"Sus" var inte min köttsliga syster ... men hon var min älskade styvsyster redan från sent 50-tal. Vi var lika gamla, hon var en månad och tre dagar äldre än jag.
Här är vi i STORÅ utanför Lindesberg - hennes pappas (min styvfars) födelseort.
Vi två var ständigt tillsammans, varje helg året om, vissa vardagar var jag i hennes skola och drack choklad och sist men inte minst var vi tillsammans i våra hjärtan.
Här i pyjamas en sommarmorgon på vår familjs lantställe i Roslagen.
Vi var världsbäst på att leka och det var synd om föräldrarna när de fick utstå våra "röror" som vi fixade för att de skulle ha något att äta när vi spelade upp våra teaterstycken.
Här på spången över vår å i Roslagen.
Om vi inte klättrade i träd så dansade vi till Fred Astaire - det var "Sus" som förde. Vad vi skrattade!
Här i lönnen på gården i Roslagen.
(Lägg märke till hur jag varsamt håller min hand om hennes axel.)
Istället för Röda och Vita Rosen - hade vi något eget som vi kallade för "Röda Randen".
Röda och Vita Rosen hade ju någonting som de gömde för varandra (som jag just nu inte kommer ihåg namnet på).
"Sus" och jag hade också en sådan sak som vi gömde.
Vi skulle hitta på en konstigt namn på den saken - ett som vi inte kände till - och så oskuldfulla och oerfarna som vi var så kallade vi vår sak för: "Katastrofen"
Sista gången vi gömde "Katastrofen" gjorde vi det så bra att den aldrig mer kom fram igen.
Att det sedan blev en massa andra och riktiga katastrofer i vårt liv - ja, det visste vi inget om då.
Jag är så tacksam och lycklig över att jag har haft en sådan fin syster i mitt liv.
Tyvärr blev hon sjuklig i vuxen ålder och vi träffades inte så ofta på senare år.
Men jag ringde och då sa jag inte att det var jag, utan jag bara sjöng vår låt:
"Vi är den RÖDA RANDEN som har en katastrof och den vi alltid gömmer så ingen kan nå, som ingen kan nå ..."
När hon hörde orden "Vi är ..." fyllde hon alltid i och vi sjöng vår sång ända till slutet.
Sedan 2009 kan jag inte ringa till henne längre ... hon dog i lungcancer endast 58 år ung.
Hon var en älskad kvinna - av mig och många andra. Hennes man säger fortfarande att "Sus" var hans livs kärlek.
