måndag 12 november 2012

SIDENSNÖRET

 
 
 
 
 
 
SIDENSNÖRET
 
Ända sedan du kom in i mitt liv har vi haft ett
band mellan oss.
Som ett sidensnöre så starkt - en självklarhet
mellan ditt hjärta och mitt.
Det var så det skulle vara under lång, lång tid
framöver ...
Vi trodde det båda två och tog för givet att vi
skulle finnas vid varandras sida.
 
 
Så dog du i mitt knä - oväntat, ofattbart och
fasansfullt.
Sidensnöret vägrade att brista ändå - det fanns
kvar dag efter dag inom mig.
Månaderna gick och du var lika tydlig för mig
som när du levde. Jag kunde inte förstå - inte ta
in att du inte fanns här hos mig längre. Vägrade!
 
 
Frätande tårar rann längs vårt sidensnöre -
luckrade upp det.
Ett års nötning gjorde att känslan av din
ständiga närhet suddades ut.
Den blev otydlig, ändå fanns du hela tiden i mitt
hjärtas rum - det som än i dag enbart finns till - för dig.
 
 
Jag ska leva vidare nu och jag lovar dig
att det går bra - bättre än vad jag trodde när du
låg intill mig och ditt liv ovillkorligen släcktes ut.
 
 
Du var fortfarande varm när jag gick.
Men det vara bara din kropp som låg kvar -
det var inte den som var DU.
 
Tack Älskade du för din vänskap och kärlek.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 
 
 
Allt för nu



4 kommentarer:

  1. <3 <3 <3 Åh så sorgligt, tårarna rullar ner nu. Finaste Razz! Saknar honom!
    P&K Dotra

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så konstigt att jag inte grät när jag skrev det här - men nu gör jag det när jag läser med dina ögon <3
      Ja, vi saknar honom tillsammans - han var så älskvärd.
      P&K Mor

      Radera
  2. Ett magiskt band överfyllt av känslor.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så sant Anneli ... du vet ju hur det är.
      Kram

      Radera

Kommentera gärna - det gläder mig!