lördag 31 december 2011

Ettårsjubileum & Gott nytt 2012

Idag är det 1-årsjubileum här på bloggen och jag har haft drygt 11.057 besökare såg jag när jag tittade efter. Det blir i snitt 900 i månaden! Hoppetihoppla:-)
Jag önskar Er alla ett riktigt, riktigt - ur hjärtegrunden kommet GOTT NYTT 2012!!!
Tjoho vad jag ser fram mot det nya året som startar i natt!

2011 har på många olika sätt varit ett fantastiskt år. Jag har upplevt en del som jag aldrig tidigare gjort - jag har mött Er alla här på bloggen och ett klick bort har ni funnits i både glädje och sorg.

Om ni bara visste vad det har värmt mig inombords - jag har faktiskt inga ord så skrivare jag är som kan ge en rättvis bild av hur ni bemött mig och den glädje som ni sprider när ni gör era kommentarer. Jag vill här använda kärlekens färg för att säga ett rungande: TACK!

Det har varit många både små och stora händelser som förgyllt mitt 2011. En stor sak var att få vara med om SKRIVARSAFARIN på Fridhems FSH.

Jag kan inte avsluta här utan att nämna den stora sorg som drabbade vårt grannland i juli månad, inte heller kan jag låta bli att skänka min privata sorg över mina käraste A och Razz en lång och begrundande tanke.

TA VÄL HAND OM ER, LIVET ÄR SKÖRT - JAG VILL HURRA FÖR DET NYA ÅRET OCH FORTSÄTTA GLÄDJAS MED ER OCH ERA FRAMGÅNGAR. Må 2012 bli vårt bästa år!

Allt för nu & STORA Kramar till er


fredag 30 december 2011

Indirekt förändring ...


... och ett svar på mitt påstående i senaste inlägget här. Förändringen handlar om att jag idag lämnat lilla "Princess" till en fodervärd. Hon kommer från o med nu bo hos en fyrbarnsfamilj i Eskilstuna. Där får hon också en hundkompis (en jättestor!) Jag är fortfarande hennes ägare. Det kommer bli så bra!
I och med det får jag större möjlighet att koncentrera mig på skrivandet. Det har inte varit mycket bevänt av den varan de senaste månaderna - tro mig, jag lovar & svär.
Förändringar av det här slaget är inte alltid negativa - tvärtom:-)
Bilderna togs i hast när vi vaknade i morse - en något trött Princess vill jag lova eftersom vi igår var hos frissan (långt bort med buss och pendeltåg) med min kalufs oh efter det var vi hos Princcess uppfödare och rakade nosen på henne. Hon skulle ju bli fin inför resan och mötet med den nya familjen. "Kineser" ska ha rakad nos och som en rakad triangel ned på bröstet.
Allt för nu & Kramar till er

tisdag 27 december 2011

Förändring på G ...


... ja, här är det förändring på G ... Fortsättning följer ... om det fattade beslutet ...
Bye, bye ... sålänge!
Allt för nu & Kramar till er

torsdag 22 december 2011

Jullov - GOD JUL & GOTT NYTT ÅR

Det är dags även för mig att ta jullov här från bloggen (hoppas att jag klarar det!).
Bilden är från julen 1958, kolla in tv:n. På den tiden älskade jag julen, det är ju en barnens högtid, eller hur?
De enda som fortfarande lever av oss på fotot, är mamma och jag.
Sju år efter den här julen dog min bror. Efter den tragiska händelsen har jag haft stora problem med att fira jul. Jag har i många, många år hoppat över julen. MEN nu går det bättre igen när barnbarnen finns och jag får dela deras och mina barns glädje.
Tomten som mamma håller i var så fin - jag fick behålla den om jag ville - det blev en omöljighet på samma sätt som jag inte kan ha en enda tomte hemma än i denna dag. Men jag har ingenting emot att andra har tomtar.

En riktigt, riktigt GOD JUL & GOTT NYTT ÅR önskar jag Er alla.
GLÖM INTE BLÅSA UT LJUSEN NÄR DU LÄMNAR RUMMET!!!!

Allt för det här bloggåret & Kramar till er


onsdag 21 december 2011

I mitt vitrinskåp ...

... har jag en hel del loppisfynd. Jag har inte köpt delar av den här servisen vid samma tillfälle utan hittat en kopp där och ett fat någon annanstans. Sist hittade jag en trave med fat (de står dock i köksskåpet) som väntar på att få tillhörande koppar. Jag skyndar långsamt.
Här är andra älskade fynd - jag är speciellt förtjust i formen på den lilla kannan. Kristallen har jag förstås köpt ny i Prag för snart 10 år sedan. Fortsättning följer en annan dag ...
Allt för nu & Kramar till Er

tisdag 20 december 2011

Har fått post ...

... igen av Maria Engelwinge (http://engelwinge.blogspot.com) - den här gången kom det ett vackert julkort. Så här fint var kortet på framsidan/utsidan.
Och så här stiligt var det på insidorna. Tack käraste Maria för din överflödande omtanke och för all tid du lagt ner för att pyssla fram det här vackra kortet till mig. Tänkte på din stackars tunga som slickat iväg alla de andra kuverten också - inte bara mitt. Puss´pårej:-):-)
Även idag blir det ännu ett nostalgifoto bara för att det verkligen blev en så rolig reaktion från min svärdotter som sedemera är mamma till mina sonbarn (säger man så?? sonbarn känns konstigt - nåja så är det iallafall).
Den lilla i famnen på mamma är jag och min storebror är inte sig lik på den här bilden - men lydig verkade han vara som höll i sig. I bakgrunden syns tunnelbanestationen i Hökarängen som alltså var den enda slutstationen på den tiden - det gick inte tunnelbana på någon annan linje än på den och den gick in till Skanstull.
Till saken:
Jag frågade svärdottern: "Har du kollat på min blogg?"
Svaret kom nästan innan jag hunnit fråga klart. "Ja - du menar fotot på LEAH? Nej vad säger jag på dig!"
Allt för nu & Kramar till er

måndag 19 december 2011

Bilder tagna för längsedan ...

