Det är väl som diamanter de ska ses - orden jag skriver. Fick rådet en gång att hela tiden hålla samma nivå på innehållet i manuset - då skulle det vara läsvärt och bli framgångsrikt.
Det där har jag funderat på en hel del. Jag tänker så här: om allt vi tittar på i vår omgivning, i vårt hem, på våra medmänniskor, i spegeln - kort sagt allt, är som tusen diamanter - hur skulle vi då kunna urskilja det som är vackert och gångbart?
Om alla mina ord vore som diamanter lär de till sist förblinda betraktaren - eller? Är det inte så att det är det avvikande som är själva grejen?
Eller iallafall de som skiljer sig från mängden? Det är de man minns. Det är det man kommer ihåg. Visst är det så?
Om jag har en viss ton och ett särskiljande språk - ja då är det positivt. Men är alla mina ord som diamanter - är de är tjusiga allihop! Jag har inte en suck att kunna avgöra vad andra tycker är bra - det där som jag skriver alltså.
Är jag knäpp som tycker om att läsa det jag själv har skrivit - för det gör jag. För mig glittrar det nästan hela tiden. Men mer på vissa ställen om jag ska erkänna. Jo - så är det. Ska inte överdriva nu ...
Men jag vill inte att alla mina ord ska vara som diamanter - jag vill att alltihop ska vara behagfullt att vila ögonen på - med viss variation så att det blir tilltalande för alla ...
Allt för nu & Kram till er
Det här inlägget gnistrade av många diamanter! Bra skrivet och en fantastisk bild av diamanten!
SvaraRaderakram Kim
Kim: Tackar för det, du som är orddiamanternas förebild:-) Kram
SvaraRaderaJag håller med dig. Alla ord kan inte vara diamanter för då skulle de inte kännas som diamanter. Det måste finnas ord, meningar och stycken som sticker ut. Så att de känns extra värdefulla :)
SvaraRaderaHoppas att du mår bra!
Kramar!
Anneli: Låter betryggande att du oxå ser det så:-)
SvaraRaderaIdag har jag flytt sorgen och haft roligt med min dotterdotter - hon är så underhållande och väldigt lik min egen dotter till sättet. Om henne brukade jag säga när hon var liten: "Hon fullständigt slukar och äter livet!"
Det var skönt att "vila" på det sättet idag:-) Kram
Jag tror att det behövs några grå stenar kring diamanterna också för att det som skimrar ska få någon effekt. Att gilla det man skriver är nog överlag bra, men det gamla uttrycket "kill your darlings" fyller också en funktion. Man ska inte vara rädd att gömma några diamanter, kanske spara dem till senare. Gnistrar det för mycket blir det lätt plastigt. Tack för bra läsning och fortsätt skriv, det gnistar om dina ord!
SvaraRaderaMalin Bergström: Tack för ditt omdöme, det värmde rejält:-) Skönt att du är inne på lite gråstenar oxå.
SvaraRaderaOhh ja - här har det varit mycket mord på 'darlingar' - sista redigeringssvängen försvann hela 10 sidor!! Lycka till själv med det du gör:-)