onsdag 2 februari 2011

Lite respons/omdöme på Manus 2






Från någon jag värderar högt har jag fått en respons, ett omdöme på Manus 2.


Det är från honom som kommer att 'stå modell' till en av huvudkaraktärerna i boken som just nu bara omfattar de 20 första sidorna. Dessa sidor har lästs omsorgsfullt och jag höll andan under tiden. Var rädd att jag satsat för högt och hårt. Men meningen är att man som läsare ska känna det som om man får ett slag i magen och blir berörd. Men inte att man ska känna sig utslagen som om man blivit knockad förstås och inte uträknad heller. Det är 'on the edge' det där. Eller hårfint om man så vill.


Han befinner sig på en vulkanö i Atlanten, så det har varit ett spännande utbyte i cyberspace.

Innan han fick läsa ställde jag en massa sakfrågor för att bättra på substansen, sådant som jag visste att bara han kan svara på. Här är ett utdrag av omdömet som kom i flera steg:


"Har läst en gång men måste smälta det och läsa minst en gång till.

Det var väldigt tungt:-)"


Min första reaktion var en fråga om: "tungt" med en glad gubbe efter? Vad betydde det? Hade han blivit knockad därborta på ön iallafall?

Sedan kom nästa:


"Min första reaktion var positiv och inledningen griper tag i en. Så ändra ingenting.

Det fanns detaljer och känslan av att vara där pga allt som var så familjärt. Så låt

mig smälta och läsa en eller två gånger till.

Jag tror att detta blir skitbra om du fortsätter i samma stil."


Hur glad blir man inte av sådana ord - va?

Så kom nästa:


"Nu har jag läst manuset två gånger och jag älskar sättet du skriver på.

Du trollbinder iallafall mig.

Att du sen sticker till med små detaljer ur verkligheten berör givetvis mig lite extra."


Trollbinder och berör - vilket fint omdöme av en som står modell till en av huvudkaraktärerna:-) TACK - 'Vulkanösmannen Ib' att du vill vara delaktig och att du ger mig positiv respons. Vem hade kunna anat detta för några år sedan?


Det är så roligt för mig nu att få skriva det här manuset eftersom det var meningen att det här skulle ingått i det första manuset jag skrev - det som är inskickat till förlag - men det tog för mkt fokus från den storyn - så jag fick lyfta ur det. Men nu har jag kommit hit och får ägna mig åt att snickra ihop en egen bok om det som tränger på bakom fingertopparna. Underbart:-)


//Kramar om








7 kommentarer:

  1. Vad roligt med så positiv respons :)

    SvaraRadera
  2. Anneli: Ja, kan man aldrig få för mkt av:-)

    SvaraRadera
  3. Det är ju så viktigt med respons så man får lite extra "push" att man är på rätt väg. Härligt!

    SvaraRadera
  4. Grattis! Jättekul med sådan respons. Han lät väldigt omtumlad! Kram Kim

    SvaraRadera
  5. Malin: Ja - jättekuligt:-)

    Nina: Precis - så att man får styrfart på skutan:-)

    Kim: Tack - ja allra först, men sedan slutade 'tumlet':-) Kram

    SvaraRadera
  6. Vad kul! Jag tycker att man får en ordentlig skjuts i skrivandet av respons när man håller på och skriver en bok. Fast jag är lite känslig, vill inte att vem som helst ska läsa:).

    SvaraRadera

Kommentera gärna - det gläder mig!