... i Hökarängen av min morfar. Jag är bara dryga året. Det är nästan så att man kan ta fel - jag skulle tro att min sondotter, hennes syskon och kusin direkt skulle säga att det där är ju Leah.
Det här är morfars kamera, av märket KODAK - årmodell vet jag inte. Jag har den kvar och jag tog fotot på den idag med min iPhone.
Det här är min bror och min mormor. Om du är obeservant ser du att min bror är betrodd att bära samma kameraväska! Bilden är tagen i Solna 1949.
Här är jag igen med den älskade barnvagnen som hade röda hjul och flätad gulbeige sittdel. Bilden är tagen på Cigarrvägen i Hökarängen där jag föddes och växte upp. Mamma och mormor går på trottoaren i riktning mot vår port. På den tiden gick det att låta barnen gå mitt i gatan eftersom det knappast fanns någon trafik att tala om.
Allt för nu & Kramar till er

söndag 18 december 2011

Familjemys med gran

... blev det igår (lördag). Det var ändå på vippen att jag fick lust att stanna hemma i ösregnet. Men jag betämde mig för att åka från förorten och tvärts igenom stan eftersom det var så det var sagt sedan länge och under tiden gick regnet över till snö:-)

Innan det blev dags att klä granen gick dottern, jag och dotterdottern på den lillas gymnastikavslutning - hon var så DUKTIG och fick ett fint diplom och en stjärtlapp i present av fröknarna.



Pussar och gos med lilla Princess hanns också med.

Granen stod sedan i "ljusan låga" och strålade så vackert.
Ha nu en härlig adventssöndag - alla!
Allt för nu & Kramar till er

fredag 16 december 2011

Det kom tårar genom brevlådan ...


... skulle jag kunna säga, men det är inte helt korrekt. Istället kom tårarna när jag såg vad som kommit in genom brevlådan.
På dörrmattan låg Colliklubbens Medlemstidning "Colliebladet".
Sedan min älskade vän KORAD SE CH One Way´s Herr Nilsson "Razz" dog har det inte kommit någon sådan tidning - men nu kom det en ...
I den fanns en två sidors artikel om en annan korthårig Collie, en tik med över trettio titlar både svenska och internationella. Otroligt imponerande! (ingen idé att jag skriver ut dem, tror inte att någon orkar läsa dem, om man inte är insatt.)
MEN tro det eller ej - "RAZZ" har faktiskt slagit henne en gång!!!
Det var på en internationell utställning i Österbybruk, domaren var holländare, Hans Van den Berg och "Razz" fick sitt första CERT och blev BIR (Bäst i Ras). Vad det var ljuvligt:-) Än i dag hänger ljuslyktan, som ingick i priset - i fönstret med ett doftljus i med tranbärsdoft.
Det är bitterljuvt att inte längre vara en del av de övriga Collieägarna. Jo, jag vet jag hade ju kunnat köpa en ny. Men som jag sagt tidigare - vilken skulle det vara - jag har ju redan haft den absolut bästa?
Konstigt nog har ett långhår aldrig tilltalat mig, trots "Lassie"-böckerna/filmerna.
Men "Razz" var ändå som min "Lassie" - den kärlekfullaste varelsen som tänkas kan. Alltid vänlig, inbjudande, mjuk, världens bäste tårslickare, samarbetsvillig, glad, tålmodig, med på allt som att vandra i sommarfjällen, packa upp flyttkartonger, simma och apportera i tjärnar, åka tunnelbana/buss/pendeltåg i rusningstrafik, vara på glöggkalas, visade aldrig tänderna trots barnbarnens ibland närgångna lekar, skogspromenader i djupa Dalaskogar, promenader i Stockholms City, ligga vid mattes fötter med 150 personer runt omkring och uppträdande på scenen, träna lydnad på Brukshundsklubben - med andra ord var han alltid med på samma vis så som vi uppfattat "Lassie".
Jag gråter en skvätt igen och kan inte låta bli att bläddra i COLLIEBLADET Nr 4 - 2011 - nu när inte "Razz" finns levande längre, nu när bara minnen finns kvar (och dem ska jag vårda ömt:-))
Allt för nu & Kramar till Er

torsdag 15 december 2011

Teknikkrångel - eller?


Vad säger du? Tycker du att tekniken krånglar när du ska kommentera på vissa bloggar?
Om det är så kan det vara bra att försöka säga det på berörd blogg, om det nu går att kommentera alltså - annars kan man gå in på en blogg som vederbörande brukar besöka/kommentera och påtala det där.
Ibland kan det bara vara en enkel justering så är problemet löst. Andra gånger kan det vara att du själv inte har loggat in på din egen blogg, då kan du plötsligt bli anonym trots att du inte vill vara det - jag gör själv det misstaget ibland.
EN FRÅGA:
Är det teknikkrångligt på min blogg - att läsa eller kommentera?
För att underlätta har jag tagit bort ordverifieringen -kanske är en lösning för andra också.
Allt för nu & Kramar till er

onsdag 14 december 2011

Annan ingång!

Här sitter jag i startgroparna för att redigera mitt manus 2 (Trappan) innan jag skickar iväg det för lektörsrespons. Den senaste månaden som gått efter det att jag skrev klart det här råmanuset har det kännts som om synapserna i hjärnan tagit ledigt. Det har varit tomt, tomt, tomt. Men jag har tagit det med ro, tänkt att kopplingarna vaknar väl när de vilat färdigt. Nu är de på G igen!

