SONGS/2009. Romanen handlar väldigt mycket om sorg, en sorg som bearbetas under handlingens gång.

Jag sjöng med i låtarna, skrev samtidigt, dessutom grät jag över en av huvudkaraktäernas öde. Det var i det här läget som min nyaste sorg la sig i, började mixas & blandas med orden jag skrev. Sången övergick i högljudda hulkningar, men jag skrev hela tiden - vad, visste jag knappt. Hulkningarnas intensitet ökade eftersom, jag höjde volymen för att kunna höra musiken alls. Sorgerna nådde en pik tillsammans som höll mig vaken till klockan 04.00 - hela tiden hade jag dokumentet uppe. Skrev trots tillståndet.

Kanske låter skrämmande att kunna gå upp i en sorggråt på det här viset? För mig är det inte det.

Den sorgen som finns med i romanen är en som varit konserverad i 40 år, så det var verkligen dags för den att ohämmat få komma ut. Nu fick den ett fint sällskap också med min färskaste sorg som jag har efter att min allra, allra bästa vän som inte längre finns kvar i livet.

Faktum är att den här mixen gör att jag kan gå vidare till sorgens olika faser som ska leda fram till ljuset i tunneln - sedan ... jag är på god väg ... men inte utan den livsnödvändiga gråten.

Allt för nu & Kramar till er


onsdag 19 oktober 2011

Små saker gör livet stort ...

... det kan jag skriva under på.
Ibland kan vänner överraska och plocka fram de finaste omtankarna som gör livet annorlunda för alltid.
Att låta sig bli berörd och sedan i sin tur vilja beröra, är stort och mycket kärleksfullt.
Spontant, på vännens initiativ träffades vi igår. Efter en god måltid fick jag en gåva, en som jag inte alls förväntade mig.



Vännen hade läst i Torgny Lindgrens bok Minnen.
Där i fanns, bland andra - berättade minnen om älskade hundar och särskilt om en hund som stod TL's hjärta nära och som han hjälpte att somna in.
Min vän sa: "Jag kan läsa det avsnittet för dig om du vill?"
Mitt hjärta svällde och det var underbart att få dela den där stunden av empati.
Jag trodde att jag skulle komma att gråta under läsningen, men så blev det inte alls. Jag kände bara något starkt och djupt och nytt inom mig och mycket igenkänning med orden TL skrivit och som min vän läste.
För varje timma som går sedan den speciella stunden blir det sällsamma innehållet i den, större och större i mitt liv.
Jag hade ingen aning om hur min hunds död skulle plocka fram starka, ömma och omsorgsfulla sidor hos mina vänner och medmänniskor. Sådana som inte har kommit fram tidigare. Jag är tacksam över den här tiden, det är sällsamt att få uppleva och betrakta vad som finns i andras hjärtan.
(Tyvärr finns motsatsen också, en kall okänslighet, det gör mig ont om de männsikorna - själv vill jag fokusera på det goda som lyfter mig och bär mig framåt.)
Jag vill tacka min vän som gav mig den här oväntade gåvan, kan inte nog beskriva hur omtänksamt det var. Det var som att höra ljuvliga fågeldrillar efter ett mörkt ihållande regn.
Allt för nu & Kramar till er

söndag 16 oktober 2011

Bok med blanka sidor

... det är där jag är idag ... ja, alltså jag lyssnar på Peter LeMarcs musik.

Samtidigt som jag skriver på min bok som förhoppningsvis inte alls ska vara blank utan proppfylld med ord på ord.

En strof av Peter:

Som ett sandkorn, som en flinga, alabasterblek som en droppe faller ljudlöst. När jag inget vet.

Det är ungefär så det känns för mig denna söndag i oktober tjugohundraelva.

Allt för nu & Kramar till er


lördag 15 oktober 2011

"BLONDS HAVE MORE FUN" - eller ...

... hur är det egentligen?

