Det jag ser ...

... nu de här dagarna när "mitt" isberg blivit naket är kanske sådant som ingen annan ser så där med given självklarhet.
Jag tog en paus från skrivandet/redigerandet och kände mig lite sorgsen eftersom det är slutfotograferat för den här säsongen vad gäller isformationer.




Inte kunde jag drömma om att det under snö och is fanns något bevarat som jag älskar. Ni som har hängt med här vet att jag älskar lindar. Det här bladet (första bilden) - är vad jag brukar kalla för ett "lindblomssegel". Lycka!

Vid kanten av berget i det torra fjolårsgräset fanns de här förtorkade bruna blommorna - obrutna och med värdighet stod de i vinden och gungade lojt. Kontrasten mot berget är så vacker.



På ovansidan av berget fanns fler förtorkade blommor. Tycker att de bruna och gröna nyanserna är rogivande, lugna.

Den gröna mossan som på avstånd bara ser just grön ut gömmer på många fler färger, som vitt och gult.

Måste bara berätta att när jag fotar, som de här bilderna, så går det folk förbi på gångvägen och de tittar - ja de glor riktigt - de tror väl att de också ska se något alldeles speciellt som är "värt" att göra en ansträngning att fota.

Men de ser långa ut i ansiktena, en del skakar till o med på huvudena - för det ser inte ett endaste dugg.

Hur är det med dig - ser du sånt här - sånt som jag ser?

Allt för nu