torsdag 28 juni 2012

För då minns jag kärleken ...


... är boken jag läste ut tidigare idag. En bok som stämmer till eftertanke på flera sätt. Titeln andas hopp även om den största delen av berättelsen speglar djupaste förtvivlan, sorg och död.

När jag såg boken i butiken tvekade jag inte en sekund utan tog den direkt. Inte av någon slags sensationslystnad eller för att vältra mig i andras elände. Tvärtom.

Jag har själv inte upplevt tsunamin, inte ens varit i Thailand. Men när det rapporterades om den där flodvågen under julhelgen 2004 blev jag djupt berörd, det var som om jag kände i mig själv hur de arma människorna därnere led av de traumatiska upplevelserna.
Jag är och har varit förstämd i en del av min kropp när jag tänkt på människoödena.

Det här är ändock den första boken jag läser som skildrar en människas förlust av en älskad person och hennes egen förlust att ha tro på livet efter att själv varit så nära att mista sitt liv i vågen.

Det finns ljus i boken precis som i titeln. Läs den!



Jag brukar för det mesta skriva något i mina lästa böcker - så även i den här. När jag skulle skriva dagens datum såg jag att det är min brors dödsdatum idag, den 28 juni. Min Älskade bror som jag miste i döden för så länge, länge sedan.




På de här bilderna var det både skratt och lite allvar. Vi hade ännu några år kvar att dela när de togs.

När jag tittar på dem så kan jag stämma in i orden i boktiteln: "FÖR DÅ MINNS JAG KÄRLEKEN"


Allt för nu

12 kommentarer:

  1. Åh mamma! Jag har sagt det många gånger - jag önskar att det aldrig hänt. Vilken rikedom det hade varit om han hade levt idag, med oss, hans familj! <3 P&K Dotra

    SvaraRadera
  2. Känslorna väller upp inom mig, tumlar runt. ögon tårfylls och svagt inom mig hör jag dragspelsmusik. glädjen, sammanhållningen som plötsligt ryktes bort. Kvar blev ett tomrum, ett stort hål i min själ som aldrig lyckats läka helt.Jag saknar det livet som skulle varit.
    Ib

    SvaraRadera
  3. Jag tänker när jag ser bilderna på er att jag förstår att det är då du minns kärleken. Bland många, många andra gånger.
    Många varma kramar!

    SvaraRadera
  4. Ingela: Älskade ungen min jag håller med om varje ord du skriver och gläds över den kärlek som ditt hjärta rymmer <3

    SvaraRadera
  5. Ib: Vi vistas i samma tomrum du och jag. Tänk vad mycket roligt vi haft hela storfamiljen och all den där musiken som ständigt fyllde vår samvaro ...

    Jag hittade en del gamla kassettband när jag röjde hos mamma ... blev så glad då och stämd till eftertanke.
    Kram på dig Ibben <3

    SvaraRadera
  6. Anneli: Du har så rätt i allt du säger.
    Varm kram till dig med

    SvaraRadera
  7. Det finns så oehört mycker smärta i människors liv, men också glädjen och kärleken. Det är minsann inte lätt att leva ett liv.

    SvaraRadera
  8. Vilka fina biler på er.

    SvaraRadera
  9. Monika Häägg: Visst gör det det! Nej - det är inte lätt - men ändå så mycket att var glad och lycklig över! Trots allt är det så - som tur är!

    SvaraRadera
  10. Liselotte: Kul att du tycker det! Har inte sett dem på många år - de fanns i min mammas fotoskatt - blev så glad att de fanns kvar :))

    Kram dig och hela din familj!

    SvaraRadera
  11. Tack för dina fina ord Ebba! Du påminner mig om varför jag påbörjade det galna projektet med att skriva en bok. För att beröra och påminna om att kärleken är det viktigaste. Alla har vi vår egen berättelse och väg att vandra...

    Vänligen,
    Charlotte Alfvin, författaren

    SvaraRadera
  12. Charlotte: Så sant - alla har vi vår väg. Skönt att inte behöva veta i förväg vad man ska gå igenom längre fram ...
    I efterhand förstår man att man har byggt upp en inre styrka på vägen till avgrunden ... inte alltid så stark att man kommer upp på en gång ... det tar sin tid med viss hjälp utifrån. Vad glad jag är för din skull att du fick den hjälpen.
    En kram får du av mig!

    SvaraRadera

Kommentera gärna - det gläder mig!