Nu tänker jag inte på positiv respons från en lektör. Nej - mer på sådan man får från ens egna läsare. Sådana man känner sedan tidigare.
Det är klart att man ska suga åt sig tänker jag - och det gör jag också:-)
Men om man vrider och vänder på responsen kanske det är som i mitt fall - jag har ju sådan tur jag - att en av de gestaltade huvudkaraktärerna i mitt manus 'Linden' gärna läser vartefter jag skriver ...
Jag måste säga att jag ser den positiva responsen som DUBBELT positiv. Varför då?
Ta del av det senaste omdömet så ska jag återkomma till mina tankar:
"Har läst igenom en gång nu (av de senaste sidorna) och för mig är ju historien väldigt stark pga att jag kan placera mig själv i händelsen."
(Jag hade en fråga om bedömningen av intensiteten - om jag tappar den någonstans?)
"Och tappar intensitet? Nej, tvärtom - de avsnitten där ****** drömmer sig iväg till en annan tid och plats - är avkopplande och ger lite andrum innan du accelererar igen. Hade jag fått boken i färdig form så hade jag sträckläst den."
Det jag är ute efter är att det skulle kunna bli DUBBELT så HÅRD kritik när det är en av de gestaltade huvudkaraktärerna som yttrar sig. Eftersom karaktären sitter inne med ett visst facit. Ändå får jag beröm där jag gestaltar verkligheten men även där jag skriver fiktivt.
BÄTTRE KAN DET VÄL INTE BLI? Precis - därför värdesätter jag den här positiva responsen mest av alla:-)
Jag fick skratta rejält åt "accelererar igen" - alltså för att jag var glad och förstod precis.
Hur ser du på sådan här respons? Värdesätter du den lika mycket som jag?
//Kramar om
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentera gärna - det gläder mig!