SIDENSNÖRET

 

 

 

 

 

 

SIDENSNÖRET

 

Ända sedan du kom in i mitt liv har vi haft ett

band mellan oss.

Som ett sidensnöre så starkt - en självklarhet

mellan ditt hjärta och mitt.

Det var så det skulle vara under lång, lång tid

framöver ...

Vi trodde det båda två och tog för givet att vi

skulle finnas vid varandras sida.

 

 

Så dog du i mitt knä - oväntat, ofattbart och

fasansfullt.

Sidensnöret vägrade att brista ändå - det fanns

kvar dag efter dag inom mig.

Månaderna gick och du var lika tydlig för mig

som när du levde. Jag kunde inte förstå - inte ta

in att du inte fanns här hos mig längre. Vägrade!

 

 

Frätande tårar rann längs vårt sidensnöre -

luckrade upp det.

Ett års nötning gjorde att känslan av din

ständiga närhet suddades ut.

Den blev otydlig, ändå fanns du hela tiden i mitt

hjärtas rum - det som än i dag enbart finns till - för dig.

 

 

Jag ska leva vidare nu och jag lovar dig

att det går bra - bättre än vad jag trodde när du

låg intill mig och ditt liv ovillkorligen släcktes ut.

 

 

Du var fortfarande varm när jag gick.

Men det vara bara din kropp som låg kvar -

det var inte den som var DU.

 

Tack Älskade du för din vänskap och kärlek.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Allt för nu