onsdag 29 juni 2011

Behöver lära mig


Något helt nytt ska jag träna på: att ta bloggledigt lite grann - kör lite smygstart bara.
Ända sedan nyårsafton, 31 december 2010 har jag bloggat varenda dag. Många av de andra bloggarna har tagit kortare eller längre sommaruppehåll.
Jag vill också ha sommarlov vare sig jag är hemma eller på en kortare utflykt.
Nu vet jag inte om jag kommer att lyckas med min föresats - det blir som ett beroende det här med att skriva på min egen blogg och läsa på andras. Jag kan ju prova med att bara läsa andras i en liten övergång - kanske ...
MEN JAG KOMMER ATT BLOGGA DÅ OCH DÅ - som imorgon som det står på "anslaget" här uppe. Och sedan kommer jag tillbaka i full styrka för jag ÄLSKAR er alla och att blogga:-)
Allt för nu & Kramar till er

"Ordbävning"

Ha, ha kom att tänka på att jag faktiskt varit med om att hålla i en RIKTIG bok som jag själv varit meförfattare i - fniss, fniss ... Har den i bokhyllan!
"ORDBÄVNING" är en antalogi som vår klass på Skrivarlinjen (SBGs FHSK vt2009) gjorde alldeles själva (jo´rå med viss vägledning förstås). Vi skrev texterna själva och delades sedan in i olika grupper - jag var med i korrekturgruppen och det passade mig bra eftersom jag är en sk långsamläsare som läser varje ord för sig.
Den gruppen som skötte tryckerikontakterna gjorde ett jättebra jobb och offerten var på ett bra pris. Ja alla grupper ska ha sitt beröm förstås - annars hade det inte blivit någon bok.
Förresten höll det inte på att bli något omslag alls för den killen som höll i det kördes över av en bil. Han överlevde men blev illa tilltygad och låg länge på sjukhus. Vi jublade alla när han kom tillbaka i slutet av terminen med kryckor och gips både här och där.

Det var en alldeles speciell pirrande känsla när böckerna kom från tryckeriet och vi började packa upp dem. Först synades bokens framsida och baksida. Var och en snodde åt sig ett exemplar och slog upp innehållsförteckningen, kollade vilken sida ens eget bidrag fanns, slog upp den och började läsa. Fascinerades och skämdes på en och samma gång.

Vi fick en inbjudan att läsa delar av antalogin i Kulturhuset i Stockholm på LAVAS Scen. Så här stod det i annonsen:

"Tretton elever från Sundbybergs Folkhögskolas Skrivarlinje läser upp texter ur sin antalogi 'Ordbävning'.

På Skrivarlinjen arbetar eleverna med sina egna projekt och gör även övningar vid sidan av för att utveckla sitt eget skrivande. De går igenom ämnen som lyrik, novell, dramatik och romanskrivande.

Nu under våren har de gjort boken 'Ordbävning' tillsammans, en samling av noveller, dikter och utdrag ur romaner som eleverna själva har skrivit.

Klockan 19.00 börjar författarna läsa sina texter och efteråt blir det öppen scen för alla som vill läsa sina texter framför publik, det kan vara poesi, utdrag ur en längre text, dramatik, vad som helst är tillåtet. VÄLKOMMEN!"

FAKTA: Fri entré, Plats; LAVA/Kulturhuset, Period; 21 maj 2009, Tid; 19.00-20.00

Det kändes stort att ha ett hav av publik långt där nedanför scenen. Men jag var inte särskilt nervös eftersom det var min egen text/novell jag skulle läsa. Tyvärr kunde jag inte hejda mig riktigt utan läste med alltför mycket dramatik i rösten. Men det var så det blev och jag lärde mig mycket av det.

Inför uppläsningen strök jag mycket ur texten och blev förvånad att den höll ihop ändå. Även det var en stor lärdom.

I den här antalogin skrev jag också en dikt som jag inte läste på LAVAS Scen, däremot när klassen hade uppläsning på biblioteket i Sundbyberg - jag bjuder på den här:

DU ÄR

Du är min timme, du är mitt nu

Du är de tända ljusens vara - som sju

Fullständigt, tal bevisligen tro

Sjuda lite, bara vara nära och nu

Gryningsljus fara, beröra nära

Känna som få, kanske fullödigt tro

Smeka, ta och känna, hud mot hud

Glömma tristess, bara vara med du - dig!

Du är mitt liv, min kärlekspunkts början och slut

Smek mig, dra händernas känslonervspröts klara

självklarhets vida rörelses triumf över skinnets

höjders toppsiluetts beröringsmjukhet, gläds

Du är mitt allt, i alltets skapelses vridning

Kärlekskänslors milda fästes glidning mot glans,

mot fulländnings klara sken - är du - var du min

- en gång, två!

Nu blev det långt och mycket här - nu slutar jag med att säga att det var otroligt givande att få vara med om att skriva en bok. Inte vilken som helst heller utan just: "ORDBÄVNING"

Allt för nu & Kramar till er


tisdag 28 juni 2011

Tårar i daggkåpans blad ...

... låter nästan som en bok- eller dikttitel.
För mig är daggkåpan en symbol av alla de tårar som strömmat ur mig under 46 år.
Idag är det min storbror GÖRANS dödsdag - som jag förstås aldrig glömmer. Men jag kan förhålla mig till den dagen på ett annat sätt sedan jag började skriva. Alltså är skrivandet det bästa som hänt mig.

Ibland har jag hört människor som ångrar en hel massa saker eller beslut de fattat. Det kan tyckas som om jag själv skulle vara en sådan person. Men det är jag inte, jag ångrar (nästan) ingenting. Om jag skulle vara en sådan där ångrare hade jag aldrig haft modet att börja skriva när två tredjedelar av mitt eget liv redan hade passerat. På ett (litet) sätt kan jag le mot allt som har hänt mig i livet. Sedan mina ord fyllt upp det ena dokumentet efter det andra är jag ändå på något sätt tillfreds.

Låter väl knäppt kan jag tänka för dem som (verkligen) vet vad jag varit med om. Men så är det.

Min bror Göran och hans minne håller jag högt - inget kunde jag göra som 14-åring för att förhindra att han dog. Jag är lycklig över att han har levt och förgyllt min tillvaro (utom de gånger när vi slogs som f*n). Men när han sa - när jag var 11 och skulle gå till en danslokal för miniorer: "Du kommer få skitsnygga ben när du blir stor!" ler jag för mig själv. Men kan gråta stora tårar när jag tänker på att han aldrig fick se mina vuxna ben - snygga eller ej.