Igår startade jag med att använda Words sökfunktion för att byta ut sådana ord som typ: "började" och fann 22 st - bara - måste jag säga!

Idag kopplade synapserna helt fel. De halkade in på manus 1 (EJ VEK) !!! Nej, nej - sa jag - var tyst därinne, nu håller jag ju på med 2:an. Men det gick inte att täppa till flödet när det forsade på som ett värsta Niagarafall. Okej då jag ger mig, flöda på nu då´ra:

Du ska ha en helt ANNAN INGÅNG på 1:an (EJ VEK).

Jaha?

Du ska lägga krutet enbart på huvudkaraktärens upplevelse och inte på att det blir en slags hämndhistoria. Skit i din tanke på att låtsas få till en slags relationsroman med spänning. Gör om hela alltet, använd naturligtvis massor som du redan skrivit men glöm den förra ingången, DÅ kommer det att bli spännande.

Hur då?

Använd den delen som du själv tycker allra bäst om.

Jaha - den med min nästan dolda humor?

Precis - nu är du på rätt väg! Gå till den INGÅNGEN så grejar sig resten och skriv om slutet.

Nu förstår jag! Kan du vara tyst nu så att jag kan få vara ifred med 2:a manusets redigering?

Kanske att jag viskar lite grann bara under tiden - du kan göra några stolpar då och då.

Så blev det nästan tyst, det har pickat till i synapserna ibland under dagen och det får jag vänja mig vid antar jag.

Jag kan tillägga att jag inte en endaste gång tidigare varit inne på en ANNAN INGÅNG - jag vet inte riktigt heller varför de här nya tankarna dök upp. Kanske för att manus 1 (EJ VEK) blivit refuserat av flera förlag - utom två. Ett förlag kan inte riktigt bestämma sig - det andra har jag inte hört något ifrån på ett helt år.

Allt för nu & Kramar till er


tisdag 13 december 2011

Innehar en dyrbar skatt ...

... i form av brev mellan mamma & pappa. Bilden är hämtad från nätet, med ändrad färg av mig. De här breven läste jag för cirka 25 år sedan. Varje flytt som jag har gjort sedan dess har de följt med i en skokartong.

Under det senaste året har jag funderat på vart jag lagt lådan. Har letat lite sporadiskt men insåg att det inte var någon större idé - bättre att vänta på att de kommer fram vid rätt tillfälle. Jag trodde de skulle dyka upp när jag satte igång att skriva mitt andra manus "Trappan" - men nej. Inte ens när jag skrivit klart råmanuset och skickat det till "förlaget" gav breven sig tillkänna.

Men i lördags skulle sonsonen sova över här och vi gick tillsammans ner i källaren för att hämta, av honom, det älskade sovtäcket. Jag lyfte på en banankartong och se där låg brevskatten i sin skokartong.

I "Trappan" finns de där breven med i handlingen, de spelar en stor roll för att intrigen ska hålla. Eftersom jag inte hade tillgång till breven då jag skrev manuset, använde jag det jag kom ihåg ur minnet.

Breven är från 1947 och min pappa hade en utlandstjänst då, så brevväxlingen är också i sig ett tidsdokument från det efterkrigssargade Europa. Men bortsett från det så har jag alltid fått höra av min mamma hur "dåligt" min pappa skrev. Så när jag läste hans brev, då för tjugofem år sedan la jag inte direkt märke till VAD och HUR han skrev.

Men nu har jag läst dem på ett helt annat sätt. Jag grät när jag läste dem igen och jag gråter nu.

Pappa berättade så målande om det han såg, om växtligheten, himmelens färger, månljuset, stjärnorna, husen, ruinerna, männsikorna, hettan, svälten och barnen. Han såg på allt det skapade på precis samma sätt som jag gör. Han använde också sådana ord, som jag nu fått lov att vänja mig av med - som förrens. Inte visste jag det!

En annan sak som jag la märke till, var hans optimistiska läggning. Att mamma har en negativ personlighet är ju inget jag missat genom åren, men att hon redan då, som 20-åring var likadan förvånade mig. Själv är jag lik pappa och det var så underbart att läsa hur han tänkte sig en lösning på deras stundande problem. Nu i efterhand vet jag ju att han med sin positiva inställning löste alltihop. De hade det ganska knapert, men han arbetade så hårt och mycket att han en dag svimmade på gatan - typiskt honom.

Jag ska vårda min dyrbara skatt och när min bok, som inte kommer heta "Trappan" blir publicerad kommer du också få ta del av den lite grann. Hur glad är jag inte över att breven har bevarast i snart 65 år?:-) Jag tror att du vet svaret nu.

Allt för nu & Kramar till er


måndag 12 december 2011

Lite glad idag!

Jo för en dag i förra veckan skickade jag iväg ett mail till "förlaget" - ville veta vart åt det lutade.

Jag blev inte dödsbesviken iallafall när svarsmailet ploppade upp i min inkorg, så mycket kan jag säga. Eller ska jag säga mer?? Okej då! Jag gör en mix av de båda mailen jag fick:

"Jo jag har med nöje läst ditt manus. Dock är det inte detsamma som utgivning. En fråga, har du tänkt det som ungdomsbok? Tror att du skulle vinna på att rådgöra med en lektör och skriva om innan du skickar det igen. Som råmanus är det en bra utgångspunkt!"

Jag svarade att jag inte hade tänkt det som ungdomsbok. Jag förstår tanken - men hänvisade till en lektör som läst en liten del av manuset och som tror att det ska bli en bok av det - hon har aldrig nämnt att det skulle vara som en bok för ungdomar.

