Här på bloggen kommer jag from nu kalla Manus 2 för "LINDEN".
Responsen lät så här:
"HAR LÄST IGENOM OCH FÅR EN KLUMP I HALSEN OCH TÅRFYLLDA ÖGON AV MINNENA SOM DU - TROTS ATT DU HAR ÄNDRAT OM VERKLIGHETEN LITE - HAR FÅTT MED. DU SKRIVER SÅ DETALJRIKT OCH MÅLANDE SÅ ATT DET NÄSTAN KÄNNS SOM ATT STÅ I TRAPPUPPGÅNGEN OCH TITTA PÅ MARMORTRAPPSTEGEN. JAG ÄR NÄSTAN SÄKER PÅ ATT FRU M RÖKTE RITZ:-)"
Tack Ibben ur djupet av mitt hjärta<3
Ett utdrag ur texten: "...//... en fot på trappsteget. En till över den. Fossilernas spiralform i marmorn såg mjuka ut, varje gång såg det ut så när jag gick uppför. Men det var ett stelnat liv. Ett slags ickeliv. Var *** också lika stel? Kall? Ensam? Som jag? En fossil kröp in under tröskeln. Åtminstone såg det så ut. Jag stannade mitt i steget, tittade på den och såg minnesbilder från förr när *** och jag kommit från skridskobanan med snö och isklumpar hängande från raggsockornas övervik. ...//...
Jag hann skriva ut responsen och fick möjlighet att läsa den högt på tjejträffen eftersom jag ville dela den med flera så snabbt det bara gick. Sådana positiva ord suger jag i mig som en svamp förstås.
(Nåde den lektör som ger mig negativ respons på "LINDEN" när den dagen kommer - eller hur?)
//Kramar om
Vad härligt! Jag håller med, det är en fin text.
SvaraRaderaKram!
Små exakt beskrivna detaljer ur omgivningarna, så att det blir som att sitta med ett gammalt fotoalbum, för Mig som växte upp här.
SvaraRaderadetta instucket sinnrikt i en gripande histotia.
Kram
Anneli: Tack rara du! Kram
SvaraRaderaIbben: Du är väl för gullig:-) Tänk att ord kan göra så att bilder framträder - häftigt. Kram, kram