I MÅNSKÄRANS SPRÖDA SKEN ...

... är en dikt jag skrev för en del år sedan. Det var då jag trodde att diktskrivandet var över - att det tillhörde en förgången tid.

Så fel jag hade:-) Det är jag lycklig för att jag upptäckte:-)

Nu har jag inga bra erfarenheter av att skriva text här på bloggen - Blogger gör visst som de vill med det jag skrivit. Jag gör mellanrum och ställer upp texten på ett speciellt sätt - sedan blir det inte alls som jag tänkt vissa gånger - även om det ser så ut innan jag publicerar inlägget. Nu får jag bara hoppas på att det blir som jag vill - om inte får vi alla stå ut ändå - eller hur?

I MÅNSKÄRANS SPRÖDA SKEN

RISTER till i gryningstimmans

isande köld

Smekar varsamt - ömt

Bevaras i sinnlighetens sjö

BRISTER snart av sjudningens

värmande hetta

Berörs stilla i vita - tunna

silketstygets vävnadstråds

säkra fäste

VILJORS slitande puls pumpar

vid skapelsens vridande kants

vibrerande fäste - försiktigt

Vid illusionens nakna

känslotryck, bara lätt - lätt

Som glashinnor brister

vid pistillens tunna medaljong

En glidning mot - glans

Känslonervspröts ljuva skälvning

Darrar vid vår kärlekspunkts höjd

i månskärans spröda sken

vid glitterkristallens flämtning

Copyright "krummelur" ebbarange2011

Så kan det bli när jag inte skrivit någon dikt på många år - men med eftertankens klara ljus vet jag att jag kommer att fortsätta skriva dikter och det länge ...

Allt för nu & Kramar till er