"Det kändes bara som om det skulle kunna vara en ungdomsbok, det är nog upp till författaren och betraktaren att bestämma det egentligen, men det är ju tyvärr så att böcker delas in i ganska 'fasta' kategorier. Kanske den där lektören kan hjälpa dig vidare med manuset ... Vi hörs snart igen."

Nu har jag varit i kontakt med en annan lektör(en som gjorde ett jättebra jobb med mitt första manus) än den som redan läst en del av det här. Vi har enats om att samarbeta med mitt manus lite längre fram - vilket är bra för då hinner jag redigera lite eftersom jag inte ens har använt sökfunktionen för att ta bort och byta ut mina favoritord.

Jag valde att skicka in ett råmanus eftersom "förlaget" ville ha det under oktober månad - därför blev redigeringen lite knapphändig. Men det ska som sagt åtgärdas ordentligt.

Tror att jag fortsätter att vara lite glad resten av den här måndagen och kanske i morgon också ...

Allt för nu & Kramar till er


söndag 11 december 2011

Utvärdering (testpilot) - MEMORY LANE/Keagrafen

"Wow", säger jag bara - spelet är sååå in i bubblan vackert! Störtskön känsla bara av att blanda korten.

Vill du sedan som vuxen förlora stort mot ditt barnbarn så har du valt alldeles rätt!

Jag som lindfrälst trodde att jag hade en viss fördel, plus att jag redan under en tid hade sett de flesta bilderna på FB. Men jag hade inte en suck mot min 7-årige sonson. Han är Mäster-John!

Det säger i och för sig ingenting om spelet, utan mer om mig som inte kan komma ihåg var den mörka vinterbilden låg i förhållande till den sprakande rosafärgade sommarbilden och vise versa.

Vi spelade MEMORY LANE igår och idag blev det ett Hundrasmemory, då säger sonsonen:

"Kolla farmor det där är ju samma hundras som på memoryt vi spelade igår, på de där två bildparen som jag parade ihop!" Javisst det var Jack Russel. Uppmärksamma lilla pojke:-) Mitt hjärta sväller så att det nästan knakar högt bakom revbenen.

Mer info lämnar AC Collin på: http://kreagrafen.wordpress.com eller beställ genom att skicka ett mail: contactac@kreagrafen.se

PRIS: 270:- plus frakt

Jag vill ännu en gång tacka AC för att jag fick möjlighet att vara testpilot:-) Storkramen till dig!

Allt för nu & Kramar till er


lördag 10 december 2011

SKRIVARADVENTSKALENDERN Ann Ljungbergs


Författarcoachen Ann Ljungberg har betytt otroligt mycket för mitt självförtroende när jag började skriva mitt andra manus. Jag har gått, inte riktigt klar än - en distanskurs i att Skriva Roman.
Anns kommentarer i min text har varit som glimrande guld som lyft mig upp, upp ... Ett antal gånger har hon b la sagt att: "Det här blir en bok" - vilket återstår att se, manuset ligger hos ett förlag nu.
Nu har Ann Ljungberg en ADVENTSKALENDER (http://skrivaradventskalendern.kajabi.com)
idag är det lucka 10 som har öppnats av mig och där kan jag vara med och tävla om underbara priser.
Dagens pris, efter att jag skrivit här i min blogg om mitt skrivande - är att få möjligheten att vinna en sprillans ny BLOGGKURS.
Precis en sådan skulle jag behöva eftersom jag ibland får väldigt få kommentarer - eller inga alls. Det gör mig osäker om jag överhuvudtaget ska fortsätta blogga här?
Jag bloggar inte bara om mitt skrivande utan om vad som händer i livets flöde ... kanske bättre med en renodlad skrivarblogg - vad vet jag?
Vad tycker ni andra?
Allt för nu & Kramar till er

torsdag 8 december 2011

Skriva om vad ...

... undrar jag?

Om det här huset och dess innevånare?

Eller?



Den här skiten?
Eller - om inget alls? Känner min väldigt oamerikansk dessa dagar - alltså inget kaxig alls. Jag är en vanlig tvivlande svensk bara ... som väntar ...
Allt för nu & Kramar till er

onsdag 7 december 2011

Ledtråd 1 ...

... nu när det är dags att leka lite - ordet kommer här: "LIKA".

Min anagamtitel som jag lämnat i ett tidigare inlägg var:

"TINDRA LIND BAKA GI - KARAMELL"

Bilden har jag lånat från nätet, men jag har gjort om bakgrundsfärgen lite.

BILDEN HAR INGENTING MED MIN TITEL ATT GÖRA, bara med själva ordet "LIKA".

Knåpa gärna en stund, om du kommer på den riktiga titeln får du ett alldeles speciellt omnämnande.

Allt för nu & Kramar till er


tisdag 6 december 2011

Lugnt ...

... hann jag precis skriva innan lilla "Princess" kissade på mattan. Hmm ... annars har vi haft en lugn eftermiddag och förkväll. Det finns orsaker till att hon inte ens har orkat bita i mina fingrar sedan lunch.

Det var meningen att vi skulle sova till 08.00 drygt - men 06.20 började det evinnerliga gatuarbetet utanför vårt sovrumsfönster. "Princess" kurade ihop sig bredvid min kudde och försökte somna om, jag gjorde detsamma men på kudden. Vi låg kvar i sängen så länge det gick. Åt sedan en långsam frukost.

Jag hade planerat att vi skulle ta bussen till veterinären för att hon skulle få sin 2:a vacc.spruta. Men jag skippade bussturen och promenerade istället i solskenet. På marken låg det några frön med snö, det tyckte lilla valpen om och nosade förtjust.

