Felkryssad

Så stod hon där förväntansfull vid kajen på Strandvägen. Båten som skulle ta henne och alla de övriga lägerkompisarna låg inbjudande och skavde i sina trossar. Hon och hennes mamma var först vilket lugnade ner pirret i magen.

Flytvästen gjorde att hon såg större ut än hon egentligen var. Trygghet i orange förpackning.

Flera flickor samlades bredvid båten.

Det såg ut som att hon var ensam om att ha egen flytväst. Hon skrattade inombords och var stolt över att mamma gått med på eftergiften fastän att de egentligen inte hade råd.

Mamma såg bekymrat på flickorna som också skulle till seglarlägret - allesammans hade ridhjälmar istället för flytvästar. "Du", sa hon sedan, "jag måste ha kryssat i fel ruta!"

"Vad menar du med det mamma?"

"På anmälningsblanketten fanns det rutor att kryssa i och ridlägret var alldeles intill seglarlägret, jag kryssade nog i fel. Du ska på ridläger istället." Hon log uppmuntrande och sträckte ut handen mot flytvästen, rörde fingrarna fram och tillbaka för att ta av den.

Hon hade aldrig ridit i hela sitt liv, det sög till i magen. Efter en minuts betänketid sa hon till sin mamma: "Okej - då rider jag väl istället!"

Det här är en berättelse ur verkligheten - "Hon" - det var jag det. När jag var 13 år. Jag försökte finna mig tillrätta med allt det nya med hästskötsel både i teori och praktik.

De andra tjejerna kände hästarna VÄL, de var från deras ridskola i Grimsta. Och när vi skulle springa ut i hagen för att välja den häst som vi skulle rida på i tre veckor - valde de snabbt sina egna favoriter. Jag visste ingenting om de där hästarna så jag fick en bångstyrig en som hette "Knatte". Men han och jag hade roligt den mesta av tiden - särskilt när vi galopperade över ängarna på Grinda och när vi badade i havet.

De påföljande två åren såg jag till att mamma kryssade i rätt ruta så att jag kunde segla på kryss utanför Fjärdlång ...

Allt för nu & Kramar till er