Fun hade vi det iallafall på Skrivarsafarin i Skåne för ett par månader sedan. Idag träffades tre av de här blondisarna plus en rödtott, en brunhårig och en med nästan inget hår alls. Vi hade det iallafall fun allihop.

Vi möttes på Stockholms Central - och det var dejligt att få krama om dem alla. Precis som i somras delade vi en måltid tillsammans - men den här gången satt vi inomhus. Vi var på Vapiano - GOTT!

Sedan fixade Lisa en privat lounge åt oss på sitt hotell. Där tog A upp "365 börjor", var och en av oss skrev ner "dagens", vi fick 15 minuter på oss och pennorna glödde varma.

När vi skrivit färdigt var det som att vara tillbaka på Fridhem, vi läste högt från de små alster vi totat ihop. Åhhh - så mysigt det var:-)

Med "blödande tänder" (måste väl bli så i flertal - va?:-)) - satt vi redo och plitade ner en ny "börja" och den gången fick vi 30 minuters skrivtid.

Vi skrattade, flamsade, var allvarsamma och diskuterade innehållet i skrivarinnehållet. Ljuvligt i kvadrat. Happytime!

Vårt "döda fläsk" behövde röra på sig så vi travade iväg i den vackra höstsolen mot Kulturhuset där en del O-Stockholmare inte hade varit tidigare. Så fick fläsket vila ännu en gång och inta lite bränsle - som i mitt fall bestod av "vatten & bröd" = morotskaka & ett glas vatten - nej nu ljög jag - det blev två glas!

När "Panorama-stället" kastade ut oss tog vi alla rulltrapporna ner till entréplanet. Vi kramades och gjorde oss beredda för att dela på oss - en del för att ta tåget norrut - andra för att ta tuben hem, som man säger i den här stan.

När jag kramade om Anna sa hon: "Jag kommer att tända ett ljus för Razz ikväll." Då brast det för mig och jag började gråta. Men jag ser det som positivt att få gråta och sörja tillsammans med vänner som oxå älskade (älskar) min hund så mycket. Han har för alltid gjort ett (tass)avtryck i de människors liv som haft förmånen att lära känna honom. Så bara DET är värt glädjetårar.

Nu har jag oxå tänt ett ljus i den Ittalaljusstake som anlände per post samma dag som Razz dog.

(Man kan väl påstå, utan att ta i för mycket - att Razz också var ganska så blond och han hade verkligen fun under tiden tillsammans med de övriga på Skrivarsafarin.)

Idag var det en lyckodag - även om jag känner mig stämd till viss eftertanke ...

Allt för nu & Kramar till er


fredag 14 oktober 2011

Istället för ...

... att vara pigg är jag trött.
Istället för att lämna alla varor kvar när jag var och handlade köpte jag alla utom en enda i hela butiken - tror jag - är nog för trött för att bedöma det hela på ett rätt sätt.
Hade tänkt att tvätta håret - istället kom det rostbruntfärgat vatten ur varmvattenkranen. Avsstod,
Istället för att njuta av ljuvlig doft från hårschampot rensade jag avlopp både under badkaret och i tvättstället.
Istället för att skriva på mitt bokmanus kommer jag strax att stänga ner webbläsaren och allt som hör till.
Istället för att vara hemma imorgon - tänker jag vara utsövd och träffa mina Safariskrivarvänner på Stockholms Central:-)
Allt för nu & Kramar till er

torsdag 13 oktober 2011

Mjuk i huvet ...