Eftersom jag har bytt hundras efter att "Razz" dog - har jag också bytt veterinär, men mottagningen är densamma. Men det är inte pga dödsfallet som jag bytte, utan för att "Princess" uppfödare 'alltid' gått till den jag nu har - för att den veterinären kan rasen Chinese Crested så bra redan.

Ännu en gång hamnade jag i samma mottagningsrum (de har 4 st) som Razz somnade in i, men det gjorde mig ingenting - jag var ju i det rummet när jag hämtade hem hans aska och det var okej då med.

"Princess" var så duktig, sa inte ett pip när sprutan stacks in i nackskinnet eller när hon fick antikennelhostmedlet i näsan.

Veterinären Inger kände igenom kroppen, ena knäet på bakbenet var lite "löst" men det var inget att oroa sig för, sa hon. Hoppas det stämmer. Inger kontrollerade också de kliande mjölktänderna som verkar ha kommit upp allihop, men de kommer lite kors och tvärs i fram. Kommer nog att rätta till sig när de permanenta tänderna kommer - men jag måste hålla koll på att de nuvuarande verkligen lossnar sedan - annars blir det ett extra veterinärbesök fick jag veta.

600 spänn är ganska dyrt för ett så kort vet.besök tycker jag! Men det var inte det jag skulle berätta utan att det varit så lugnt och skönt idag som omväxling.

När "Razz" var liten valp höll han aldrig på och bet i händerna - i efterhand förstår jag att den delen av uppfostran tog "Hector" (min andra hund som bor kvar i Dalarna) hand om. Han tuktade "Razz" med hårda nypor - inte tänkte jag på då att han gjorde ett så gott jobb som vi människor slapp. Skulle inte vara så dumt att ha "Hector" här nu ska jag säga!

Det var också lätt att få "Razz" rumsren eftersom vi bodde i eget hus - bara att öppna dörren och det var i augusti - varmt och skönt. Nu med den här valpen är det till att klä på sig alla paltor och skodon och när jag vänder mig om är det redan försent ...

Men som sagt - idag har det varit ovanligt lugnt:-)

Allt för nu & Kramar till er


måndag 5 december 2011

Ett ställt ultimatum, en hemlighet ...

... avslöjades efteråt. Mitt liv gick i kras. Jag levde här då som bilden visar och jag trodde, helt och fullt på att det var där jag skulle leva alla mina dagar tills det blev dags för "hemmet". Men jag hade fel. Totalfel.

Vad hade hänt om jag inte ställt det där ultimatumet? Om inte hemligheten avslöjats? Om jag fortsatt leva i en annan människas lögn?

En lögn som inte bara påverkade mig, utan hela min familj, hela umgänget, hela det sociala livet - allt blev ett svart hål, en intighet utan golv och tak.

Varken jag eller någon annan kommer att få svar på den frågeställningen. Då var då och nu är nu.

Men ett vet jag. Jag hade inte börjat skriva, mitt liv var till brädden fyllt med andra, för mig livsviktiga ting. Och min livsföring gick ut på att andra skulle ha det bra - inte bara maken och resten av familjen - utan alla medmänniskor.


Idag skriver jag och jag har "utbildat" mig i skriveri - iallafall till viss del. Det gör mig lycklig att jag fått förmånen att leva ett helt annat liv än det jag gjorde tidigare.
Men det finns ett aber - jag har ständigt dåligt samvete för att jag inte ägnar mina barn, barnbarn och vänner tillräckligt med uppmärksamhet.
Jag har svårt att finna en balans så att vi alla ska må bra. Jag älskar dem och jag älskar att skriva.
Det var enklare att leva som jag gjorde innan jag ställde mitt ultimatum - men jag ångrar det aldrig! Aldrig! Aldrig!
För mig har det varit en otrolig resa att få ägna mig åt det som jag brinner för, att få skriva.
Allt för nu & Kramar till er

söndag 4 december 2011

Struktur ...


... är bra att ha både i livet och i skrivandet. Idag har jag iallafall lyckats med livets struktur i den mån att jag fått möjlighet att läsa, vilket jag inte gjort på länge.
Jag fastnade i Del 2, "Verktygsådan" i Elisabet Norins senaste bok - se bilden. Jag undrade om jag skrivit en Linjär eller icke-linjär berättelse.
Den linjära kännetecknas av tre K:n; Konventionell, Kronologisk och Klassisik. Med en logisk tidsaxel, den rör sig från A till Ö. Vissa gånger med korta tillbakablickar eller sidohistorier insprängda.
I den icke-linjära finns en motsats till det kronologiska flödet. Det finns olika metoder, som att: historien börjar med slutet eller rör sig fram och tillbaka i tiden eller den kan rent av vara cirkulär.
Elisabet tipsar om att man bör hålla sig till den icke-linjära formen (OM man valt den) och inte låsa dig i en annan. Sedan kommer ett MEN som jag fastnade för, jag citerar:
"Men om och när du bryter mot reglerna så bör du veta ATT du gör det och själv veta VARFÖR du gör det."
Hon tillägger även att man inte ska glömma att i den icke-linjära formen behöves det byggas med det klassiska mönstret: KONFLIKT, UPPTRAPPNING och KLIMAX.
En annan sak jag kände starkt för är den här meningen, citerar:
"Det behöver finnas kopplingar mellan berättelsens framåtrörelse och din huvudpersons personliga utveckling."
Om jag nu ska tolka det här och sätta kunskapen i förhållande till mina två manus som jag skrivit - så tror jag att båda är skrivna i icke-linjär form. Men ändå är den inre kronologin lätt att följa, där har jag försökt att vara tydlig så att läsaren inte ska behöva haka upp sig någonstans. Eller är det så att jag skrivit i den där klassiska linjära formen ändå?
I mitt senaste manus "Trappan" böljar berättelsen i nu- och dåtid - rakt igenom. Den börjar och slutar i nutid, men jag har försökt att beskriva dåtiden som om den vore nutid. Låter krångligare än vad det är kanske? Vänta och se - berättelsen kommer i bokform så småningom. Det måste jag ju tro på!
I vilket fall så rekommenderar jag Elisabet Norins bok: TRE ENKLA REGLER - finns inte - EN ROMANSKOLA.
Den är tydlig, klar, lättläst och tillämpbar! Men det kanske är jag som är lite korkad ibland bara - ha överseende med det. Snälla!
Allt för nu & Kramar till er

lördag 3 december 2011

Tomt i huvudet ...


