onsdag 23 november 2011

Lycklig ...




... är jag det? Är jag en lycklig person? Upplevs jag som en lycklig person?
Jag kan svara åt er: "JA!"
Men det här svaret väcker flera frågor, eller hur?
Hur kan jag vara lycklig när jag lever ensam utan partner? Utan huset och trädgården jag en gång ägde? Utan bilen som jag älskade att köra? Med kronisk smärta? Med flera svåra och tunga trauman som jag själv inte orsakat? Med en mamma som inte kunnat ge uttryck för sin kärlek till mig, som låtit mig växa upp och fortsätta leva utan någon som helst uppmuntran eller uppskattning?
För mig står det helt klart att det är något inom mig, någonting under skinnet som spirar och som vägrar ge upp. Något envetet.
Mitt mått på lycka är så här:
Att jag vaknar tillfreds på morgonen, ser fram emot frukosten och ser hela dagen som en gåva oavsett vad jag äger eller inte.
Även om jag inte har en man att kyssa godmorgon eller som jag kan äta middag tillsammans med på kvällen så har min vardag guldkant på något sätt varje dag. Jag är tacksam över själva livet.
Att jag slipper irritera mig på: dagen-efter-andedräkt, skitigt tvättställ och dito toalett, frågor som "Vad göö-öör du? Är du inte klaa-aar någon gång? Kan du inte komma hit där JAG är?"
Snarkningar och dunderpruttar. Plus en hel del annat.
Jag är givetvis lycklig för att jag upplevt att vara älskad för den jag är och älskad med - wow, det var himmelskt!!!
Jag är lycklig för att jag är tillräckligt erfaren och gammal att säga nej till allt det där andra som till sist inte uppvägde att vara älskad och älskad med. Wow - det är i sig också himmelskt!!!
Är jag avskalad från att känna och minnas det jag hade?
Nej, jag minns allt det underbara också. Pirret. Djupet långt inne in i ett par älskade ögon. Tunga mot tunga. Kropp mot kropp. Och efteråt när jag gick ut och handlade mjölk med känslan av att äga hela världen. När jag ville skrika ut mitt lyckoflow och peka på mig själv och säga till dem som jag mötte: "Här ser du en som älskat - alldeles nyss med mannen som jag älskar och som älskar mig!"
I morse, som så många andra dagar vaknade jag ensam, lycklig och tillfreds. Kan man begära mycket mer? Förutom trädgården och bilen då´ra! (OCH ETT FÖRLAGSKONTRAKT.)
Bilderna, som är av dålig kvalitet, symboliserar det stället i välden där jag kunde känna mig fullständigt lycklig trots att mitt liv var i kaos. Det är dit jag ständigt längtar. En gång när jag blir rik ska jag köpa marken och bygga mig ett enkelt hus där och en bil så att jag kan ta mig till affären.
Allt för nu & Kramar till er

10 kommentarer:

  1. Å vad fint skrivet! Jag tänker precis som du - lyckan sitter inte i att ha en man eller vad man äger. Den sitter i själva själen.
    Puss <3

    SvaraRadera
  2. Maria: Tack raring:-)
    Ja det är precis som du säger!
    Puss, puss

    SvaraRadera
  3. Blev också rörd av att läsa det du skrev. Det var fint skrivet.

    SvaraRadera
  4. Åh vad härligt det är att du känner dig så lycklig! Det gör mig lycklig också! :)

    Du är så otroligt klok och skriver om en lycka som kommer djupt innifrån en människa, som i detta fallet är du. Om man kan vara lycklig med sig själv, så har man hittat äkta lycka i dess renaste form. Det andra är nog bra det också, men det är på något sätt bonuslycka, om man får ha dem också hos sig.
    Kramar!

    SvaraRadera
  5. Vad fint skrivet! Det är precis så det ska vara, så synd att man så lätt glömmer bort att uppskatta det man har.

    SvaraRadera
  6. Men, här har jag ju totalt missat något. En liten valp!:)Så glad jag blir när jag ser den och dig på den fina bilden. Jag har varit väldigt mycket på språng under de sista veckorna, men nu blev jag riktigt lycklig för din skull. Vilket litet underverk. Kram till dig!

    SvaraRadera
  7. Anneli: Så fint omdöme du ger om mitt sätt att beskriva hur jag känner det.
    Bonuslycka ska inte föraktas förstås det håller jag med om:-)
    Kramar!

    SvaraRadera
  8. Andra intryck: Jag tar tacksamt emot dina ord.
    Kanske lättare att uppskatta det man har om man redan har misst någon gång o man inser att det går utmärkt ändå?

    SvaraRadera
  9. Monika Häägg: Jo, nu har hon varit här i två veckor redan:-)
    Nu är hon alltså 10 veckor. En Chines Crested Powder Puff med fin stamtavla o mamman är naken.
    Tack för att du är lycklig för vår skull.
    Kram till dig med!

    SvaraRadera

Kommentera gärna - det gläder mig!