... ja, jag vet att det stavas huvudet men - det ska i detta fall uttalas på dalmål.
I somras var jag hos min gamla, nej - hon är inte gammal - men hon är min fd frisör sedan jag flyttat tillbaka till hufvudstaden. Hon berättade en historia om några personer och använde just det här uttrycket: "Mjuk i huvet", och jag blev frälst (ja, bättre sent än aldrig) eller såld om jag så säger.
Det där orden säger så mycket och beskriver målande känslor, tycker jag dår´ra som inte alls är mjuk i huvet - eller så är det just det jag är och inte fattar nåt?
Annars - idag - har jag skrivit och skrivit och ska fortsätta med det. Underbart att se manuset svälla ut och samtidigt glömmer jag vilken tillvaro jag själv lever i just nu - utom när posten kom med ett brev från veterinären - med ett sk "Livintyg" - typ en journal som beskriver provsvar och min Älskade hunds diagnos. Där beskriver hon att hunden är avlivad: "På inrådan av undertecknad och på djurägarens begäran." Undertecknad är veterinären och djurägaren är jag själv. VAR jag.
I min balkongdörr fattas det en bit tätningslist och min trådgardin rör sig i draget - så såg det ut när vovvens korg stod där och han bytte ställning när han sov - nu låtsas jag - att han fortfarande ligger där ... jo, jag vet att han är död.
De första natten efter att han fick frid somnade jag till slut och blev väckt av att han skällde - klockan 02.45 - precis samma tid som han brukade voffa till när tidningsbudet gick in i porten bredvid ... idag är det en vecka sedan hand dog.
Allt för nu hör ni & Kramar till er

onsdag 12 oktober 2011

Trodde jag väl aldrig ...

... att jag skulle (inte jag som i vanliga fall GILLAR att laga mat) - köpa färdiglagad mat på ICA. Men nu har det hänt och jag tyckte om maten!!!

Sånt kanske man inte borde snacka om för mina fördomar räcker från golv till tak och hundra varv där emellan och ytterligare varv efter det.

Jag älskar att få ändra uppfattning:-)

Allt för nu & Kramar till er


tisdag 11 oktober 2011

Först gick jag idag - sedan skrev jag ...

... ja faktiskt så gjorde jag det.

Jag gick upp riktigt tidigt och före frukost gick jag på en 45-minuters härlig promenad längs Mälarens strand - på bilden kan du se hur det ser ut där jag bor så där lite från ovan - men färgerna idag var höstfagra i mycket orange, gult, rött och grönt. Luften krispigt frisk och allt i naturen var njutbart och en fägring för kropp och sinne.

Före promenaden öppnade jag min mailbox - ho, hoo - en glad hälsning fick jag där, jag svarade på den och fick en till i retur. Livet log en stund mot mig - så underbart ...

Efter promenaden drack jag kaffe (konstigt nog, har inte druckit det mer än en gång på ett och ett halvt år) och gjorde två knäckemackor med ost och skivad tomat på, vid sidan om dem en halv blodgrape. Till sist två peppisar. Mums!

Sedan öppnade jag mitt manusdokument och skrev nästan 500 ord!!! Det ni - va??!!

Under tiden jag skrev satte jag in en cd-skiva med Roy Orbison, på med hörlurarna och sedan sjöng jag så högt att jag trodde grannarna skulle ringa till psyket. Men jag hoppades att de flesta var på jobbet. En och annan tår föll under sången på tangentbordet - men så är det i livet just nu - VÄRRE kunde det vara, jag vet för jag har varit med om det - då menar jag inte en hunds död utan något mycket värre.

Nu är det middagsdags = Rostas med rotfrukter och tomatsås lagade jag igår och kan värma på portionen som blev över till ikväll. Det blir mums det med! Tar nog ett glas rött också - min vovve skulle ha velat att jag försöker må så bra jag bara kan - så jag försöker med det.

Allt för nu & Kramar till er


måndag 10 oktober 2011

Följ med mig och bli modell för en dag ...


