lördag 15 oktober 2011

"BLONDS HAVE MORE FUN" - eller ...

... hur är det egentligen?

Fun hade vi det iallafall på Skrivarsafarin i Skåne för ett par månader sedan. Idag träffades tre av de här blondisarna plus en rödtott, en brunhårig och en med nästan inget hår alls. Vi hade det iallafall fun allihop.

Vi möttes på Stockholms Central - och det var dejligt att få krama om dem alla. Precis som i somras delade vi en måltid tillsammans - men den här gången satt vi inomhus. Vi var på Vapiano - GOTT!

Sedan fixade Lisa en privat lounge åt oss på sitt hotell. Där tog A upp "365 börjor", var och en av oss skrev ner "dagens", vi fick 15 minuter på oss och pennorna glödde varma.

När vi skrivit färdigt var det som att vara tillbaka på Fridhem, vi läste högt från de små alster vi totat ihop. Åhhh - så mysigt det var:-)

Med "blödande tänder" (måste väl bli så i flertal - va?:-)) - satt vi redo och plitade ner en ny "börja" och den gången fick vi 30 minuters skrivtid.

Vi skrattade, flamsade, var allvarsamma och diskuterade innehållet i skrivarinnehållet. Ljuvligt i kvadrat. Happytime!

Vårt "döda fläsk" behövde röra på sig så vi travade iväg i den vackra höstsolen mot Kulturhuset där en del O-Stockholmare inte hade varit tidigare. Så fick fläsket vila ännu en gång och inta lite bränsle - som i mitt fall bestod av "vatten & bröd" = morotskaka & ett glas vatten - nej nu ljög jag - det blev två glas!

När "Panorama-stället" kastade ut oss tog vi alla rulltrapporna ner till entréplanet. Vi kramades och gjorde oss beredda för att dela på oss - en del för att ta tåget norrut - andra för att ta tuben hem, som man säger i den här stan.

När jag kramade om Anna sa hon: "Jag kommer att tända ett ljus för Razz ikväll." Då brast det för mig och jag började gråta. Men jag ser det som positivt att få gråta och sörja tillsammans med vänner som oxå älskade (älskar) min hund så mycket. Han har för alltid gjort ett (tass)avtryck i de människors liv som haft förmånen att lära känna honom. Så bara DET är värt glädjetårar.

Nu har jag oxå tänt ett ljus i den Ittalaljusstake som anlände per post samma dag som Razz dog.

(Man kan väl påstå, utan att ta i för mycket - att Razz också var ganska så blond och han hade verkligen fun under tiden tillsammans med de övriga på Skrivarsafarin.)

Idag var det en lyckodag - även om jag känner mig stämd till viss eftertanke ...

Allt för nu & Kramar till er


8 kommentarer:

  1. Kan verkligen tänka mig att ni hade det trevligt och roligt. Hade så gärna varit med. Minnena från sommaren blir så tydliga när du skriver om det.
    Har tänkt på Razz många gånger. Denne lugne och balanserade herre som fick sån otrolig fart när kaninen dök upp under vår magiska afton :))
    Jag har berättat för min Malin om Razz. Hon läste här i din blogg och hon grät så tårarna forsade.Så även om man inte träffade Razz så berörde han. KRAMAR

    SvaraRadera
  2. Annika: Vi saknade dig så mycket - det vet du väl? Gång på gång (när vi var ute på gatorna, åkte rulltrappa mm) vände vi oss om och "räknade in oss" - vi är ju, som du vet, vana vid att vara flera - vi tyckte hela tiden att någon saknades!
    A - allas vår "F-svenska" (hon vill inte nämnas vid namn) höll prefekt ordning på 'klassen' och vi var mer än villiga att göra så som vi alltid varit vana vid fastän att AC eller EB inte var närvarande.

    Vi ska ses flera gånger - vi tänker passa på när Lisa tar tåget hit upp - inom rimlig tid hoppas vi på och att DU oxå kan vara med då.

    Så gullig du är som tänker på Razz = kaninjägaren - kan inte fatta att han dog nio veckor efter den språngmarschen!
    När du skriver att din Malin grät så blir det en ping-pongeffekt = då gråter jag oxå. Det ser jag som positivt förstås - det är han värd denne älskvärde hund.
    Det var under den veckan som ett av symtomen visade sig = han ville inte äta - jag trodde det berodde på vår förändrade dygnsrytm o för att han fick en massa extra godbitar under uppträdandena ... nu vet jag att det var för att han var sjuk - men han kämpade på och det gjorde jag oxå. Jag handmatade, lekte, gömde maten och han letade upp den, åt och spydde. Han gick ner drygt 3 kg och samtidigt som han åt "för min skull" - denne lojale herre som gjorde allt för mig - utom att jaga efter haren:-)
    Jag är så glad över att vi möttes och att du fick lära känna honom samtidigt som du och jag oxå gjorde det.
    KRAMAR & en extra till Malin

    SvaraRadera
  3. Ni är ju heeeeelt fantastiska! Så roligt att läsa att ni håller kontakt och att "börjorna" kommer till användning! Så tråkigt att jag inte hade möjlighet att vara med. Håll mig uppdaterad så hoppas jag kunna hänga på nästa gång.

    Sommarproducenten Daniel U på Fridhem vill absolut att det ska bli skrivarsafari nästa sommar igen, så hälsa era skrivarvänner att hålla ögonen öppna.

    Kram AC

    SvaraRadera
  4. Vilken underbar dag det verkar ha varit! :)

    SvaraRadera
  5. Jag tänder oxå ett ljus då KRAM

    SvaraRadera
  6. AC: Ja visst är vi:-) Ser fram mot nästa återträff och att du o några till kan haka på då.

    (Jag har citerat din kommentar här som gruppmail)

    Vad vore livet utan safari på Fridhem? Trist!

    Kramar

    SvaraRadera
  7. Vargen: Jo det var det verkligen och det vackra höstvädret gjorde inte det hela sämre precis:-)
    Kram

    SvaraRadera
  8. Malin: Sötis - vad du är gullig & rar<3<3<3

    SvaraRadera

Kommentera gärna - det gläder mig!