... och tomt i ljusskåpet. Trodde jag hade minst 50 riktiga stearinljus, ville fylla på adventsljusstaken, men i den lådan där jag trodde de låg fanns det bara runda klotljus. Hmm ...
Förövrigt är det lika tomt på ord som på ljus idag. Känner mig lite låg. Blir nog bättre när jag köpt nya ljus och öppnat manusdokumentet ... imorgon eller på måndag. Ser framåt ...
Allt för nu & Kramar till er

fredag 2 december 2011

Prestation ...


... ordet känns som en underdrift med tanke på vad jag gjort idag.
Inhandlat alla julklappar utom en!
Tja, det är väl inget?! Jo - när man inte ordnat valpvakt. Så det var bara att gilla läget och vandra iväg till tunnelbanan med valpen på ena armen (hon gick halva vägen) och i den andra handen hade jag min dramaten.
Egentligen var det inte planerat med att shoppa loss just idag - men jag behövde komma iväg och lämna in min döa iPhone. Slog två flugor på smällen med julklappsinköp och några andra små ärenden.
Inom fyra timmar var vi hemma igen - ganska snabbt ändå med tanke på att alla expediter ville gulla med Princess och hon VILLE dessutom gulla med varenda människa vi mötte. SÅ SÖT!
Hon var så trött när hon kom hem att hon bara glodde på maten i trekvart. Men jag kastade i mig två knäckemackor med ost, gurka och paprika, 1/2 röd grape + pepparmint/fänkålste. Som Princess också slurpade i sig!
Hon gillar: banan, äpple, clementin, zucchini, ost och knäckebröd.
Ha en härlig fredagskväll nu:-)
Allt för nu & Kramar till er

torsdag 1 december 2011

Underbara drömmar ...


... har jag haft många på senaste tiden. Efter att valp-Princess kissat godmorgon (tiii-iidigt) somnar vi om, det är då det händer saker i min drömvärld.
Härom morgonen drömde jag om min pappa och jag blev så glad när jag vaknade eftersom det är evigheter sedan jag fick ha honom så nära mig. I verkligheten dog han 2005 när han precis blivit 85 år.
Min pappa och jag hade inga konflikter, vi förstod varandra utan att behöva prata särskilt djupt. Ibland krävde dock vissa omständigheter att vi klargjorde för varandra var vi stod, men alltid med samma resultat. Vi sa oftast unisont: "Inget att lägga extra krut på." Någon av oss kunde tillägga: "Eller är det så att du mår dåligt för att vi inte snackat om ... (vad det nu var)?" Svaret blev förstås: "Nej inte alls! Och du ..?" "Nä, det är lugnt."
Min pappa Lasse, han var hyperpedant. Barn till sådana ordningsamma människor brukar inte bli pedanter. Alltså är jag inte pedant. Tur är väl det, nu när jag skriver hellre än att städa.
Hoppas att jag får drömma om pappa imorgon bitti också!
Allt för nu & Kramar till er

onsdag 30 november 2011

Typ anagramtitel ...

... har jag lekt med idag. Därför tänker jag nu avslöja titeln på mitt manus 2 som här i bloggen brukar kallas för"Trappan" - men då förstås i anagramform.

Om du gissar rätt kommer du få ett speciellt omnämnande!

"TINDRA LIND BAKA GI - KARAMELL" - blev det när jag blandade om bokstäverna som bildade nya ord.

Nu är det din tur att leka en stund:-)

PS. Det finns en bloggläsare som VET den rätta titeln och jag ber ödmjukt att du håller inne med den - om det går bra. KRAMAR! DS.

Allt för nu & Kramar till er


tisdag 29 november 2011

Att bli publicerad & ändå floppa ...

... är inga större problem! Om jag råkar ut för det vet jag iallafall vad jag ska göra med mina böcker så att de ändå kommer till nytta. Bokfågelholk kanske? Eller en hylla till en liten blomvas? Till iPhonen? Porträtt av barnbarnen? Klockradion?

Inte till värmeljus väl? Då blir det nog bokbål istället.

Fler förslag?

Allt för nu & Kramar till er


måndag 28 november 2011

Vilket hundår ...



... det här året 2011 har varit!
De här bilderna är på min älskade hund SE UCH KORAD One Way´s Herr Nilsson "Razz" och hans vackre, ståtlige pappa: SE NO FIN & DKUCH One Way´s Pokémon "Pokémon".
De är nu båda tillsammans eftersom pappa Pokémon också har somnat in i döden, 11 år gammal.
Pokémons matte säger precis som jag gör om Razz - den hunden går inte att ersätta. Likadant var det med Razz mamma Märtha som dog i juni det här underliga året.
Vi som har haft dessa underbara hundpersonligheter skattar oss lyckliga att vi fick ha dem hos oss. Och jag personligen tackar uppfödaren som har fött upp dem alla tre.
Så fick jag då gråta en skvätt - igen ...
Allt för nu & Kramar till er

söndag 27 november 2011

Miffohumor ...