... just precis - det är vad man behöver när livet är lite tyngre än vanligt.
I första hand gäller det att vi blir tre stycken och jag skulle föredra att få med mig Skrivarkollegor som behöver ett framtida "FÖRFATTARPORTRÄTT" fotat av ett proffs.
Själva stylingen och fotograferingen kostar ingenting - men om du vill ha - och det är klart att du och jag vill ha proffsbilder som är digitala med oss hem och kunna använda i framtida marknadsföring?!!
Så de bilder du vill ha tar du med dig hem och betalar för - det övriga är totalt kostnadsfritt:-)
Vill du passa på och hänga med mig så är det nästa fredag som gäller - alltså den 21 oktober 2011, vecka 42, klockan 15.00.
Du tar med dig tre olika klädbyten med diverse halsband, sjalar, örhängen, skärp etc. Blir sminkad och friserad av proffs ... kostnadsfritt:-):-):-)
Du kan svara här på min blogg så snart du bara kan - kanske att jag kan utverka att vi kan bli fyra stycken om det finns behov för det.
Om du vill kolla extra hur det hela går till - gå in på: http://thestudio.se/modell
Adressen är: Kungsgatan 2, vid Stureplan
Endast det bästa är till för oss blivande författare:-)
Haka på och hör av dig här till mig!
Allt för nu & Kramar till er

söndag 9 oktober 2011

... mellanslag och punkt ...

... och mellanslag och punkt. Ord efter ord hamrade jag ner i mitt bokmanus - för en vecka sedan smattrade det här och tangenterna dansade polka. På bara 5 dagar fick jag ihop långt över 6.000 ord - sedan "tog jag av mig folkdräkten, hängde in den i garderoben och musiken tystnade".

Känner mig mer än överrumplad över att det inte har gått att skriva ett endaste ord - ovant är kanske rätt ord. Ovan är jag också vid att vara fullständigt rudis i huvudet, inte veta vad jag ska ha deodoranten till, att jag borde sätta på vattenkokaren efter att jag fyllt på den osv. Det är omöjligt att koncentrera mig - längre ...

Men att försöka plita ner några ord som bildar meningar, sidor, kapitel ... till en slutprodukt skulle vara som att skriva fastän att man har fallit från en klippa och i luften famlar efter att trycka på rätt tangenter innan man slår i marken ... det klarar nog ingen - så varför jag?

Med förnuftet förstår jag att chocken måste ha sin tid, första fasen av sorgen likaså ... f*n att det ska hända tragiska grejer - jag var ju i slutfasen. Ha, ha - precis som om det i känslolivet skulle kännas bättre med att någon dör - efter - att sista mellanslaget är gjort och sista punkten är satt?!

"Nä du - vet du vad Ebba, nu får du ta skärpa dig!" säger jag till mig själv. "Okej!" jag duckar.

Jag fattar att jag kan skriva de där återstående ca 12.000 orden - sedan, lite längre fram ... jo, jag fattar - ändå är jag en sådan trögboll. Och jag saknar mina skrivrutiner, kickarna och aha-upplevelserna - men mest av allt saknar jag ... tja, Ni vet ...

Nu blir det - för nu ett (mellanslag) och punkt för dagens inlägg & Kramar till er


Vänner bär varandras hus ...