I bibeln står det att "Ett gott namn är bättre än god olja och dödsdagen är bättre än den dag man föddes. Bättre att gå i sorgehus än i gästabudshus ..." En smaksak kanske???

Allt för nu & Kramar till er (jag höll på att skriva "Tårar till er" - det hade varit helt fel!)


Yes - jag kom med!


Ja - på safarin alltså. Inte till Afrika dock, jag håller mig inom Sveriges gränser.
Ska bli så spännande att se vad jag ska komma att upptäcka som jag inte tidigare visste.
För mig blir det en helt ny utformning av lärande och kanske en inre resa som kommer att påverka mitt sätt att förhålla mig till det skrivna ordet.
En bonus är att jag får träffa min lektör i verkliga livet:-)
Allt för nu & Kramar till er

måndag 27 juni 2011

Din närhets helande verkan ...

... är en dikt av mig. Copyright@ebbarange2010

dina armar är som ett slotts försvarsmur med vallgrav som hindrar grymma förföljare att slå ner mitt mod

din andedräkt är som en vapendragare med bröstharnesk och svärd för att fäkta bort alla förgörares hot

dina ord omsluter mig som en blommas kronblad vakar över pistillens heliga hemligheters vilorums djupa brunn

din leende mun möter alla mina oförnuftiga motståndare som solens strålar smälter ner snödrivorna varje ny vår

dina fingertoppar använder du som om du stryker bort alla typer av åklagare som tjänstgjort i varenda målsbiträdares munnar under mina tidigare levnadsår

dina ögon ser på mig som om en sky av älvlikt dis ständigt befinner sig på linsens konkava ytas brytningspunkt så att du inte kan beskriva hur jag egentligen ser ut för en fientlig omvärld

din hand smeker som en fläktande bris i somrig tyllgardins rörelse för öppet fönster över mina nästan orörda höjnigars böljande landskap som får tidigare antagonisters ord på fall

dina tänders mellanrum symboliserar styrkan i det bett du biter ifrån med när ovänner påstridigt vill hoppa över mina ords staket

Massa konstiga ord bara? Tja - det bestämmer man själv. Det är det som är så härligt med dikter - det är fritt fram bara. Ja om det inte är en sonett eller en haiku eller dyl man ska skriva.

PS Bilden är på Brad Pitt & Claire Forlani från filmen: "Meet Joe Black"

Allt för nu & Kramar till er


söndag 26 juni 2011

Bloggens nya utseende ...


... är en nygammal variant. När Blogger hade härdsmälta för ett tag sedan så försvann min bloggs nya design. Men nu har jag gjort ett till försök:-)
Bakgrunden är ett foto på en maskros som jag själv har tagit. Bilden blev en anings misslyckad i skärpan, men den kan ju få göra lite nytta trots det tänkte jag. Den ingick i ett litet experiment som jag gjorde med olika bakgrunder och i varierande ljus härom året.
Jag kan byta färg på bloggen genom att sätta in någon av de andra misslyckade fotona som bakgrund om jag vill längre fram.
Jo - jag har en maskros med grön bakgrund också - men tänkte att jag skulle vara lite mer dramatisk nu med det rosaröda:-) Jag har flera färger: orange, turkos, blå och lila ...
Är det här nya utseendet bättre än det förra - gröna? Antar att det var mer harmoni med det gröna - men förändringens vindar gäller nu. Och den gröna var en standardmall.
Jag kan ingenting om sånt här egentligen - jag bara provar och sedan blir det något - som nu med ett eget foto. Kul!
Allt för nu & Kramar till er

En väv av ord ...

... som kan bilda en ORDKATALOG gjorde vi i klassen på SKRIVARLINJEN (SBG FHS) på hösten 2008. Tänkte jag skulle dela med mig av tidstypiska ord som vi gemensamt enades om:

SMS, UTBRÄNDHET, LATTEMORSA, BLATTEFARSA, FACEBOOK, GOOGLA, STRESS, IPHONE, EKOLOGI, KONSUMTION, YTLIGHET, MILJÖFORSKNING, BLOGGAR, PILATES, SÖMNBRIST, KARRIÄRKVINNA, GI, IKEA, LYCKOPILLER, KOLLEKTIVTRAFIK, TRÄNGSELSKATT.

Säkert kan den här katalogen fyllas på med en hel massa andra ord.

Om du vill bidra så är du varmt välkommen!

Allt för nu & Kramar till er


lördag 25 juni 2011

Karaktärer i manus ...


... som handlar om människor - kan - också vara djurkaraktärer av olika slag. I mitt manus "Trappan" förekommer en grå katt i flera scener och en mycket speciell geting.
Att jag har med de här djuren är för att få fram och förstärka sinnesstämningar hos människokaraktärerna.
Egentligen var det inte uttänkt från min sida innan jag började skriva manuset utan djuren bara kom gående resp. flygande och fingertopparna tryckte glatt ner tangenterna och så satt djuren i dokumentet.
Jag tycker så mycket om dem och vill inte vara utan dem. Jag hoppas att de kommer att få stanna även efter lektörsläsning den dagen det blir aktuellt.
Undrar om det är fler än jag som har med djur i sina böcker på ett liknande sätt?
Allt för nu & Kramar till er

fredag 24 juni 2011

torsdag 23 juni 2011

Skillnad på bok och bok ...



... eller egentligen är det läsupplevelsen jag menar. När jag tänker tillbaka på just läsupplevelsen är det i synnerhet två böcker jag aldrig glömmer.
Jag var på Mallorca i tre veckor och resväskan var proppad med böcker, det var i mitten på 90-talet. Parasollet skuggade skönt över solsängen, cikadorna spelade i pinjeträden och jag läste boken "SÅLD" av Zana Muhsen (tror det finns en annan med samma titel som jag inte har läst).
Det är en självbiografisk bok om hur hon som engelsk tonåring tillsammans med systern Nadia blev såld av sin pappa till goda vänners söner i en avlägsen by i Jemen.
En mycket berörande historia där hon blev kvar i åtta långa år med sina tre barn. Trots att den grep an på ett speciellt sätt led jag mig igenom sidorna eftersom den saknade all litterär styrka. Språket var rent av fattigt - men storyn viktig, därför gav jag inte upp utan läste till sista sidan. Och jag glömmer den aldrig!
Nästa bok jag tog med mig under parasollet var en total kontrast redan från första sidan. Det var boken "Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån" av Bodil Malmsten, hennes första roman. Bara titlen var inspirerande! För varje bokstav som bildade ord skapades en lyckokänsla inom mig. Jag njöt och läste riktigt långsamt som om jag var rädd att den skulle smälta bort lika fort som glassen gjorde på stranden.
Nu vet jag inte om jag älskade de svarta orden på de vita boksidorna ännu mer än jag skulle gjort om jag inte läst "Såld" först. Men det spelar mindre roll eftersom jag fick en orgasmisk upplevelse i vilket fall som helst. "Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån" är en sådan bok som jag inte bryr mig om hur den slutar, eftersom det är ORDEN i sig som är så njutningsfulla.
Heja Bodil!!!
Allt för nu & Kramar till er

onsdag 22 juni 2011

Refusering, men är glad ändå ...


