lördag 12 mars 2011

Utmaning - igen

Den här utmaningen har jag fått av Anneli (Trying to follow my dreams) och den går ut på att berätta om något om sig själv som kan vara till nytta och glädje för en själv och andra eller bara en onödig sak som kanske inte så många känner till. Jag fick den här utmaningen tidigare av Maria Engelwinge och berättade om att jag var en hejare på att få saker och ting att hända i fastighetsbranschen - när jag blev tvungen att sälja mitt och dotterns hus. Det gick ju hur bra som helst:-)
Vad mer kan jag? Eller vad har jag för egenskap som jag själv inte visste något om när jag var betydligt yngre?
Då kan jag väl säga det som texten på bilden visar: "Små stjärnor lyser också i mörkret".
Inte för att jag är en stjärna på något sätt. Inte i en sådan bemärkelse som man tänker sig en stjärna. Men jag har fått berättat för mig - för några månader sedan av en person att jag är en människa som trots att andra människor orsakat mig stora trauman kan gå vidare med en livskvalite. Den här personen känner till allt om mig och har känt mig de senaste femton åren.
Jag är som en sådan där vippdocka - fick jag höra - en sådan som har en tyngd botten och som man kan lägga ner på ena sidan och sedan släppa taget om och den ställer sig ändå i upprätt läge.
Nu är det tuffa personliga saker som jag gått igenom, men jag går ändå vidare - så till viss del stämmer nog beskrivningen av mig.
Men jag har inte personligen mist någon, så som många andra gjort - genom katastrofer som: Discoteksbranden, Estonia, Tsunamin (Thailand mm), andra jordbävningar och som nu senast härom dagen tsunamin i Japan. På det viset har jag varit skonad - men varje människa som förlorat någon närstående eller som omkommit genom sådana stora eller små katastrofer, eller sjukdomar är för mig det bilden visar. "Små stjärnor lyser också i mörket" - må de aldrig bli bortglömda.

Om du tittar på himlen en stjärnklar kväll eller natt - då kan du med lite ansträngning se att varje större stjärna har ett sjok av massor med små stjärnor runt sig - inte alltid lätta att upptäcka - men de finns där - jag ser dem:-)

//Kramar om

4 kommentarer:

  1. Jag tror det är en väldigt bra egenskap att ha. Att vara en "vippdocka"(vilken bra beskrivning!) är att kunna resa sig och leva vidare trots stora motgångar. Det är något med att man måste hela tiden se framåt. Det finns saker i bagaget och dem blir man aldrig av med, men låt dem inte tynga ned. Vippa upp igen!

    SvaraRadera
  2. Monika Häägg: Ja vi vippar på:-)

    SvaraRadera
  3. Det är verkligen en styrka att ha en sådan egenskap, så länge den inte gör själen tung. Att kunna se positiva saker i livet, trots allt. Att välja glädjen och det som faktiskt är bra.
    Kramar!

    SvaraRadera
  4. Anneli: Att välja glädjen är en överlevnadsstrategi - det är det jag gjort:-) Kram

    SvaraRadera

Kommentera gärna - det gläder mig!