... det har jag verkligen fått känna av dessa tuffa och sorgsna dagar.
Vill säga TACK till er alla<3<3<3
Igår lyckades jag /Hurra!/ att gå till frissan som var beställt redan för en månad sedan - inte visste jag då??
I hela 19 veckor (läs inte sedan i maj) har jag färgat mitt hår, tja - det är ju liiite grått om man så säger, helst tyst. Men över sommaren brukar håret bli så blont - ja, ja - bara på översidan om man så säger ... den senaste månaden har varit förskräcklig.
Klart jag trodde att friseringstiden skulle frysa inne eftersom det blev ett hunddödsfall dagen innan. Men jag tänkte att jag behöver bli lite ompysslad och det blev jag - kände mig som en vipkund av högsta klass.
Efter färgningen och klippningen gick jag och kikade i affärer (har ju ALL tid i världen nu ...) -sedan träffade jag min "bästis" M och vi tog några ytterligare varv och hon gjorde ett superduperfynd - ja, och jag med. Men M's fynd smällde högst.
Så gick vi till ett ställe för att äta pasta - vilket vi inte gör i vanliga fall och inte under de två veckor vi hade semester tillsammans heller. Vi gick till ett ställe i Sumpan där det visade sig att de hade "Happyourpris" på alla pastarätter inkl. ett glas vin. Taget! sa vi förstås. Vi njöt av maten och jag passade på att droppa salta tårar i tallriken då och då. Så snart jag satte ord på mina känslor från de senaste dygnen var fördämningen nedlagd och det rann konstant.
Efter den goda middagen gick vi hem till M och det kändes skönt att prata om allvar och ditt o datt, lyssna på musik och bara njuta av livet eftersom vi båda uppenbarligen har det kvar till skillnad från vissa andra.
Idag tog jag en minnespromenad och skvalade salta tårar vid varje speciellt ställe där minnena var fast förankrade. Men jag ser det som att det är gynnsamt att gråta när så behövs (det går vekligen upp och ner, det växlar snabbt)
Många ringer, kommer med deltagade ord i denna svåra tid ock jag är så oerhört glad över att ni alla finns därute ... TACK av hela <3<3<3
Allt för nu och kramar till er

torsdag 6 oktober 2011

7 år, 3 månader och 17 dagar ...

... blev min älskvärde, ståtlige, goaste, raraste KORAD SE UCH ONE WAY'S HERR NILSSON, "Razz" - min innerligaste vän, tränings- och lekkamrat. Min lojale hund, min korthårige Collie.

Klockan var 10.30 idag när han tog sitt första simtag över till den andra sidan.

Han behöver inte vara ensam - SJÖKULLENS BLUE MODAY - "Kompis" väntade där borta. "Ser du att han väntar?" sa jag och släppte taget.

Med värdighet tog min son och jag ett stillsamt farväl av denne kämpe som gjort allt för mig trots sjukdom i kroppen.

Hans immunförsvar blev galet och började anfalla de egna röda blodkropparna - de försvann en efter en utan att jag visste det. Med så få rödisar kvar fick han inte det syre som behövdes. Det tog några månader innan jag förstod att han inte mådde bra - men han dolde det så väl för mig.

För mindre än en vecka sedan ringde jag till veterinären - nu är han död! Jag kunde inte i min vildaste fantasi se ett sådant scenario ... hoppades på en antibiotikakur eller nåt - så skulle han bli sig själv igen ... men ...

Jag har varit lycklig dessa 7 år, 3 månader och 17 dagar och kommer fortsätta att vara lycklig eftersom allt som haft med Razz att göra har varit positivt och otroligt berikande. Beslutet att låta honom simma iväg ... var inte svårt ... det svåra kommer nu efteråt ... men jag kommer ändå vara lycklig i grunden.

Jag vet att "halva Sverige" gråter och sörjer precis som jag ... det är en tröst<3

Allt för nu & Kramar till er


onsdag 5 oktober 2011

Inte så långt till den andra sidan ...

... oavsett vad provsvaret visar imorgon så förstår jag att det bara är en fråga om en extremt kort tid innan det är dags för "Razz" att ta resan över vattnet.

Han är så fruktansvärt sjuk och det känns som om det bara är en formsak med provtagningen imorgon ... jag är beredd att låta min Älskade vän somna in så snart det bara är möjligt ...

För min inre syn vill jag se honom simma över och springa så att öronen fladdrar. Att han ska få träffa allas vår Älskade "Kompis" som redan i 10 år hållit en plats ledig vid sin sida. Åhh - vad de kommer att ha roligt. De kommer voffa till varandra och berätta vilka fina hem de haft hos "sina människor".

"Razz" darrar på sina ben, står stilla och vet inte vart han ska ta vägen, tycks inte förstå, känner liksom inte igen sig. Kan inte tolka varför det går folk på gångvägarna här runt omkring när vi är ute på kisstur. Kortisonet gör att han måste pinka mer än tre gånger så mycket och ofta än han brukar. Och det är precis det han inte orkar med ...

