Nu är det inte första gången som staken rasar ner i golvet. Det är tredje gången gillt. Första gången hade jag själv ner den, det var före tredje advent.
Andra gången var det min dotterdotter som sov över här i mellandagarna och som förskräckt fick tröstas efter att hon puttat ned den. Det smällde så högt när metallen och alla glasknappar slog i parketten ... stackars Idaliten. Jag sa att det inte var någon stor olycka bara hon själv var hel och det var hon.
Och idag var det min tur ... så nu ska den väl inte ställas fram igen förrän om en massa månader. Tror jag får byta plats då när den dagen kommer - något stadigare ställe än vitrinskåpet. Borde ju lära mig något av misstagen, eller?
Allt för nu & Kramar till er
Fast som det vanedjur människan är så ställer du den nog där nästa år också ;)) Kram
SvaraRaderaAnnika: Det återstår att se:-)
SvaraRaderaKram
Man glömmer så fort :) Kram!
SvaraRadera