... kanske låter motsägelsefullt?
Men mitt manus är genomläst av förlaget som tackade nej OCH som tipsade mig om ett annat förlag som nog skulle passa mitt manus bättre. Då måste det bli tummen upp!
Jag har kollat upp det föreslagna förlaget och funderat på deras önskemål beträffande manusinskickning. Under ett par timmars tid har jag skrivit ett utkast till ett mail som är typ som ett följebrev.
För en stund sedan skrev jag rent det och tryckte på SKICKA! Oj - så spännande:-)
Vid det här laget är jag nästan proffs på att vänta - som så många andra (puss på Er) - men nu ligger det en spänning i luften här hemma.
Idag har posten förstås redan kommit men jag har inte öppnat den - i ett paket finns boken: "LYCKAS MED BOKUTGIVNING" - hoppas att jag inte behöver praktisera kunskaperna ur den. Även om det är BRA att bli insatt i vad som egentligen ska ske när en bok ges ut - kunskap kan man aldrig få för mycket av - eller hur?
Allt för nu & Kramar till er

tisdag 21 juni 2011

Bra eller dåligt ...

... det är den stora fråga hur andra ska bedöma ens text. Nu tänker jag inte på förlagen som kanske inte vill ha det man skriver. De måste ju också tänka på investerade pengar, nischer och andra saker. Men med läsarna är det en annan sak.
Olika personer reagerar på olika sätt, en del gillar bara rosa eller blått. Hur ska de kunna gilla både och om det är en lila bok jag skrivit? Eller lite färg av varje - kan de ta sig igenom boken ändå? Få någon behållning av den? Vilja läsa mer?
Jag tycker inte alls om alla böcker jag läser. En del skriver på ett sätt som jag lärt mig att "så GÖR man INTE" eller så är berättarperspektivet åt helskotta så att det stör hela tiden. Andra kan stapla sin text utan att ha några direkta dialoger trots en bra story, men då retar jag mig på det eftersom jag SER hur man lätt skulle kunna skriva om scenerna till mer levande text, eller så är texten utan närhet, som om den hela tiden håller en distans. Då tror jag att författaren inte vågat känna ordentligt, bara skummat på ytan som om det räcker - det räcker inte.
Tänk så lätt det är att sitta och vara kritisk!
Men själva grejen för mig är att jag inte alls kan bedöma min egen text. Det är som att sväva tyngdlös i en värld jag inte känner till. Därför blir jag så oerhört glad och lycklig när någon säger ett positivt ord om det jag skrivit. Ja bara ett litet ord kan räcka ibland för att få mig att knuffas vidare i rätt riktning. Misstänker att det är så för många, många ...
Allt för nu & Kramar till er

måndag 20 juni 2011

Tacksam ...

... och lycklig är jag över att kunna säga GRATTIS till min älskade hund "Razz" idag på hans 7-årsdag. "Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!" På bilden är det på 8 veckorsdagen - samma dag som jag hämtade hem honom.
I stamtavlan heter han: "KORAD SE UCH ONE WAYS HERR NILSSON" - jadå och syrran heter förstås "OW's PIPPI LÅNGSTRUMP". Jag är för evigt tacksam att uppfödaren ville sälja universums mest underbara hund till mig. "Razz" passar in precis överallt men mest i mitt eget hjärta. På bilden är han och "Pippi" som nu heter "Mira" bara lite drygt 2 veckor. Det var första gången jag träffade honom, han behövde inte virka sig in i mitt inre rum - han bara "var" och så var vägen öppen.
Razz är ingen framavlad apporterande ras - han apporterar naturligt ändå, både på land och i vatten. Han är ju en vallhund av rasen KORTHÅRIG COLLIE som är en mentalt stabil ras. Jag har så att säga "papper" på hur BRA hans mentalitet är. Jag har gjort det enklare "Mentaltestet" när han var 1 år och den tuffare mentalbiten när han blev "KORAD" sedan på grund av sina höga poäng. Då var han 3 år o 3 månader gammal. Och han är dessutom snygg - det har jag också "papper" på eftersom han har ett Championat - allstå för att han är SVENSK UTSTÄLLNINGSCHAMPION. Oavsett det är han det finaste som finns i hundväg.
Razz är en superbra simmare och här har han simmat låååångt för att hämta en apport i vattnet som han villigt lämnade över vid strandkanten.
Annars har han och jag sysslat mest med lydnad på brukshundklubben - han är duktig men det är inte jag. Vi tävlade en gång och jag brast eftersom mina tävlingsnerver skulle behövas bytas ut.
I sommar ska jag nog om det vill sig väl - testa att köra viltspår med honom. Det har inte blivit av tidigare eftersom vi förut bodde ihop med en mästerspårare - då fick den hunden mest fokus av naturliga skäl.
GRATTIS! - ännu en gång:-)
Allt för nu & Kramar till er & vovven