Jag pratar med honom om att han inte längre behöver ta sina korta och täta andetag - för min skull. Han behöver inte rätta sig efter sin matte längre. Jag säger" Sluta när du vill, du är fri att göra det - nu eller nu eller ..."

Att jag skriver ett sådant här inlägg är en slags förberedelse för det oundvikliga - som kommer ... snart ...

"... snart får du träffa "Kompis" på den andra stranden och sedan kan ni springa allt vad ni orkar så att tungorna era hänger som slipsar ..."

Allt för nu & Kramar till er


tisdag 4 oktober 2011

Som små droppar är orden ...

... i mitt romanmanus, bredvid varandra blir det många. Jag hade en väldig fart på strömmen av ord tills för ett par dagar sedan. (Bilden är tagen av mig i Ockelbo)

I söndags pressade jag fram några få, jag försökte och försökte. Koncentrationen var någon helt annanstans - oron över min hunds sjukdom gjorde att havet av ord som varit så stort och djupt vände. Det blev ebb efter 228 stycken.

Istället stängde jag ner dokumentet och läste på lite på bloggar här och var. En del handlade om marginaler = breda. Andra om det (förhatliga) följebrevet. Jag har skrivit några sådana så jag vet hur det är.

Tidigare har jag försökt lista ut hur jag ska kunna få så där b r e d a marginaler - utan att lyckas. Jag öppnade ett nytt dokument och jag kunde inte nu heller - förstås, suck. Men Dotra Mi visade mig som hastigast, för ett tag sedan, att man kunde liksom göra dem "för hand" med hjälp av linjalen. Jag provskrev för att testa.

Ghaa - det gick bra ända tills jag skulle flytta (backa) texten så att den kom högre upp i dokumentet. Pjong, sa´re så blev en del av texten bred som tusan och resten var smal så som jag ställt plupparna på linjalen. Hum, hum - så där går det ju inte att hålla på med ett helt ordproppat dokument - min roman exempelvis ...

Någon som vet hur man gör?

Någon som kan beskriva det så att till med en trögskalle (jag) kan fatta?

Nåväl - jag tänkte att jag iallafall ska prova att skriva en "riktig" text i ännu ett dokument med plupparna på linjalerna så att marginalerna blev breda.

Ooopsansa - det blev en alldeles ny sorts följebrev där - smal och fin text (men det gick inte att flytta texten nu heller utan att det blev knasigt/som ovan.)

Så nöjd jag blev med innehållet i följebrevet!!! Tänk att det kanske berodde på att jag inte ställde några krav på mig själv - typ: "Nu måste jag skriva det där förbenade följebrevet." Det där tänker jag i vilket fall som helst använda och ha som mall. Kul:-)

Men jag är fortfarande en trögskalle (jag fattar inte 'datorengelska' heller) som inte förstår hur man gör de där inställningarna på rätt sätt - hjälp mig snälla "någon". Please - se där - det ordet klarar jag!

Allt för nu & Kramar till er


måndag 3 oktober 2011

2.660 dagar av lycka ...


