Små saker gör livet stort ...

... det kan jag skriva under på.

Ibland kan vänner överraska och plocka fram de finaste omtankarna som gör livet annorlunda för alltid.

Att låta sig bli berörd och sedan i sin tur vilja beröra, är stort och mycket kärleksfullt.

Spontant, på vännens initiativ träffades vi igår. Efter en god måltid fick jag en gåva, en som jag inte alls förväntade mig.

Vännen hade läst i Torgny Lindgrens bok Minnen.

Där i fanns, bland andra - berättade minnen om älskade hundar och särskilt om en hund som stod TL's hjärta nära och som han hjälpte att somna in.

Min vän sa: "Jag kan läsa det avsnittet för dig om du vill?"

Mitt hjärta svällde och det var underbart att få dela den där stunden av empati.

Jag trodde att jag skulle komma att gråta under läsningen, men så blev det inte alls. Jag kände bara något starkt och djupt och nytt inom mig och mycket igenkänning med orden TL skrivit och som min vän läste.

För varje timma som går sedan den speciella stunden blir det sällsamma innehållet i den, större och större i mitt liv.

Jag hade ingen aning om hur min hunds död skulle plocka fram starka, ömma och omsorgsfulla sidor hos mina vänner och medmänniskor. Sådana som inte har kommit fram tidigare. Jag är tacksam över den här tiden, det är sällsamt att få uppleva och betrakta vad som finns i andras hjärtan.

(Tyvärr finns motsatsen också, en kall okänslighet, det gör mig ont om de männsikorna - själv vill jag fokusera på det goda som lyfter mig och bär mig framåt.)

Jag vill tacka min vän som gav mig den här oväntade gåvan, kan inte nog beskriva hur omtänksamt det var. Det var som att höra ljuvliga fågeldrillar efter ett mörkt ihållande regn.

Allt för nu & Kramar till er