söndag 19 juni 2011

MOMENT TJUGÅTVÅ - TYP

Hon sitter igen, som varje dag, framför förstoringsspegeln och letar efter förvildade strån på hakan. Riktar in bordslampan för att få ljuset från rätt håll. Önskedrömmen är att ha en lika stor ljuskälla som över ett operationsbord. Kanske att hon borde skaffa sig en sådan längre fram? Nyss hade hon inte några vildvuxna strån alls. När var det nyss? Och vad var belöningen för alla skrapade bilrutor, nersnorade näsdukar i fickan, "Ja", vid altaret, papiljotter i håret, skilsmässoansökan, frigjordheten, dejtandet och musik som gjorde att det pirrade där? Ingen belöning alls - bara flera strån?
Hon heter NN. Frånskild fast nu heter det singel. Gillar att sy dockor, men inte tillräckligt för att ta sig råd att köpa nya tyger. X:ets avlagda skjortor, Stenströms med olikfärgade knappar och avvikande mönster innanför halskragen räcker ända tills det inte finns något längre fram längre.
Hon har alltid sett sig som en vinnare fastän att hon utifrån sett ser ut att vara en förlorare. Det hon fruktade som allra mest under lång tid, som var nyss, är redan realiserat. En underskrift bara så var det klart att stå redo på discot och dansa solo igen. För länge sedan lärde hon sig att rulla på höfterna, ta ut stegen och fäkta med armarna. Ännu en gång är hon dansgolvets solodrottning. Allt det där utan egentlig förlust av någonting.
Tvärtom, hon är berikad. Nåja, inte med pengar, hus eller bil som så många andra singelkvinnor har blivit efter att de skrivit sin namnteckning på ett vitt papper. Hon hoppades in i det längsta att hon skulle få det som de andra. Eller mitt i mellan iallafall som en sådan som kan beställa hem Linas Matkasse utan att behöva kolla om det finns pengar kvar på kontot. Men hon behöver egentligen inte alls ha Linas Matkasse hem till dörren, det är alldeles för mycket mat för en enda person. Vilken berikande insikt! Vilken tur!
Att handla till sig själv, så lite som det går åt klarar hon galant nu när hon lärt sig att det inte behöver vara två av allting. Det är succérätter på matbordet åtminstone varannan dag. Hon berömmer sig själv när Varma Koppen står rykande het eller när fiskbullarna smakar hav fastän de äts kalla direkt ur burken. Vem tror något annat? Att det går nöd på henne? Äsch!
Om hon vill ha sällskap som omväxling går hon ut och äter. Sitter på en parkbänk och delar en fralla med duvorna. Ibland landar en tärna på ryggstödet och skrattar åt något som hon sagt till duvan. Hon skrattar med, vill inte verka avvisande. Sådant fick hon med sig av sina föräldrar. Det var det enda i arvväg som återstod när det dog. Med etik och god moral kommer man längre än med gods och guld, det lärde hon sig när det var nyss och har alltid användning av den lärdomen också sedan - längre fram.
NN bor som sagt ensam och gör därför som hon vill. Även när hon skriver in på en dejtingsida att hon är singel, för det är det hon är - frånskild. Hon tror inte att det finns någon som motsvarar hennes stora anspråk som att i glädje, i skratt och i gråt bli förenade med både kropp och själ. Men se där drar hon en vinstlott. Ingen förlorare alltså.
Han och hon träffas. Hon är såld på honom men vågar inte ge allt - det får bli längre fram. Längre fram kommer snabbare än tanken tänks och hon väljer att fortstätta som singel utan att ens vara vän med honom. Förlorare som hon tror att hon är fälls lika mycket tårar som ramlar nedför Niagarafallet varje dag - typ.
Långt senare, längre fram när hennes Niagarafallstårar torkat, träffar hon honom igen. Hon ler och är lycklig. Upptäcker att hon inte är fångad av att var kär i kärleken eller ens i honom. Hon är fri - fri att känna om hon vill och det gör hon.
Hon skyndar sig hem till sitt eget bo och öppnar en burk tonfisk i vatten. Häller av vätskan, njuter av singellivets fördelar och äter direkt ur burken vid bordet på sin lilla balkong. Höjer tonfiskburken mot skyn och ropar: "Hurra!" inom sig.
Imorgon är det längre fram och dags för att sitta framför förstoringsspegeln och jaga förvildade strån igen, med eller utan operationslampa - det kan kvitta vilket bara singellivet fortsätter som det gjorde nyss.
Det här har jag skrivit ganska rakt på och bara läst och korrigerat en gång. Om det är en del fel så är det bara att stå ut för jag lägger inte ner mer krut än så här.
Allt för nu & kramar till er

Hela dagen o kvällen på fest ...

... och nu är jag lite trött. Det var så givande och mysigt på alla sätt att vara på kalas och fest dagen och kvällen lång. Kom hem strax före 00.00. Vet inte om någon känner till den gamla tv-serien "Livet runt trettio" - i vilket fall som helst så var det som att leva i den serien fast IRL plus att jag tillör den andra generationen. Men oavsett - det var ljuvligt att se min dotter och svärdotter samarbeta i köket och se min son vid grillen. För att inte tala om mina barnbarns lekar - de är ju kusiner och ser ut att ha verklig glädje av varandra. Mysigt till tusen:-)

Nästa gång vi "ses" här kommer jag nog att skriva lååååångt - en novelliknande sak ...

Allt för nu & Kramar till er


fredag 17 juni 2011

Olycksfågelns ...

... skada i ansiktet ser mycket bättre ut nu. Det mesta av svullnaden har lagt sig och blodet har börjat att torka till sårskorpor.
Jag fick precis den här bilden via mms - det gäller att vara uppdaterad om så viktiga saker.
Mitt farmorshjärta svider och gråter - vill inte att han ska göra sig så illa. Min lille vän<3

Allt för nu & Kramar till er och till lille vännen min


Juni = FÖDELSEDAG/AR


... så är det i vår familj - inte mindre än 4 stycken inom 10 dagar. Så de duggar tätt.
I onsdags blev min son inte mindre än 39 år = GRATTIS!!! (han är NÅGOT yngre på bilden!!)
Idag blir min sondotter Leah 3 år = GRATTIS!!!
Imorgon blir det dubbelkalas och jag ser fram mot en mumsig jordgubbstårta. Jag har redan slagit in presenterna, i paketen är det ... nä, nä stopp där - ska väl inte avslöja det heller, då blir det ju ingen överraskning:-)
Min son har alltid varit en glad unge (ja barn är väl alltid barn i vissa avseenden:-)) och charmade tidigt hela sin omgivning. Han är otrolig på att berätta om händelser och anekdoter på ett levande och målande sätt - och roligt blir det också:-) I en hel del år sa han att han inte skulle ha några barn, men så träffade han min svärdotter som redan hade en liten (1 1/2 år) son. De kom väldigt bra överens. Svärdottern "bearbetade" min son under en del år och vips kom det en son till i huset. Min son grät av lycka det första veckorna - lätt att bli blödig när det kommer ett nytt liv och bosätter sig i hjärtat. 5 år senare var nästa barn ett faktum och det blev ingen mindre än min sondotter Leah.

Leah är en typisk "granskare" och läser av sin omgivning innan hon tar kontakt. Jag har alltid varit imponerad av hennes husliga fallenhet. Hon kunde knappt gå, men plockat upp sådant som ramlat på golvet har hon gjort sedan dess och kastat skräpet på rätt ställe förstås. Om man inte ställer skorna iordning så fixar Leah det på en gång. Hon torkar bord, väljer rätt bestick och dukar fint. Hon var bara runt året när hon ville gå på toa - inte på pottan - nej, sitta där och vingla, det var det som är grejen. Fälla ner locket och spola, tvätta av händerna och torka dem ORDENTLIGT - det är Leah i ett nötskal. Hon älskar näsdukar, papper och servetter.

