På toppen ...

... av berget där jag bor - där har jag varit idag igen. Kunde inte avhålla mig från att ta några bilder på en älskad sol och dito träd.

Men fy f*n vad kallt det var däruppe. Tårarna forsade av vinden och fingrarna höll på att förfrysa. Men bilder blev det ändå. Trägen vinner.

Det kändes som om jag var en del av himlen, som om jag puffade runt på ett moln.

På nedvägen från toppen fanns det vackra iskristaller i olika formationer på marken.

I skugglinjen låg en liten kvist fångad och infrusen.

Igår kväll satt jag på en balkong - inomhus - på Intiman här i Stockholm och tittade på Galenskaparnas uppsättning av "Hagmans Konditori".

Upplevelsen var väl inte riktigt som jag tänkt mig eftersom de hade gjort själva framträdandet som en slags revy med mycket sång och dans.

Inte för att jag har något emot det - inte alls och de var superduktiga - men jag hade nog förväntat mig mycket mera sketcher och slagfärdiga repliker. Jag förknippar Galenskaparna just med det sistnämda.

Det var en väldigt trevlig och uppsluppen stämning. Jag blev bjuden och det gladde mig mycket. Tackar så för det!

Före Intiman blev det en utsökt middag på Pompei - kan man ha det så mycket bättre?

Men som sagt på dagen i dag var jag på toppen!

Allt för nu