... har jag hittills upplevt varenda morgon när jag vaknat - ända sedan den dagen "Razz" föddes. Vilken otrolig hund det föddes den där dagen i juni för 7 år sedan när jag och hans uppfödare (Jeanette, One Way´s Kennel) var på utställning i Avesta. Han passade på att födas när det gick så bra för hans morfar Erroll och han skrek redan innan han riktigt hade kommit ut:-)
Jag kommer vara lycklig den 2.661:a dagen oxå och resten av mitt liv - för att jag hade en sådan extrem tur att få köpa just honom:-)
Men idag har jag gråtit mycket trots den där grundlyckan. Som en del av er vet, så är Razz sjuk och det var meningen att jag skulle till veterinären imorgon som först.
Då skulle jag ha med mig ett morgonurinprov och jag tänkte att jag måste nog öva på det där så att jag kan det när det gäller. Så jag tog med mig en väl rengjord glasburk ut vid första promenaden. Fyyyyyyyy - säger jag bara, inte för att det inte gick bra att samla upp urinen utan för hur den såg ut. Som mörkgul sorbet - inte ett dugg genomskinlig!
Då ringde jag veterinären på en gång när jag kom hem och fick tid idag på em.
En gigantisk undersökning + provtagning + röntgen av hela hunden - noggrannt till tusen genomfördes.
Vart efter tiden gick plussades provsvaren ihop och blev till en diagnos.
Svår blodbrist och vissa elakartade kristaller i urinen som till sist pekade på något som kallas: AIHA, det ena provet efter det andra blev klart och först trodde veterinären att jag skulle behöva vänta tills imorgon för att få hela bilden (alla provsvar) klar för mig.
Men sedan sa hon att det spelar ingen roll - det är redan så illa som det är med de provsvar som är klara.
Här berättar jag om AIHA, som betyder autoimmun hemolytisk anemi och autoimmuna sjukdomar i allmänhet:
Vissa autoimmuna sjukdomar har ett dramatiskt förlopp med akut insjuknande och hög feber. Till dessa hör AIHA. Djur som drabbas av sådan sjukdom kan behöva intensivvård och höga doser av kortison. Kortison har en dämpande effekt på immunförsvaret.
AIHA, autoimmun hemolytisk anemi är en abrupt påkommen blodbrist orsakad av att en mycket stor del av de syrebärande röda blodkropparna plötsligt angrips och förstörs av "felprogrammerade" antikroppar. De röda blodkropparna blir alltså förstörda. Den akuta blodbristen gör att kroppens celler inte får det syre som är nödvändigt. Hunden blir därvid svag och apatisk och blodbristen leder till hjärtklappning och kort och snabb andning. Slemhinnorna blir bleka. Tillståndet är livshotande.
I Razz fall är levern involverad.
Jag ställdes inför flera val:
1. Direkt inläggning på Albano akutdjursjukhus.
2. Behandling med kortison, spruta direkt på plats och fortsatt medicinering hemma. Vilket skulle medföra KOPIÖST INTAG AV VATTEN och KOPIÖST MÅNGA PINKTURER utomhus eller inne + Återbesök på torsdag för att se om han har svarat på kortisonet.
Jag valde att ha honom hemma och avsäga mig från ett "eget" liv under dessa dagar - medicineringen skulle ju trots allt vara densamma som på djursjukhuset.
På torsdag skall alltså nya blodprover tas och då avgörs Razz och min framtid tillsammans.
Om han inte har svarat på kortisonet får han somna in (hemma eller på vet.kliniken).
Om han svarar på kortisonet blir det nedtrappning enligt ett schema - MEN ett fortsatt medicinerande - livet ut - hur kort eller långt det nu kan bli med tanke på grundsjukdomen.
Min filosofi är:
JAG HAR INTE HUND PÅ MINA EGNA VILLKOR, JAG HAR HUND PÅ HUNDEN VILLKOR.
ALDRIG ATT JAG UTSÄTTER MIN HUND FÖR LIDANDE BARA FÖR ATT JAG INTE KAN SLÄPPA TAGET - OM JAG MÅSTE SLÄPPA TAGET - SÅ GÖR JAG DET.
MIN HUNDS LIV M Å S T E ABSOLUT - DÅ MENAR JAG ABSOLUT VARA VÄRDIGT -FRÅN HUNDENS UTGÅNGSLÄGE - INTE PGA MITT.
Att jag säger så kan ju låta lätt - det är det inte! Tro mig jag vet vad det gäller att sörja en älskad hund - bland det värsta jag varit med om. Jag har gjort det förut. Men mitt sörjande och mitt liv är inte viktigare än min hunds. Hans liv i värdighet väger tyngre Jag kommer att sörja men jag kommer också att vara lycklig över alla de tusentals dagar jag vaknat bredvid denna underbara "Långnosprins". Varje morgon säger jag just de där orden "God morgon min älskade Långnosprins" - jag kan inte ens föreställa mig att behöva vakna utan att han är där. De som känner mig och Razz VET hur tajta vi är och hur våldsamt mycket vi älskar varandra - villkorslöst! OCH jag kommer ingalunda vara den enda sörjande - vet ingen som inte älskar honom lika mycket som jag:-)
Men oavsett om han är sjuk nu eller längre fram, eller om han av ålder blir så dålig att det inte är värdigt att hålla honom vid liv längre - så VET jag att den dagen ovillkorligen kommer. Ett hundliv är så kort jämfört med människors.
MEN vet ni vad - Razz har ätit en halv burk tonfisk för en tag sedan och alldeles nyss skramlade hans torrfoder runt i skålen. Jag kollade och nu är den TOM:-):-):-)
Tänk - om den där dundersprutan med kortison som han fick hos veterinären har hjälpt lite grann - hoppas, hoppas, hoppas, hoppas ... hoppas ... hoppas ...
Allt för nu & Kramar till er