Och hon älskar sin "Fou" = mig:-) När hon får syn på mig, rusar hon med armarna uppe i luften mot mig och kramar hårt (ja om det inte är för mycket folk runt omkring - då blir hon den granskande lite blyga flickan förstås).

Hoppas tiden går fort till imorgon så att det snart blir kalas - då ska jag krama om mina barn och alla mina 4 barnbarn. Sedan ska jag sjunga "Ja må De leva ..."

Allt för nu & Kramar till er


torsdag 16 juni 2011

Blott Er närvaro ...

... skrev jag för ett år sedan. Fick ett ryck och ville skriva något helt annorlunda. Glömt bort den tills idag, jag bläddrade igenom dokumenten och såg då den bortglömda titeln.
Blott Er närvaro
Han:
Förtrollad av Era andetag beder jag Er tag vila någon dag. Tjusningen av Ert stilla skratt bereder mig frid i sinnet, Ni är ej njugg mot Ert hjärtas kär.
Hur stor mängd av mina egna högt flyende planer är tvingade att stå stilla för att min sjudande mule trängtar komma loss undan nosgrimmans återhållande garn? Vet Ni det o fagra furstinna, min fägrings dimma? Säg, tala nu med Era ords skygga fröjd. Var ej som ett flimrande dis.
Hon:
Varken mitt blod i köttets sköte bör tala som en främling inför Er eller nåden i min huvudskåls innandöme bör lista ut vad som lika sig bäst för nu. Kunde jag bara låta glimret som föder vår hunger efter stjälkarnas möte vara? Klyvas itu?
Blott Er närvaro lyfter gungan mot skyn, det hissnar innanför de blekrosa hinnornas värme. Bliv ej stilla med svärdet o riddare i mitt rike. Låten det ske som Ni likat i tusende dagar.
Han:
Hästarna skenar med vagnen i släptåg ty de äro fastkopplade invid varandra o kära, o kära. Ska kusken förgöras? Förtälj Er hemlighets innersta rum i detta spörsmåls avgörande fråga.
Förvägra mig ej tillträde dit in där humlor stilla bygger bo i sorkarnas gångar. Freda mina tankars krokiga stigar längs vindlande banors dikesrenar. Finnes frid bredvid?
Hon:
Drag hårt i tömmarna, säg det till kuskmannens ovilliga bevingade tankar. Bed honom kedja fast dem snarast möjligt vid stallets dörr. Låt honom ej ta det personligt bara. Parterna äro två, en selar på och den andre selar av. Likväl den som styr dit hästen ska gå i morgon dag.
Riddare o käre - kan Ni se hagarnas grönska över vidsträckta fält?
Han:
Rapsens gyllene blomsters mättnads värme skänker glädje - ja, frid. Hingstar betar bredvid ston bakom staketens störar raka. Hur ska det annars vara? Min furstinna, Ni rara o så fina - kan Ni säga annat?
Hon:
Riddare, o du räddnings fine skrake - min sjungande stut och glammande vän, så får vi båda vänta tills herden lagt sitt veto. Sedan kommer fridens make att lägga sin sko mellan gatan och hov. Kan jag förutan den tralla till Ert lov?
Kommer ihåg att jag var oerhört road av att skriva den här texten eller dikten eller vad det nu är. Kanske skulle jag Copyrightskydda den - då gör jag det nu och här: Copyright "krummelur" ebbarange2010.
Allt för nu & Kramar till er

onsdag 15 juni 2011

Aj, ajjjjjjjjjjjj ...

... ikväll är jag ledsen eftersom en av mina rikedomar haft otur - igen:-( Det är inte ens fyra veckor sedan han var in en sväng till sjukhuset pga en skada. I dag var han så glad och lycklig, hade varit vid glassbilen och handlat. På väg därifrån snubblade han till och föll rätt ner i asfalten med ansiktet före utan att ta emot sig. Så hela högra halvan - från hakan upp till pannan är sönderslagen nu. Jag har inte sett honom live, bara på en mms-bild. Det som ändå var glädjande var att tänderna inte blev skadade.
Iprenmannen kom på besök plus att lite glass fick bli en tröst. Lille killen - stackarn.
På bilden har han varit till frisören och fått guld i håret:-)

Annars har hans farmor (jag dår'a) haft tvättstugan ikväll. Då är det inte bara att tvätta som gäller för mig. Nej - jag manglar också så att lakan, örngott och handdukar blir som hårda plankor. Sedan blev det soffan. Nu är det bara bäddning av sängen kvar - om det nu inte varit en liten fé där och bäddat åt mig redan. Hoppas kan jag ju göra:-)

Hoppas också att min lille rikedom kan sova i natt utan att ha för mycket smärta. Det gör ONT i mig när barnbarnen gör sig illa eller om någon av dem saknar sin mamma & pappa de gånger jag är barnvakt. Jag har blivit mycket blödigare med dem än när jag var ung och mina egna barn var små. Inte för att jag har glömt näsroten som slogs i elementet, pannan i träkuben, tv-apparaten över hela kroppen som landade på foten, intrampad glasbit, hissdörren på tån så att nageln ställde sig rätt upp, överarmen som gick av, Mr Mixer som skar av en bit av fingret, axeln ur led, delad tumme (av en skridsko) eller ögat som höll på att mista synen ... etc. Phuuu ...

Allt för nu & Kramar till er


måndag 13 juni 2011

Säljas eller läsas ...


... ja, se det är frågan?
Jag menar när min och andras böcker väl blir antagna av ett förlag, kontrakten är underskrivna och det är dags för publicering - vad vill jag då? Vi?
Sälja en massa böcker? Givetvis! Sen då? Läsas? Jo men visst såklart!
Men vad är viktigast? Att få in kosingen i plånkan eller bli läst?
Aha - det där kan bli tveeggat - eller?
Vill jag bara att min bok ska bli läst - utlånad på bibblan?
Men säg att så här då: "Jag/vi har blivit rosade av media men ingen vill köpa boken - bara låna." Innerst inne är det det jag/vi vill?
Näe!
Jag vill både bli rosad av media, få måååånga böcker sålda som läsarna läser, inte bara att de har boken i bokhyllan - och bli utlånad (och läst), gärna väcka debatt också. Rannsakande tankar som kommit efter att manuset är inskickat till förlag - knappast när manuset började att skrivas.
Vad jag förstått så handlar det dock inte om att tjäna storkovan när man är debutant. Men några kronor på plus måste det väl bli? Undrar om det går att få igen alla tusen och åter tusenlappar som jag lagt ner på mina manus eller om det bara skall bli på minus i slutändan. I o för sig - de där tusenlapparna är väl investerade lärpengar som kommer att löna sig i längden på följande manus.
Allt för nu & Kramar till er
l

Att vara i skrivBUBBLAN ...

