fredag 15 mars 2013

Jag hakar på med dagens fråga om rökning ...

 
Jag blev berörd av spörsmålet när jag läste Åsas blogg idag (http://hellbergcoaching.blogspot.se)
och jag gjorde en lång kommentar där. Men det kändes som om jag inte var färdig med rökningen bara för det.
 

 
Här sitter jag och min älskade styvfar Svante, vi var rökarna i familjen. Jag är 19 år (1970) på bilden och hade redan rökt i 6 år.
 
På grund av en stor kärlek slutade jag röka när jag var 32.
 
Det fanns andra argument i min omgivning om att sluta röka:
 
Det är för dyrt - det brydde jag mig inte om, det fanns alltid pengar till cigaretter och det var något jag prioriterade.
 
Man förkortar sitt liv - ja, man ska alltid dö någongång, vad spelar fem år mindre - för roll?
 
Man åldras i förtid - Jaha, vad är det med det?
 
Det var de enda argumenten på den tiden. Men att röken påverkar moderkakan vid en graviditet var det ingen som sa ... eller vad man gör sina barn för otjänst vad det gäller inlärning etc.
Och att de och andra icke-rökare blev drabbade av passiv rökning - det fanns inte på kartan under 60- och 70-talets början.
Jag rökte i bilen, i sängen, på jobbet, under konferernser, you name it - jag rökte överallt och alltid.
På BB fanns det särskilda rökrum för oss nyförlösta mammor!!! Fatta det?
 
När man är ung kan man omöjligt förstå hur värdefullt livet fortsätter att vara även efter 60, jag har tänkt att leva tills jag är 98 1/2 - minst!
 
Åsa nämnde att hon inte ser så många rökande människor. Det gör jag.
Särskilt sedan det öppnade en "äldrevårdsfirma" på min gata - och jag måste säga att jag aldrig tidigare har sett så många rökare på ett och samma ställe.
De kliver ur sina många bilar, som de felparkerar och hinner knappt få upp bildörren innan de börjar blossa.
Sedan står de utanför entrédörren i klasar och drar i sig sina förtidiga dödar eller sjukdomar som leder till deras kommande död.
 
Det finns en livsmedelsbutik på hörnan av min gata - där utanför står det ständigt, i alla fall varje gång som jag är ute med hunden som ju varit valp under lång tid - en man som röker sådana där äckliga cigaretter som jag inte kommer ihåg vad de heter. Runt den platsen där han brukar stå finns det drivor med fimpar!
 
På den andra hörnan på mitt hus finns en pizzeria och gissa hur det ser ut utanför den.
 
De här 30 åren som jag varit rökfri har jag njutit av att slippa stinka så som man gör som rökare.
 
Jag blev otroligt glad när det blev rökförbud på restauranger etc så att jag slapp rusa hem och slänga kläderna i tvättmaskinen samt tvätta håret det första jag gjorde när jag varit ute och ätit på lokal.
 
MIN ÄLSKADE STYVFAR SVANTE - DOG I CANCER OCH BÅDA HANS DÖTTRAR (mina bonussystar) DOG BÅDA I LUNGCANCER. Båda var rökare och de var bara 58 respektive 68 år gamla vid sin död.
 
Tänk om de bara förstått hur det skulle gå?!
 
 

4 kommentarer:

  1. Ja, och tänk om folk förstod att det inte är särskilt svårt att sluta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ingenting är egentligen svårt med rätt motivation - en som är rätt för en själv. Det gäller bara att hitta den (i tid).

      Radera
  2. Det värsta är att jag ser många unga tjejer som röker och förstår verkligen inte varför, det finns ingenting som talar för rökning som jag ser det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ah, jag antar att du aldrig har varit rökare - jag älskade att röka, det var liksom jag på något vis. Men jag är lycklig att jag fann rätt motiv för mig så att jag kunde sluta utan problem.

      Radera

Kommentera gärna - det gläder mig!