måndag 28 januari 2013

Nostalgiboost - min "syster" & jag

 
"Sus" var inte min köttsliga syster ... men hon var min älskade styvsyster redan från sent 50-tal. Vi var lika gamla, hon var en månad och tre dagar äldre än jag.
Här är vi i STORÅ utanför Lindesberg - hennes pappas (min styvfars) födelseort.
 

 
Vi två var ständigt tillsammans, varje helg året om, vissa vardagar var jag i hennes skola och drack choklad och sist men inte minst var vi tillsammans i våra hjärtan.
Här i pyjamas en sommarmorgon på vår familjs lantställe i Roslagen.

 
Vi var världsbäst på att leka och det var synd om föräldrarna när de fick utstå våra "röror" som vi fixade för att de skulle ha något att äta när vi spelade upp våra teaterstycken.
Här på spången över vår å i Roslagen.
 
 

 
Om vi inte klättrade i träd så dansade vi till Fred Astaire - det var "Sus" som förde. Vad vi skrattade!
Här i lönnen på gården i Roslagen.
(Lägg märke till hur jag varsamt håller min hand om hennes axel.)
 
Istället för Röda och Vita Rosen - hade vi något eget som vi kallade för "Röda Randen".
 
Röda och Vita Rosen hade ju någonting som de gömde för varandra (som jag just nu inte kommer ihåg namnet på).
"Sus" och jag hade också en sådan sak som vi gömde.
 
Vi skulle hitta på en konstigt namn på den saken - ett som vi inte kände till - och så oskuldfulla och oerfarna som vi var så kallade vi vår sak för: "Katastrofen"
 
Sista gången vi gömde "Katastrofen"  gjorde vi det så bra att den aldrig mer kom fram igen.
 
Att det sedan blev en massa andra och riktiga katastrofer i vårt liv - ja, det visste vi inget om då.
 
Jag är så tacksam och lycklig över att jag har haft en sådan fin syster i mitt liv.
 
Tyvärr blev hon sjuklig i vuxen ålder och vi träffades inte så ofta på senare år.
 
Men jag ringde och då sa jag inte att det var jag, utan jag bara sjöng vår låt:
 
"Vi är den RÖDA RANDEN som har en katastrof och den vi alltid gömmer så ingen kan nå, som ingen kan nå ..."
 
När hon hörde orden "Vi är ..." fyllde hon alltid i och vi sjöng vår sång ända till slutet.
 
 
Sedan 2009 kan jag inte ringa till henne längre ... hon dog i lungcancer endast 58 år ung.
 
Hon var en älskad kvinna - av mig och många andra. Hennes man säger fortfarande att "Sus" var hans livs kärlek.

söndag 27 januari 2013

Manus behöver vila ....

 
... och det gör det.
 
 

 
 
Det är väl ingen som tror att det är ett latmansgöra att redigera efter korrekturläsning?
 
Här kommer ett bildbevis på hur det kan gå med ett lillfinger som hängt med från sidan 1 och fram till sidan 301.
 
 

 
 
Nu är det inte sagt att man kan koppla av efter en sådan här ansträngning när vinternatten lockar med vacker stillhet.

 
 
 
Fullmånens glans bländar och väcker livsandrana.
 
 
 
 

fredag 18 januari 2013

Nu e're klippt ...

(Bilden från nätet)
 
 
... och färgat - dock inte blått!
 
 
Det var så skönt att bli av med det långa som vuxit fritt sedan i september.
 
 
Meningen var att jag skulle ha beställt tid till frissan i god tid före jul ... men se det hann jag inte med.
 
 
Korrektur, redigering mm har gjort att jag inte ens hunnit tänka på att håret borde kapas. Men nu är det gjort och jag är 100 % nöjd.
 
   Åsa Hellberg ska ha ett stort TACK som påminde mig om att det var klippdags genom ett inlägg hon gjorde på sin blogg. ...
 
 
 
 
 

onsdag 16 januari 2013

Slutspurten ... är på sidan 272 nu ...

 
... och jag kan skönja ett slut på den här noggranna redigeringen.
 
Men, men det återstår ännu en hel del sidor innan jag är i mål.
 
Vad händer sedan?
 
Då ska manuset vila ... tills det är dags att läsa igenom igen ... och redigeras - men bara lite ...

lördag 12 januari 2013

Vad är ett manus utan redigering ...

 
 
... värdelöst!
 
Och vad är en Alladinask om man inte får ta av det undre lagret?
 
Lika värdelös!
 
 
 
 
 
 
 
 
Vad blir en hund som inte får sova under den vägghängda toaletten?
 
Osällskaplig!
 
 
Bäst att dra vidare nu in i redigeringsdimman ...

onsdag 9 januari 2013

Inte så långt från SOTBO (Farmen) ...

 
... bodde jag i nästan fem år.
Som Stockholmare (född och uppvuxen) var det underbart att kunna vandra i skogarna och låta hundarna bada i tjärnarna.
 
Det var ingen tillfällighet att det blev husköp i det området som "Farmen" också spelades in under tidigare år.
 
Naturbilderna och den ro som verkade finnas där uppe i Dalarna var tilltalande på alla sätt.
 
Jag flyttade tillbaka till Stockholm 2007. Det var en riktigt stor kontrast eftersom jag bosatte mig på Kungsholmen då.
 
I kväll ska jag titta på TV4 och "Farmen" och drömma mig tillbaka.
 
 
 
 

måndag 7 januari 2013

En ovanlig måndag ...

 
... för mig och Qillen.
 
Jag gjorde något som jag älskar och Qillen något som han inte varit med om tidigare.
 
På 206 dagar har jag inte ätit frukost på sängen - idag blev det av och Qillen låg och sov under tiden, dvs han var helt avslappnad.
 
 
Att det äntligen blev frukost och läsning av MINA FRÄKNAR i sängen berodde på att jag gick upp
 
TRE timmar tidigare än vanligt.
 
Efter det där stora nöjet gick vi på lång, lång promenad.
 
Vi gick runt Ledinska Slottet Hesselby Slott.
 
Jag tog en del bilder som jag  hade tänkt sätta in här ... men det har blivit något fel här på Blogger.
Jag kommer inte åt mina vanliga bilddokument.
 
Bilden här ovan har jag haft inne här en gång tidigare och den gick det att få hit igen.
 
NÅGON ANNAN SOM HAFT PROBLEM MED ATT FÅ IN BILDER HÄR PÅ SISTA TIDEN???

söndag 6 januari 2013

Hur är det nu då?


                                                                               

Det kan man ju undra när det inte går att sätta in någon bild här på bloggen?

Konstigt!

Fick just ett mail från korrekturläsaren - som nog är färdig med mitt manus senast onsdag den här veckan.

Det blir bra det eftersom jag mest trampar luft (läs surfar runt) i min otåliga väntan. Det är så spännande att jag darrar som ett rö i vinden ...

onsdag 2 januari 2013

Det är två år och två dagar sedan ...

(bilden är min egen)
 
 
... jag startade den här bloggen SKRIVARVISIONER.
 
Egentligen trodde jag väl inte att jag hade kunskaper nog att fixa till en blogg så där alldeles själv.
 
Jag menar utan förkunskaper och egen erfarenhet.
 
Men se där ... det var bara att testa och försöka.
 
Ja, och du vet hur det gick - BRA!
 
 
Det är väl likadant med att försöka få sitt manus antaget av ett förlag? Det är bara att köra på mot målet utan att låta sig hindras av tvivel.
Om det blir en refusering då?
 
Finns bara ett svar på en sådan fråga: PÅ'T IGEN BARA - Ge inte upp!