... är bland det ljuvligaste som finns. Tror att det är många som håller med. Ofta när jag svarar i telefonen säger jag ."Oj, jag hoppade högt av signalen - jag var i en annan värld".
Det är så fascinerande att kunna resa tillbaka i tiden och VARA på en annan plats än den fysiska. Även om det inte är århundraden det handlar om för min del utan det kan vara under min egen livstid. Att få känna dofter, smaker, lycka, smärta, glädje, kärlek, förtvivlan, lära känna nya männsikor, djur, natur, hopp och tro utan att förflytta sig från stolen är inte alla förunnat (jo - dem som skriver). Det är ett fenomen som inte är ett dugg mystiskt - men magiskt när man väl får uppleva det.
När jag tidigare hörde författare uttala sig och säga: "Jo, då kom huvudkaraktärens familjeförhållanden till mig och propsade på att bli nedskrivna." Då tyckte jag att det lät flummigt, som att vara i en annan dimension. MEN det var innan jag själv skrev och hamnade i andra ordvärldens magi.
Nu är jag bara en vanlig människa (tycker jag iallafall:-)) och är inte mycket för flum över huvudtaget - likväl befinner jag mig i skrivBUBBLAN titt som oftast.

Kanske är som att vara drogpåverkad - vad vet jag som aldrig har rökt hasch eller knarkat?

Allt för nu & Kramar till er


söndag 12 juni 2011

Traumatunnel ...

... är något jag ofrivilligt provat på att gå igenom och kommit ut på andra sidan ett flertal gånger. En del människor kan leva ett helt liv utan att vara med om något större trauma. Jag tillhör inte den skaran. De flesta har dock stora eller mindre trauman. Vissa klarar av att resa sig på vägen inne i tunneln, andra reser sig aldrig och många kommer igenom som starkare personer. Sådan är jag men det visste jag inte om mig själv - inte inne i tunneln.
Man ska inte jämföra trauman med trauman precis lika lite som man ska jämföra människor med varandra. Alla har olika förutsättningar. Ibland känner vi inte till vilka. En som inte visste hur hon skulle ta sig igenom sin traumatunnel var Emma Jangestig. I media kallad "Arbogamamman" som fick sina båda små barn mördade. Jag har läst boken som Magnus Wennerholm och Emma har skrivit. Inget litterärt mästerverk men ändå en läsvärd sanningshistoria.
Den dagen (17 mars 2008) som Emma och hennes två barn blev överfallna i sitt eget hem och nedslagna med ett hammarlikt föremål hade jag precis själv börjat skriva en bok. Nu går inte mina trauman att jämföra med Emmas. Det var inte för att vältra mig i historien, som jag och så många andra runt om i Sverige följt via media - som gjorde att jag köpte den. Utan det var titeln jag var nyfiken på: "Varför gråter inte Emma?" - eftersom jag själv upplevt samma fenomen - att inte kunna gråta.
För mig var chocken så stor att jag liksom gick i baklås. Jag önskade inget högre (just då) än att kunna gråta, men det gick inte. Därför var igenkänningsfaktorn hög att läsa den här boken om Emmas trauma och bearbetning. Det gick därför bra att bortse från de litterära missarna, de blev ganska oviktiga i det stora hela.
När jag väl kommit ur min egen traumatunnel så kan jag ju säga att tårarna skvalade många, många gånger och jag såg dem som ett renande vattenfall. Jag kunde stå där under fallet och njuta under tiden jag vättes ner. Gråt är befriande och det går att komma ut på andra sidan med lärdomar om sig själv som man inte kände till om sig själv.
Man kan bli starkare än före traumat och förstå att framtiden ligger orörd framför en - även om den blir kort eller lång ... den som lever få se som den gamla klyschan lovar ...
Allt för nu & Kramar till er

lördag 11 juni 2011

Inte många ord ...



... har det blivit skrivna idag - heller. Istället har jag firat min dotterdotter Idas 3-årsdag. Hon fick en cykel av sin mamma & pappa, hon har premiärcyklat och det gick hur bra som helst:-)
För 3 år sedan när hon föddes tre månader för tidigt (v 27) så var det likadant väder som idag. När Idaliten låg där i kuvösen var det ganska svårt att förställa sig att hon skulle cykla några år senare - men idag blev det så:-) Hon är precis lika kämpaglad idag som hon var som nyfödd.
Kolla in foten hon håller på hjulet, med äganderätt - hon vet att det är hennes cykel:-)
Ida bjöd på massa godsaker på sitt kalas, en vit tårta med svenska jordgubbar, en rosa tårta med dito jordgubbar, cupcakes som var rosa, turkosa, gula ... kärleksmums allt hembakat av Idas mamma. Det bjöds också på kolor och klubbor. Hattar och trumpeter och på glatt humör.
Hon busade runt med sina kusiner och tremenningar. Öppnade alla paketen och var glad för allt hon fick:-)
Ibland måste livet få lov att ha företräde framför orden - nästa vecka stundar flera kalas ...
Allt för nu & kramar till er och HURRA för Idaflickan!

fredag 10 juni 2011

Window Farming ...




... är ett sätt att odla i pet-flaskor som man hänger i fönstret. Det var en ny grej för mig att upptäcka idag. Längs hela fönsterväggen i Ekoteket som ligger i KULTURHUSET i Stockholm hängde fullt med odlingar av ex.vis tomater, paprika, salvia, röd mangold etc.
Nu var det inte alls därför jag befann mig i Kulturhuset utan Window Farmsodlingen blev en bonusgrej. Avsikten var att titta på SLAS-utställningen som invigdes kl 11.00 idag.
Men till att börja med blev det till att stå utanför entrén och titta på brandbilar och lyssna på dito larm. En vakt motade bort besökarna - även mig och mitt sällskap. Det blev till att ge upp - för stunden. Hamnade på Skeppsbron i Gamla Stan och tog ett glas vitt. Kollade in Mälarvatten, båtar och folk. Visade "Novellen" (som det sägs att man inte alls ska visa för någon, aja baja Ebba) och fick ett superfint "betyg" - typ: "Du kan verkligen skriva". Och i konversationen fick jag också höra: "Du inspirerar." Tralla-lalla-la ...
Sedan blev det en snabbis på SLAS-utställningen bara ...
Åkte hemåt och köpte färdiggrillad kyckling på vägen - så glad vovven blev då:-)
Det "duggade KRAM-Utmärkelser" här på min blogg nämnde jag för ett par dagar sedan. Nu tror jag bestämt att det haglar - jag har fått ett i retur av Nina på http://ninasskrivarlya.blogspot.com med motiveringen:
"För att du är så fenomenal på att peppa mig med ord som är helt underbara och så poetiska så att jag blir tårögd. KRAM"
Av de här orden av Nina blir jag också tårögd:-)
Jag är tacksam över att ha fantastiska bloggvänner och IRL-vänner som värmer mitt hjärta gång på gång ...
PS Window Farming är stort i USA DS
Allt för nu & Kramar till er

torsdag 9 juni 2011

Hämta ...


