... är bra att ha både i livet och i skrivandet. Idag har jag iallafall lyckats med livets struktur i den mån att jag fått möjlighet att läsa, vilket jag inte gjort på länge.
Jag fastnade i Del 2, "Verktygsådan" i Elisabet Norins senaste bok - se bilden. Jag undrade om jag skrivit en Linjär eller icke-linjär berättelse.
Den linjära kännetecknas av tre K:n; Konventionell, Kronologisk och Klassisik. Med en logisk tidsaxel, den rör sig från A till Ö. Vissa gånger med korta tillbakablickar eller sidohistorier insprängda.
I den icke-linjära finns en motsats till det kronologiska flödet. Det finns olika metoder, som att: historien börjar med slutet eller rör sig fram och tillbaka i tiden eller den kan rent av vara cirkulär.
Elisabet tipsar om att man bör hålla sig till den icke-linjära formen (OM man valt den) och inte låsa dig i en annan. Sedan kommer ett MEN som jag fastnade för, jag citerar:
"Men om och när du bryter mot reglerna så bör du veta ATT du gör det och själv veta VARFÖR du gör det."
Hon tillägger även att man inte ska glömma att i den icke-linjära formen behöves det byggas med det klassiska mönstret: KONFLIKT, UPPTRAPPNING och KLIMAX.
En annan sak jag kände starkt för är den här meningen, citerar:
"Det behöver finnas kopplingar mellan berättelsens framåtrörelse och din huvudpersons personliga utveckling."
Om jag nu ska tolka det här och sätta kunskapen i förhållande till mina två manus som jag skrivit - så tror jag att båda är skrivna i icke-linjär form. Men ändå är den inre kronologin lätt att följa, där har jag försökt att vara tydlig så att läsaren inte ska behöva haka upp sig någonstans. Eller är det så att jag skrivit i den där klassiska linjära formen ändå?
I mitt senaste manus "Trappan" böljar berättelsen i nu- och dåtid - rakt igenom. Den börjar och slutar i nutid, men jag har försökt att beskriva dåtiden som om den vore nutid. Låter krångligare än vad det är kanske? Vänta och se - berättelsen kommer i bokform så småningom. Det måste jag ju tro på!
I vilket fall så rekommenderar jag Elisabet Norins bok: TRE ENKLA REGLER - finns inte - EN ROMANSKOLA.
Den är tydlig, klar, lättläst och tillämpbar! Men det kanske är jag som är lite korkad ibland bara - ha överseende med det. Snälla!
Allt för nu & Kramar till er
Tyckte hon att man borde hålla sig till den icke-linjära? Jag som trodde det var tvärt om, att man iaf som nybörjare borde hålla sig till den kronologiska för att undvika att det blir förvirrande... Det beror nog också på vilken typ av berättelse man skriver. spänningsromaner och kanske även deckare är nog mer lämpliga att använda sig av det icke-linjära berättarsättet, eller vad tror du?
SvaraRaderaKatarina: No, no - du missade nog min parentes där jag skrev: OM man valt den icke-linjära.
SvaraRaderaJag tyckte det var intressant, det var därför jag tog upp just den formen.
När man är nybörjare är det lätt att krångla till det för sig - så jag skulle precis som du säger välja den linjära då.
En fråga - är tematisk och icke-linjär samma sak? Ställer till det i min hjärna lite!
SvaraRaderaTack på förhand :) LM