... av min senaste frissa som jag genast ville testa. Det gäller inte hår eller frisyr alltså - utan kilklacksstövletter.
Hon tyckte att sådana skulle passa min outfit. Jag stövlade ... ha, ha ... iväg för att prova ett par. Vill bara förvarna att jag INTE kan gå i klack överhuvudtaget eftersom min rygg är stelopererad, har ingen dämpning mellan den långa stela delen och kotan ovanför.
Men jag tänkte att jag kan ha ett par "sittstövletter" med klack - för det är ju så snyggt. Så jag tog av mig mina promenadvänliga pjuck och sträckte foten för att rikta in den i kilklacksstövletten. Ajjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjj - fick världens kramp - visste inte om jag skulle kunna fortsätta pressa ner tårna eller om jag kunde få upp foten alls. Jag kved och sedan kved jag. Simsalabim foten kom loss. Puhhhh!
Om jag köpte dem? Nä. På med promenadisarna igen. Lycklig.
Jag gjorde om färgen på den lite för att få viss variation. Fin va?
Allt för nu & Kramar till er
Härligt med alla bloggawards! En extra uppmuntran såhär på hösten.Du är verkligen värd varenda en. Jag skulle absolut också gett den till dig, men du fick ju samma som jag av fina Kim. Det är så kul att sprida den till så många som möjligt :)
SvaraRaderaMånga kramar!
Anneli: Ja verkligen!
SvaraRaderaSame, same - du fick ingen av mig heller den här gången och inte för att du inte är värd det. FÖR DET ÄR DU!
Jag tror att vår förståelse är ömsesidig.
Mångar kramar till dig oxå!
Jag minns mina yngre dagar när högklackat var grejen jämt. Nu har jag bara låga klackar. Tog på mig klackskor i somras och höll på att stuka vristerna *fniss*
SvaraRaderaDet är nog en vanesak, såvida man inte har stelopererat ryggen förstås.
Massor med pussar och kramar!
Maria: Ja jag minns oxå mina klackar från yngre dagar - de gjorde något positivt med hållningen och självförtroendet:-)
SvaraRaderaJag har ett par stövlar med klack och ett par Björn Borg-stövletter = att sitta i som sagt:-)
Pöss, pöss