... två av barnbarnen från sexårsverksamhet resp. förskola om en stund. Har inte träffat dem på tre veckor så det ska bli mysigt att få träffa dem igen. Deras mamma kommer att hämta dem efter någon timme eller så. Alltså blir det ingen långsittning vid matbordet - det är där vi mest umgås, de små och deras farmor = jag:-)
Det är sonsonen som är så tjusig på bilden:-)
Allt för nu & Kramar till er

onsdag 8 juni 2011

Duggar KRAM-Utmärkelser


Kan man tänka sig att jag fick bli GLAD en gång till. Fått en KRAM-Utmärkelse igen, den här gången av Malin: http://malinrocaahlgren.blogspot.com och hennes motivation gjorde inte att jag rodnade mindre än när jag fick den förra. Lyder som följer:
"Och jag väljer att ge mina kramar till de bloggvänner jag har som brytt sig mest om att hålla mig i handen."
Precis som den förra KRAM-Utmärkelsen som gäller det att:
Krama om den första person som jag möter efter att ha mottagit utmärkelsen
samt att göra en lista på 10 saker som jag är bra på och sätta in den här på bloggen
Som förra gången blev det min hund som fick kramen, han är ju den person(ligheten) som är mig närmast här hemma. Annars skulle det ha blivit en snubbe på banken och det tog emot:-)
Jag vill skicka en KRAM-Utmärkelse vidare till Nina: http://ninasskrivarlya.blogspot.com för hon behöver alla kramar som finns i hela världen så tufft som det varit i hennes privatliv på sistone och för att hon skriver vidare utan att ge upp och för att hon pluggar och mycket mer.
Listan: (jo - det blir en till då´ra)
JAG ÄR BRA PÅ ATT;
1. - sitta vid datorn
2. - hoppas på att bli publicerad
3. - lyssna på radio, mest P4 Stockholm, samtidigt som jag sitter här vid datorn
4. - ligga med en kudde under knäna
5. - stå ut med hundhår
6. - vara empatisk
7. - söka efter orsak och verkan
8. - fynda på loppis och secondhand - inkl. lämna till dito
9. - gå vidare och lämna trauman bakom mig, bearbetar dem längre fram utan att väja
10. - ha mod
Allt för nu & Kramar till er

tisdag 7 juni 2011

STOR KRAM som BLOGGUTMÄRKELSE



Hur glad fick jag bli idag då? SÅ HÄR GLAD! ^ Jag har fått den här bloggutmärkelsen i form av ett hjärta med en STOR KRAM av Anneli, http://tryingtofollowmydrems.blogspot.com med motiveringen:


SKRIVARVISIONER för att hon alltid lyfter mig när jag behöver det som bäst. Och för att hon kämpar med både det ena och det andra. KRAM!


Så sött och rart skrivet så att jag rodnar lite. I den här utmärkelsen ingår det två utmaningar:


*Krama om den första person du träffar efter att du läst det här.


*Skriv en lista på tio bra saker om dig själv och sätt ut den på bloggen


Den första jag kramade om var min hund (för mig är han en verklig person(lighet))


Jag är bra på:


1. att se lösningar

2. att få saker att hända (typ fixa husköp, hyreskontrakt etc.)

3. att ha tålamod

4. att äta lakrits

5. att se vad som passar i klädväg

6. att vara omtänksam

7. att vara positiv

8. att rätta mig efter omständigheterna

9. att prata om känslor

10. att tupera håret


Jag vill sända KRAM-utmärkelsen vidare till:


Monika Häägg; http://monikahaagg.blogspot.com för att jag alltid känner mig trygg med alla hennes ord, hennes saklighet och känslighet för naturens skiftningar. KRAM!


Annelie, eldtunga; http://dromavglas.blogspot.com för att hon är alla kategoriers kämpetjej som är öppen och lätt att komma nära. KRAM!


Maria Engelwinge; http://engelwinge.blogspot.com för att hon är en toppenförfattare, kärleksfull, generös och omtänksam. KRAM!


Allt för nu & KRAMAR till alla

måndag 6 juni 2011

Ryser ...

... om benen, ja om armarna med. På hela kroppen förresten:-) Varför det då? Kan man tänka sig att jag ryser åt mina egna ord. Har aldrig varit med om det tidigare. Gråtit? Jo det har jag gjort. Men det här med att rysa är något helt nytt. Ett fenomen känns det som.
Vad har jag då skrivit?
En novell. Vilket är ovanligt för mig - har inte skrivit en endaste på tre år. Men jag tänkte att jag kan väl prova. "Alla andra" håller på o skriver noveller i parti o minut - typ. Särskilt nu inför ICA-Kurirens tävling. Jag tillhör nu de "LYCKLIGA" oetablerade författarna som platsar där. Jag är ju ingen författare alls - jag bara författar ändå:-)
Så då öppnade jag ett splitter nytt NOVELLdokument och plitade ner ett par sidor. Ögnade igenom under tiden jag skrev. Satte mig sedan och läste högt för att se om det hela flöt på något så när. OCH RÖS!

FÅR MAN RYSA ÅT SINA EGNA ORD TRO???

Allt för nu & Kramar till er

söndag 5 juni 2011

Glada tangenter i vila ...



... har det varit här idag. Mest har munnen varit i rörelse. Med prat och mat. Jo och benen gick på en lååång promenad också förstås. Öronen tog in en väldig massa ord och en del grekisk musik. Ryggen behöver nu göra detsamma som tangenterna gjort idag. Hela kroppen ska placeras i soffan och ögonen ska glo på något som rör sig på en skärm som är större än datorns. När det är avklarat blir det förflyttning medelst hasning in till slafens svala textila tyger. Ögon ska slutas och drömmen ta vid ...


Om det är någon som undrar - så vet ni nu hur det är här ...


Allt för nu & Kramar till er

lördag 4 juni 2011

Att anlita lektör ...

