... är en ljuvlig årstid. En tid när man kan varva ner och ta det lite lugnare. Läsa mera, ta hand om de olika skörderna, boa in sig och må bra.
Jag har svårt att fatta att det gått fem hela år sedan huset med vildvinet och jag gick skilda vägar. Den hösten var det allt annat än lugnt!
Huset är byggt 1950 och till viss del ville jag behålla charmen i inredningen. Men i köket tog jag bort skjutdörrarna och målade med en något mörkare grå nyans inuti, än vad det är på väggarna. I det vänstra skåpet är det ett inbyggt diskställ - lite kontinentalt och smart med tanke på att det finns så lite bänkyta.
I det här inglasade uterummet avnjöts underbara frukostar, luncher, middagar och nattamat med skön infravärme.Ena gaveln är inte inglasad, där finns en trappa som leder ner till en uteplats under körsbärsträdet.
I vardagsrummet en härlig öppenspis, där äppelskörden kunde grillas efter en god måltid.Innanför vardagsrummet finns en skön soffa i blommig kretong.
Rummet var kombinerat gäst- och tv-rum.
En annan vinkel från vardagsrummet - innanför uterummet.Här var det givet att gästerna satt och smörjde sitt krås.
Jag älskade att laga mat och ha gäster.
En annan gång blir det flera bilder.
Tills dess ta vara på dagen,njut av hösten och glöm inte att du inte vet vad som händer imorgon.
Allt för nu & Kramar till er
Vilket underbart hus:) Det måste vara härligt att bo i villa. Jag älskade den lantliga men moderna känslan i köket :P
SvaraRaderaVilket härligt hus. Och Razz hade sin egen fåtölj såg jag. Tittar också ibland på bilder från där jag bott tidigare. Man blir lite sentimental och minns de fina bitarna från den perioden. Kram
SvaraRaderaAtt lämna något är inte alltid lätt. Men ofta kommer det något nytt istället. Något nytt att leva i och skapa minnen i.
SvaraRaderaVi vet inte vad som kommer i morgon, bara vad som finns idag. Det ska vi försöka ta hand om och njuta av på bästa sätt.
Många kramar!
Jag älskar 50-tal! Köket var ljuvligt:). Förstår att det var svårt att flytta därifrån.
SvaraRaderaKram1
Katarina: Ja det var underbart så länge det varade. Kul att du gillade köket - precis som jag själv:-)
SvaraRaderaAnnika: Huset var lätt att älska.
SvaraRaderaJa Razz hade fåtöljen för sig själv. Den var för stor att ha här så jag köpte en nättare - enbart till honom:-)
Sentimental är rätta ordet:-)
Kram
Anneli: Det var inget svårt att lämna huset - inte då - allt var så turbulent och det gällde bara att ta handfasta tag och överleva tills nästa dag.
SvaraRaderaDet är först nu som jag kan lyfta på sakna-huset-känslorna lite, lite grann. Inlägget här är ett sätt att göra det.
Stora kramar
Maria E: Jag bor i ett 50-talshus nu oxå - men det är inte mitt eget - det är en hyresrättslägenhet.
SvaraRaderaDet är nu som det är svårt när jag jag kan pyttsa ut en sakna-sorg-känsla lite i taget.
Eller rättare - slog det mig nu - det var så SVÅRT att jag inte kunde handskas med känslorna så jag paketerade dem och först nu efter 5 år har jag börjat packa upp dem.
KRAM
Vilket fint hus. Förstår att det var svårt att lämna en sådan plats. Underbar med öppen spis och härlig altan.
SvaraRadera