fredag 17 juni 2011

Juni = FÖDELSEDAG/AR


... så är det i vår familj - inte mindre än 4 stycken inom 10 dagar. Så de duggar tätt.
I onsdags blev min son inte mindre än 39 år = GRATTIS!!! (han är NÅGOT yngre på bilden!!)
Idag blir min sondotter Leah 3 år = GRATTIS!!!
Imorgon blir det dubbelkalas och jag ser fram mot en mumsig jordgubbstårta. Jag har redan slagit in presenterna, i paketen är det ... nä, nä stopp där - ska väl inte avslöja det heller, då blir det ju ingen överraskning:-)
Min son har alltid varit en glad unge (ja barn är väl alltid barn i vissa avseenden:-)) och charmade tidigt hela sin omgivning. Han är otrolig på att berätta om händelser och anekdoter på ett levande och målande sätt - och roligt blir det också:-) I en hel del år sa han att han inte skulle ha några barn, men så träffade han min svärdotter som redan hade en liten (1 1/2 år) son. De kom väldigt bra överens. Svärdottern "bearbetade" min son under en del år och vips kom det en son till i huset. Min son grät av lycka det första veckorna - lätt att bli blödig när det kommer ett nytt liv och bosätter sig i hjärtat. 5 år senare var nästa barn ett faktum och det blev ingen mindre än min sondotter Leah.

Leah är en typisk "granskare" och läser av sin omgivning innan hon tar kontakt. Jag har alltid varit imponerad av hennes husliga fallenhet. Hon kunde knappt gå, men plockat upp sådant som ramlat på golvet har hon gjort sedan dess och kastat skräpet på rätt ställe förstås. Om man inte ställer skorna iordning så fixar Leah det på en gång. Hon torkar bord, väljer rätt bestick och dukar fint. Hon var bara runt året när hon ville gå på toa - inte på pottan - nej, sitta där och vingla, det var det som är grejen. Fälla ner locket och spola, tvätta av händerna och torka dem ORDENTLIGT - det är Leah i ett nötskal. Hon älskar näsdukar, papper och servetter.

Och hon älskar sin "Fou" = mig:-) När hon får syn på mig, rusar hon med armarna uppe i luften mot mig och kramar hårt (ja om det inte är för mycket folk runt omkring - då blir hon den granskande lite blyga flickan förstås).

Hoppas tiden går fort till imorgon så att det snart blir kalas - då ska jag krama om mina barn och alla mina 4 barnbarn. Sedan ska jag sjunga "Ja må De leva ..."

Allt för nu & Kramar till er


3 kommentarer:

  1. Så fint du berättar om din familj!

    SvaraRadera
  2. Monika Häägg: Tackar för det - så fin som den är:-)
    Ögnade igenom texten och såg att jag skrivit "inte mindre än" - inte mindre än tre gånger:-):-)

    SvaraRadera
  3. Per Lundberg18 juni 2011 19:30

    Låter härligt Ewa-Louise, glad för din skull.

    SvaraRadera

Kommentera gärna - det gläder mig!