t

söndag 2 oktober 2011

Orolig så det gör ont ...

... för att min goaste vän, den som älskar mig villkorslöst och som jag älskar lika villkorslöst tillbaka - är allvarligt sjuk.

Symtom:

x Vill inte äta

x Sackar efter på promenaderna

x Spyr, om jag har lyckats att med lek få i honom lite mat

x Lös i magen, om - jag samma som ovan

x Dricker mycket vatten

x Pinkar mycket pga stort intag av vatten

x Pälsen är underlig

x Tar inga egna initiativ till att leka, kampa, busa, söka efter godis mm (nästan värst av allt!)

x Vill bara ligga

x Brummar på samma vis som en katt gör när den spinner, om och när jag stryker honom ömt på huvudet och runt öronen

x Snabb andning

De här symtomen har inte kommit sedan igår precis - utan det har pågått läääänge - men har eskalerat nu i förra veckan. När jag själv satte mig och listade allt kunde jag inte blunda längre.

För en månad sedan ungefär pratade jag med veterinären - vi bestämde oss för att avvakta om det kanske berodde på att så många tikar löpte i vårt område och att vi varit borta på semester under fyra veckor. Men nu kan jag inte skylla på något längre, inte ens på tikar, nu har det gått för långt.

På tisdag ska vi till veterinären om det inte skenar iväg och blir superakut tills dess. Jag kunde fått en tid imorgon - men då skulle jag själv till doktorn - den läkartiden har jag avbokat nu. Jag ska även till en annan läkare på onsdag, den tiden tänker jag avsbeställa i morgon.

Så konstig tillvaron har blivit - bara han rör sig i sängen blir jag glad ... han är bara 7 år ...

Allt för nu & Kramar till er


lördag 1 oktober 2011

Köra ...

... bil ska jag göra mitt upp i allt ordvrängande. Både i eftermiddag och i morgon. Vad gör man inte när sonen och fästmön hans ska iväg och festa loss. För lösa lär de bli - lössläppta på fyrtioårskalas - tror jag det var.

De ska vara barnfria och inte ha några tider att passa. Klart att jag ställer upp som chaufför!

Ska kolla i garderoben om jag har någon lämplig stass för eftermiddagens uppdrag. Kan ju inte köra i mina säckiga träningsbyxor (tränar genom att trycka ner tangenterna), noppig polo och dito ylletröja (det blir svalt när jag tränar framför datorn). Mitt halvsmutsiga hår får bli slarvigt uppsatt i en klämma - det måste ju synas att jag är i farten ... swiiisch ...

Allt för nu & Kramar till er