... blir du det - du som ännu inte debuterat?
Blir jag tagen på allvar när jag säger att jag håller på och skriver en bok? De flesta säger så här när jag berättar:
"Men vad kul, det vill jag oxå göra."
När jag sedan säger att jag har skrivit ett färdigt bokmanus och skickat in till förlag, säger de:
"Men vad kul, det vill jag oxå göra."
Till en del säger jag att jag behövde lära mig att skriva för att det skulle bli ett manus överhuvudtaget. Då säger de:
"Kunde du inte skriva redan? Det behövs väl bara lite inspiration? Har du ingen inspiration?
Då brukar jag säga att det inte räcker med det bara. Man måste lära sig hur en text ska vara uppbyggd för att den ska nå fram till läsaren och andra ganska tekniska saker för det handlar till stor del om ett hantverk egentligen. En del säger då:
"Jaha, säger du det. Jag trodde bara att det var att skriva på. Undar vad jag ska köpa till middag idag?"
Så var den konversationen över.
Frågan är om "de där flesta" kommer att ta mig på allvar sedan när MIN bok blir publicerad? (Efter att den har blivit antagen av ett förlag - vill säga)
När de förstår hur seriös jag var när jag berättade om mitt skrivande.
//Kramar om
Jag tror inte folk vet hur svårt det är att bli antagen, för nu när jag har det, är det inte så märkvärdigt i deras värld. Det är bara de som håller på själva och skriver som fattar. ;)
SvaraRaderaDen svenska avundsjukan uttrycker sig på det viset. Om svensken hör om något som dom själva skulle vilja göra eller ha gjort så vill dom inte höra om hur svårt det kan vara. Om man som jag har levt största delen av mitt liv utomlands så tror dom flesta att jag varit mer eller mindre på semester.
SvaraRaderaMalinroca: Precis, det är när man är inne i skrivarsvängen som ngn annan förstår. Därför ÄLSKAR jag att blogga:-)
SvaraRaderaIbben: Du har nog rätt.
Ja - det är konstigt att dom inte fattar att du jobbat utanför Svergies gränser. Har du räknat ut hur många mil det blivit sammanlagt?
Jag känner igen mig precis, Ebba! Den vanligaste reaktionen jag fått när jag berättat att jag snart blir publicerad från folk som inte skriver har varit: Jaså, vad roligt. Kalle, kom du ihåg att köpa potatis?
SvaraRaderaOch så var det bra med det:). Jag skrev förut att det inte är jättesvårt att bli publicerad, men däremot ligger det ett JÄTTEjobb bakom ett manus som blir publicerat för de allra flesta. Och det verkar de som inte skriver förstå. De tror att det bara är att sätta sig ned och knåpa ihop något. Ungefär som att inte kunna dreja men ändå tro att man ska kunna göra en vacker vas.
Maria E: Sedan jag själv började skriva vänder jag varje sida jag läser i en utgiven bok med STOR vördnad eftersom jag förstår vilket enormt arbete det ligger bakom. 'O-skrivarna' skulle bara veta att nästan varje mening är omformulerad, struken, ditsatt igen, struken igen innan det blir en hel sida som till sist förblir som den är efter alla ändingar. Det känns ändå väldigt berikande att få ha tagit del i en sådan process.
SvaraRaderaBra liknelse med att dreja - det är så handfast så det borde 'alla' förstå.
Amen! Håller helt med i det du skriver. Det är ju inte bara att skriva och när man väl får sitt manus antaget så är det ju så oerhört mycket jobb som ligger bakom, precis som det står i inläggen ovan. Det förstod man ju inte själv innan heller hur galet mycket man jobbar med sitt manus, och än värre blir det den dagen det blir antaget. ;)
SvaraRaderaNina: Tur man inte visste omfattningen ifrån början. Men ser fram mot den stora redigeringen efter att förlaget sagt sitt:-)
SvaraRadera