tisdag 28 februari 2012

Kan du se ...

... det jag ser? Jag ser en elefantsnabel framför ett ben.
Jag är så fascinerad av isformationerna som bildas de dagar det är blidväder.
Här syns inte snabeln så tydligt - men däremot ett litet elefantöga - visst?
Idag har jag inte bara tänkt på smältande is utan jag har börjat snickra på ett följebrev också. Men strax hamnade jag i en text som liknade en baksidetext. Bra? Not!
Sedan var det dags för tvättstugan. Lite snickrande på följebrevet däremellan. 6 tvättade maskiner senare fanns ingen möjlighet att sitta vid datorn.
Istället lagade jag min specialsoppegryta med fisk och en jordärtskockspuré - inte för att rätterna passar ihop utan för att råvarorna behövde tillagas innan de sprang ut ur kylskåpet nästa gång jag öppnar det. Gott blev det! Stönar av vällust när jag tar tugga efter tugga - så gott är det!
Nu återstår att bädda sängen med rena och nymanglade sängkläder - men det får vänta en stund eftersom ryggen skriker efter soffläge.
Undrar så hur mycket is det finns kvar imorgon - har elefanten dragit iväg till Afrika kanske?
Allt för nu

2 kommentarer:

  1. Visst är det häftigt med vad man kan upptäcka i vår natur. På somrarna brukar jag roa mig med att hitta "tecken" bland molnen. Kram

    SvaraRadera
  2. Annika: Det brukar jag oxå göra:))

    Min huvudkäraktär i min bok ser ett moln som ser ut som en go nallebjörn!

    Kram

    SvaraRadera

Kommentera gärna - det gläder mig!