... är sådan humor som jag verkligen gillar.
Jag kanske uppfattas som torr och humorbefriad för det mesta? Det spelar ingen roll eftersom jag faktiskt har humor om än inte alltid så tydlig. Men de personer som känner mig kan avläsa den efter ett tag, en del kan då utbrista: "Men du är ju riktigt rolig!" och sedan tittar de en extra gång på mig och ler.
När jag tittar på filmer som MIFFO så kittlar det i magen, det spritter av lycka därinne.
Det året jag gick på SKRIVARLINJEN blev jag tillsagd ibland att jag måste dölja min humor i mina texter för att bli tagen på allvar:-) Här på bloggen tror jag att jag har lyckats nästan helt!
Jag har märkt att när jag ska skriva om något som är extra svårt (känslomässigt) så bubblar min humor upp. Låter det bakvänt? När jag skriver ser jag allt i bilder och det kan vara lite kinkigt att blunda för det jag tycker ser kul ut.
Om, jag menar när mitt Manus 1 blir publicerat kommer du säkert att tänka på min (dolda) humor.
En annan film som jag skrattar mycket åt är "Hem dyra hem" med Tom Hanks. Scenen där han blir hängade i en matta genom ett hål i golvet och inte kan ropa högt på grund av trycket över bröstet är en klar favorit.
Allt för nu & Kramar till er

fredag 25 november 2011

Sanslöst generöst = M. Engelwinge, AC Collin/Keagrafen

Överraskande, oväntat och fantastiskt har brevbäraren stoppat ner underbara saker i min brevlåda den här veckan.

Omtänksamma avsändare har förgyllt mina dagar så att jag näst intill blivit förkrossad av översvallande glädje.

Tänk att det finns sådana generösa människor i min sfär:-)<3

Först fick jag ett underbart vackert handgjort "Bokis" av min bloggvän och vapendragare Maria Engelwinge (http://engelwinge.blogspot.com) dock ingen av dem på bilden, men dem har Maria också gjort! Jag kan inte ta några bilder just nu, så den här har jag hämtat från Marias blogg. Ni skulle se kuvertet - bara det är så vackert att det nästan gör ont att titta på det. Kanske ska ta och rama in det! Maria vet att jag är en boknörd och jag tror att det var därför hon skickade bokmärket till mig.



Anna-Carin Collin/"AC" (http://kreagrafen.wordpress.se) Är min lektör, Safaricoach och vän har skapat ett spel av sina bilder på lindallén som finns nära hennes hem.
Hon kallar spelet: MEMORY LANE och som en överraskning har AC utsett mig till testpilot:-)
Det finns att köpa b la genom AC´s blogg, adress här ovan.
Oväntat men inte långsökt på något vis eftersom hon vet hur mycket jag älskar lindar!
TACK RARASTE, GOASTE VÄNNER FÖR ATT NI FÖRGYLLER MIN VÄRLD!!!
Allt för nu & Kramar till er

torsdag 24 november 2011

Spara på tid och kraft ...


... på lång sikt tänkte jag idag när jag fick valpvakt så att jag kunde fylla på förråden med kyl- speceri- skafferivaror, tvättmedel, toapapper, läppstift, mediciner o mycket mer. TACK Anna & Leah<3
Tusenlapparna fladdrade kan jag säga - men å andra sidan kommer det att dröja tills jag behöver valpvakt igen ... spara tid och kraft var ju dagens motto!
När jag kånkat in allt jag handlat - fy vad tvättmedel är tungt - och plockat in alla varor där de skulle vara så strejkade ryggen (väntat, såklart) - så var jag rejält hungrig. La mig med kurrande mage på soffan o undrade vad jag skulle hitta på för mat som gick snabbt så att jag återigen kunde hålla dagens motto.
Kom att tänka på ett recept jag hittat någonstans och klippt ut.
Se bilden - där det fanns en SUPERSNABBB OMELETT I MIKRON. Tänkte: "Äh - det där funkar väl inte alls."
Men jag testade och den blev jättebra! På ett annat fat värmde jag två tomathalvor, zucchiniskivor i lite vit balsamvinäger, seltin, vitpeppar o oregano. Ovanpå (när det var klart) la jag färsk spenat o ringlade på lite olivolja.
RECEPT:
Knäck 2 ägg i en STOR skål. Vispa äggen lätt. Tillsätt 2 msk vatten. Krydda med 1/2 krm salt o lite vitpeppar. Strö 1-2 msk riven ost (jag tog 10% lagrad svecia).
Tillaga i mikron på full effekt cirka 1 min, rör om och tillaga ytterligare cirka 1 min.
Så här i slutet på dygnet känner jag mig glad över min tanke på att spara tid och kraft ... Kommer jag att använda mig av när jag är i skrivkoma längre fram och behöver något snabbt att äta:-)
Allt för nu & Kramar till er

onsdag 23 november 2011

Lycklig ...