... betyder inte att man ligger på latsidan, som vissa andra ^ utan det betyder ännu mer arbete. Inte för vissa kanske som skriver ett perfekt manus! Vem har gjort det - skrivit "felfritt"?? Inte jag iallafall. Däremot har mitt operfekta manus varit under luppen ett par gånger och jag lärde mig mycket. Det märktes när jag bytte lektör och hade gjort en del ändringar - inte ett "ljud hördes" om just de passagerna som fått nedslag med typ = "Nej Ebba det här går bara inte!" Då kändes det toppen att gå fri med nästa lektör efter noggranna ändringar. Sådana där kommentarer som den jag just citerade är annars de bästa. Jo det är sant! Hur skulle jag annars få veta? Det är toppen att få göra om det som är krokigt så att det blir rakt och fint. Även om ett ordspråk lyder: "Det som är krokigt kan inte bli rakt" - men i det här fallet med att ändra i manus då går det.
Det är av misstagen man lär sig - för att använda en utsliten men sann klyscha:-)

TVEKA INTE ATT ANLITA EN LEKTÖR - inte bara för att hoppet ska stärkas att din bok blir antagen och publicerad - utan för att du LÄR dig något om dig själv och skrivarkonsten.

Allt för nu & Kramar till er

fredag 3 juni 2011

Följebrev - ahh ...



... så hamnade jag i ett sådant dokument idag. Inte alls efter mina planer. Jag höll på med manuset "Trappan", det var ett tag sedan jag gick igenom det jag hittills skrivit - ca 29 500 ord. Jag var duktig enligt mina mått och tog en paus. Hamnade i bloggsvängen, det ena gav det andra och rätt som det var ploppade en ny idé till FÖLJEBREV upp. På lika kort tid som en blåsbubblas liv varar, var jag inne i ett nytt dokument.

Nu är det inte det första FÖLJEBREVET jag skrivit - långt därifrån. Jag har några varianter vid det här laget och det senaste är ju alltid bäst såklart:-) Nu smörar jag inte inför förlaget längre utan går ganska rätt på. Till skillnad mot när jag skrev för allra första gången så vet jag nu vad jag håller på med - jag menar vad jag ska presentera ur manuset o så där. Känns som ett framsteg att inte svamla runt - som här:-)


Tänk att bli antagen av ett förlag som tror på en och som "vill ha en" kvar med bok nr 2, 3 osv. Jag menar så att man slipper skriva det som borde kallas "Lotteribrevet" istället för FÖLJEBREV. Det vore nå´t det:-)


Allt för nu & Kramar till er

torsdag 2 juni 2011

"Lyckas med bokutgivning" - vem då?

Ja, vem vill det? Alla som skrivit ett bokmanus, eller? Kan det vara så att "vi" alla som är författarvisionärer drömmer om att själva ge ut en bok?
Många frågor som förtjänar minst ett svar. Här kommer ett från mig: NEJ! Men utgiven och publicerad vill jag bli av ett förlag som kan det där jobbet som jag tar för givet att de kan göra utan större ansträngning.
Eller?
Är det bara därför jag vill ha ett förlag bakom ryggen? NEJ! svarar jag på den frågan också. Jag vill ha ett erkännande - precis som de flesta som skrivit en, två eller flera böcker. I bästa fall vill jag tjäna lite pengar på skrivandet också, inte gå in med mina egna nästan obefintliga. Inte ta lån för att finansiera, då blir det ingen vinst alls att tala om.
Nu vet jag att debutanter inte drar in några större summor - men en debutantbok banar vägen för bok nr 2 m fl ...
Att själv vara delakrig i marknadsföringen drar jag mig inte för tillsammans med ett förlag som drar åt samma håll. Jag sitter gärna i tv-soffor, håller utan att tveka ett eller många föreläsningar om "mina ämnen". I det privata kan jag vara en blyg människa, men inte i sådana sammanhang, konstigt nog eftersom det inte är "mig" jag isåfall talar om utan "författaren" och "boken" som inte är jag utan något som lämnat mig och är en fristående produkt.
MEN - om jag nu inte blir antagen och publicerad av ett förlag då?
ISÅFALL ÄR JAG DEN GLADASTE I VÄRLDEN SOM HAR TILLGÅNG TILL BOKEN: "LYCKAS MED BOKUTGIVNING", av Lars Rambe, Sölve Dahlgren & Ann Ljungberg.
Innan den är inköpt och läst tror jag inte att jag ska uttala mig om det är okej att ge ut sin bok själv. Jag tror att det finns positiva och upplyftande saker att lära sig.

Det kanske inte alls är världens största nederlag att ge ut en egen bok - får se vad jag tycker om det längre fram?

Allt för nu & Kramar till er

onsdag 1 juni 2011

Anemoner ...



... blev det när hon beställde brudbuketten fastän att hon hade tänkt sig ett stort fång med ängsblommor. Kompromissen var given, det skulle komma att bli ett vinterbröllop.

Hon drog med handen över tyget i mammans svartvita korta klänning. Hon ägde ingen egen, fick ta emot det som lånades ut. Det var inga problem med det - hennes krav på kläder prioriterades sällan. Som vanligt var hon istället tacksam för allt. Det fanns utrymme för den lilla bulan på magen under bomullstyget, tur att hon var slank i övriga kroppen.

Han skulle ha en mörkt grön kostym. Som corsage blev kontrasten vacker med en gul rosenknopp därför valde hon också att ha gula rosor blandat med anemonerna.

Ingen av dem ville vigas i kyrkan. Pastorsexpeditionen låg dock i anslutning till den och av en händelse tittade prästen in när de fick sina papper i handen.

De förklarade att de skulle vigas borgligt när prästen log brett och välkomnade dem till en kyrklig cermoni. Prästens entusiasm smittade, men de stod på sig ändå. Han sa då:

"Men inte ska ni åka in till stan inte. Kom ska jag visa er något som ni kanske inte vet om."

Vad kunde det vara tänkte hon som trodde sig känna till hela kyrkobyggnaden eftersom det var hennes konfirmationskyrka. De gick alla tre ut på gården mot baksidan, sneddade över den öppna platsen och in i en flygelbyggnad. Prästen öppnade porten till ett litet gulligt kapell och sa:

"Det här är Mariakapellet - här är det lite mer personligt och jag viger er mer än gärna härinne."


En vinterdag i januari månad på 1970-talet när det var helt snöfritt stod de utanför kyrkan och tittade ut över de gröna ängarna. Hon i sin lånade svartvita bomullsklänning och över den en kaninpäls, som väl antagligen var av katt egentligen och han i sin gröna kostym med en sliten rock över. Deras bröllopsvittnen, ett grannpar som de brukade spela Canasta med tog några foton i solskenet efter vigseln i Mariakapellet.

De fyra tog tillsammans tunnelbanan in till city och åt den billigaste maten på den billigaste restaurangen. På hemvägen kostade de på sig en taxi.


Anemonbuketten slokade lite men inte hon och inte han.


Allt för nu & Kramar till er