onsdag 16 februari 2011

Dramatik - en utmaning


När jag gick på SKRIVARLINJEN hösten 2008 skulle vi ha DRAMATIK på schemat. Spännande eftersom jag aldrig, säger aldrig har sysslat med det tidigare. Det var en utmaning. Men utmaning det var bara förnamnet, för mig blev det upphöjt i 2. Kreativiteten blev satt på prov när vi skulle samarbeta med SÅNG -OCH TEATERLINJEN (SOT). Den klassen var så oerhört speciell - på ett positivt och ibland skrämmande sätt. De TOG i varandra HELA tiden.
Innan var och en av oss fick sina respektive tilldelade skådespelare skulle vi skriva en egen pjäs för dem. Och snabbt skulle det gå! Vi fick veta på eftermiddagen att pjäsen skulle vara klar till 'imorgon bitti'. Innan det hade vi tekniskt gått igenom hur en teaterpjäs skall vara uppställd. Med titel, roller och rekvisita, samt information till skådespelarna, ex hur de skulle sitta, stå, gå el låta. Jag skrev så pennan glödde (läs tangenterna) och några ändringar skulle jag inte hinna med utan det måste bli så bra det bara kunde på första försöket.
Nästa dag fick jag fyra egna skådisar och de läste igenom texten jag skrivit. Delade in sig i resp roll. Började läsa mot varandra. Tjejen som hade huvudrollen/"Gloria" fick inget grepp om karaktären, inte de övriga heller. De läste o läste o läste ... Det kändes ganska uppgivet. Men sedan fick huvudrollsinnehavarinnan syn på en Karaktärslista jag gjort som bakgrund till "Gloria" - hon pluggade in den, förklarade för de övriga. Så satt det som en smäck:-) Vilken förvandling det blev.
Lite fakta om pjäsen: Gloria har gått igenom en skilsmässa. Hon har klättrat på karriärstegen och nått högt. Har två barn som bor varannan vecka hos pappan. Hon finner ingen mening med det liv hon lever, inget har blivit som hon tänkt. Därför har hon tagit ett drastiskt beslut och samlar sin kärnfamilj: mamma, pappa och syster för att meddela vad hon bestämt sig för. Hon ska gå i kloster. Syrran tycker det är skitbra, då kan hon ta hand om Glorias häftiga garderob - hon ska ju bara ha nunnedräkt på sig framöver. Pappan vänder allt innåt och förstår inte att han bara får otack som lön efter allt han gett sina båda döttrar. Mamman ifrågasätter vem som äger rätten till det liv man själv lever och hur en kvinna kan välja att gå i kloster och överge sina barn. Vad ska folk tro - om DEM som föräldrar?
Gloria blir arg över deras resonemang om hur saker borde se ut o vad folk ska säga. Hon utbrister: "Men jag då för fan! Kan ni inte för en enda gångs skull bry er om MIG?"
När 'mina skådisar' övat min pjäs - skulle en del av dem oxå spela med i någon av mina klasskamraters pjäser.
I slutet på veckan skulle allt vara klart och vi skulle ha uppspelning av hela SKRIVARLINJENS pjäser. Så blev det oxå.
Det var bland det häftigaste jag varit med om! Jag som knappt ens visste vad dramatik var i början av veckan. Det var svårt att fatta att det var jag själv som hade skrivit pjäsen. Nu tror jag inte att just min var något speciellt bra. Men för mig var det stort.
De allra bästa teaterstyckena (enl mig) hade Felicia Niño och Katarina Rödin skrivit. Det var både humor och allvar i deras pjäser.
VAR INTE RÄDD FÖR ATT TESTA NÅGOT NYTT SOM DU ALDRIG TÄNKT PÅ TIDIGARE - DET KAN BARA GÅ ÅT SKOGEN ... ELLER BLI SUCCÉ. PROVA!
//Kramar om

4 kommentarer:

  1. Jag har ju arbetat med teater i många år och det är verkligen väldigt spännande. Det är viktigt att rollfigurerna är väl insatta i sina karaktärer och vet sin figurs historia. I verkliga livet går vi ju alla och bär på vår historia och den påverkar allt som vi gör. Ju mer en skådespelare kan bygga rollens historia desto säkrare och trovärdigare blir hon på scenen. Dramatik är verkligen spännande!

    SvaraRadera
  2. Jag har skrivit teater o filmsener. J´ttekul

    SvaraRadera
  3. Precis sådär tänker jag också Ebba. Jag kan alltid försöka. Funkar det inte så funkar det inte, men då har jag i alla fall blivit en erfarenhet rikare. Lite klyschigt, men det är ju så det är:). Och de brukar ju säga att det man ångrar som gammal är allt man inte gjorde och inte det man gjorde.
    Puss och kram!

    SvaraRadera
  4. Monika: Spännande var ordet:-)Precis - det var just det där med att vara insatt - vilken skillnad det blev.

    Malin: Kul:-) Har du någon skolning för det? Eller har du gjort det ändå och fått det att funka?

    Maria E:Ibland är det härligt med klyschor:-) Så synd att vi inte får använda dem när vi skriver.
    Inte gjorde/gjorde - precis:-)
    /Puss o kram

    SvaraRadera

Kommentera gärna - det gläder mig!