... är jag det? Är jag en lycklig person? Upplevs jag som en lycklig person?
Jag kan svara åt er: "JA!"
Men det här svaret väcker flera frågor, eller hur?
Hur kan jag vara lycklig när jag lever ensam utan partner? Utan huset och trädgården jag en gång ägde? Utan bilen som jag älskade att köra? Med kronisk smärta? Med flera svåra och tunga trauman som jag själv inte orsakat? Med en mamma som inte kunnat ge uttryck för sin kärlek till mig, som låtit mig växa upp och fortsätta leva utan någon som helst uppmuntran eller uppskattning?
För mig står det helt klart att det är något inom mig, någonting under skinnet som spirar och som vägrar ge upp. Något envetet.
Mitt mått på lycka är så här:
Att jag vaknar tillfreds på morgonen, ser fram emot frukosten och ser hela dagen som en gåva oavsett vad jag äger eller inte.
Även om jag inte har en man att kyssa godmorgon eller som jag kan äta middag tillsammans med på kvällen så har min vardag guldkant på något sätt varje dag. Jag är tacksam över själva livet.
Att jag slipper irritera mig på: dagen-efter-andedräkt, skitigt tvättställ och dito toalett, frågor som "Vad göö-öör du? Är du inte klaa-aar någon gång? Kan du inte komma hit där JAG är?"
Snarkningar och dunderpruttar. Plus en hel del annat.
Jag är givetvis lycklig för att jag upplevt att vara älskad för den jag är och älskad med - wow, det var himmelskt!!!
Jag är lycklig för att jag är tillräckligt erfaren och gammal att säga nej till allt det där andra som till sist inte uppvägde att vara älskad och älskad med. Wow - det är i sig också himmelskt!!!
Är jag avskalad från att känna och minnas det jag hade?
Nej, jag minns allt det underbara också. Pirret. Djupet långt inne in i ett par älskade ögon. Tunga mot tunga. Kropp mot kropp. Och efteråt när jag gick ut och handlade mjölk med känslan av att äga hela världen. När jag ville skrika ut mitt lyckoflow och peka på mig själv och säga till dem som jag mötte: "Här ser du en som älskat - alldeles nyss med mannen som jag älskar och som älskar mig!"
I morse, som så många andra dagar vaknade jag ensam, lycklig och tillfreds. Kan man begära mycket mer? Förutom trädgården och bilen då´ra! (OCH ETT FÖRLAGSKONTRAKT.)
Bilderna, som är av dålig kvalitet, symboliserar det stället i välden där jag kunde känna mig fullständigt lycklig trots att mitt liv var i kaos. Det är dit jag ständigt längtar. En gång när jag blir rik ska jag köpa marken och bygga mig ett enkelt hus där och en bil så att jag kan ta mig till affären.
Allt för nu & Kramar till er

måndag 21 november 2011

Skrek ...

... högt i morse, väckte mig själv och hunden!

Jag skrek: "HJÄÄÄ-ÄÄÄLP!" allt vad jag orkade.

Det är inte första gången jag vaknar av att jag skriker. I mardrömmarna skriker jag också, i början utan ljud. Jag blir riktigt förbannad och drömmer att jag tar i allt vad jag kan. Sedan höjs volymen och jag vaknar tvärt.

I drömmen var jag väldigt trött och frusen. Hade lindat in mig i en av mina rutiga ullplädar. På fötterna hade jag mina flipfloptofflor. Jag hade bråttom. Men det var svårt att gå fort. Det var högt vattenstånd på stigarna där jag skulle gå, det var bakom Nationalmuséet! Jag vände fastän att jag visste att jag skulle gå vilse om jag vek av från den kända vägen. (Hur jag nu skulle kunna göra det i Stockholm, min egen stad?)

En relativt ung och lång (okänd) man la sin en arm om mina axlar, talade respektingivande, lutade sig ner mot mig. Jag såg in i hans leende ansikte. Strax efter puttade han bort mig från sig och jag såg att han hade en orange lina hängande på axeln. Vad ska han med den till? undrade jag.

Sedan band han mig. Jag tänkte att det är fullt synligt för andra människor, det han höll på med. Jag måste skrika innan ett japanskt par försvann bakom buskarna. Så jag skrek. Ja, resten vet ni.

Den här mardrömmen har suttit kvar i mitt sinne hela dagen, nu med och det känns som om jag behöver analysera den - noggrannt.

Allt för nu & Kramar till er


Tittut!

Igår, söndag såg jag ut så här. Kanske att det är någon som minns att jag nämnde att jag köpte de här kläderna ungefär samtidigt som "Bokmässan" gick av stapeln?
Då visade jag förstås bara en bild på tunikan.
Mina såkallade "sittstövletter" är av märket BJÖRN BORG - de köpte jag för en hel del år sedan - men de är som nya eftersom jag inte kan gå i dem ute.
Tittut igen och tack för titten!

Allt för nu & Kramar till er


lördag 19 november 2011

Kunde ju ha skrivit ...

... om jag vetat om i förväg att lilla valpPrincess skulle sova hur länge som helst nu på eftermiddagen.

Det är inte ofta jag kan slutföra något jag börjat på sedan jag blev med valp igen (faktiskt 4:e ggn jag gör det här!)

Jag har i allmänhet svårt att komma igång med skrivandet - men när jag väl börjat vill jag inget hellre än att fortsätta. Helst tills jag stupar i säng.

Vad beträffar att ha valp är jag ingen utpräglad valpdiggare - missförstå mig rätt nu, jag ÄLSKAR mina valpar - men jag ser alltid fram emot när de blir vuxna (läs rumsrena & intränade med vissa kommandon, som sitt, ligg, stanna kvar och HIT)

Att samarbeta med en hund och lära mig just den individens sätt att fungera är det största och viktigaste för mig. Så att vi sedan kan bli de bästa av vänner i vår vardag.

Den här lilla sessan hon blir lätt överspelt och flippar ut ordentligt när hon blir trött. Hon behöver hjälp att varva ner. Just nu håller jag på att lära mig vilket sätt som är det bästa för oss båda.

Men för att återgå till skrivandet så är det en process och det är inte alltid som tangenterna behöver tryckas ner. Mycket håller på inne i huvudet och i det undermedvetna och jag njuter av den perioden av skrivandet. Kanske mer än jag tidigare förstått.

Allt för nu & Kramar till er - ha nu en skön lördagskväll:-)