måndag 31 januari 2011
En dåre fri - bara läst till sidan 11
söndag 30 januari 2011
Levt i nuet - en del av dagen
lördag 29 januari 2011
Romanen stoppas i en form och bakas
fredag 28 januari 2011
En text som väckte känslor - Getingen
torsdag 27 januari 2011
Wow! Min allra första Beautiful blogger AWARD
Skriva före i hjärnan - ett magiskt fenomen?
onsdag 26 januari 2011
Tiden flyr ...
Den översta kissemissen heter Lille Grå och den som ligger på rygg kallar jag för enkelhetens skull för Lilla Grå.
De här två är det närmaste jag kommer att ha katt - just nu. En gång längre fram i tiden ska det i bästa fall bli en riktig.
Idag har jag haft tvättstugan och ännu så länge varit ute med vovven 2 ggr.
Så har jag plockat upp skräp ute i trappan, typ blå pasttossor som man har hos doktorn, Teknikmagasinet och annat papper + en tom burk utanför porten.
Sedan kände jag mig som en ragata när jag satte upp 2 stora lappar med överkryssade cigaretter i trapphuset. Det är någon/några som röker inne i porten och röken kommer in till mig. Då blir jag förbannad - nåde den som blir tagen på bar gärning av mig. Tja - det beror ju förstås på vad det är för typer. Kanske går jag bara tyst förbi. Men hunden lär inte vara tyst för han nyser så det dånar av rök.
Jag har själv rökt i måånga år - men inte sedan Hedenhös - jag tycker rök luktar pyton. Bara tanken på att jag har gått omkring o luktat så där får mig att rysa. Som tur var slutade jag innan det blev 'förbjudet' att röka inomhus. Skulle känt mig förnedrad om jag skulle ha behövt stå ute på gatan som om man tjuvrökte. Jag rökte inte bara 5-10 cigg om dan heller, mkt mera. Usch!
Hur kom jag in på det här ämnet - jag som skulle 'prata' om tiden som flyr ...
//Kramar om
Skrivarlyan - fick en utmaning av Kim
måndag 24 januari 2011
SKRIVLUST I FOKUS - KUL ...
Att ha skrivlust i fokus är kul.
Nu har jag kommit till sidan 14 på Manus 2 och det är otroligt roligt att återigen få skriva om det som jag tidigare lyfte ut ur Manus 1 (sk EJ VEK). Det är som att möta någon som jag håller mycket kär och som berör mig på djupet.
Flera bloggare har nämnt att de skriver till viss musik. Manus 1 skrev jag mest till SR Klassiskt och SR Världen. Till Manus 2: Kinks the singles collection det är låtar från 1964- 1971. Men inte hela tiden utan jag varvar med ABSOLUTE Sommar som innehåller 36 svenska sommarklassiker med artister som: Per Gessle, Tomas Ledin, Ted Gärdestad, Marie Fredriksson, Eva Dahlgren, Peter Jöback, Håkan Hellström, Tommy Nilsson, Cornelis, Mauro Scocco, Lasse Berghagen, Ainbusk, Benny Andersson, Evert Taube och många fler.
All den här musiken får mig att minnas och att njuta på en å samma gång:-) Risken är förstås att den blir så utnött och 'assosieringsbar' med manuset så att man inte står ut att höra den igen sedan när manuset är färdigskrivet. Det är en risk jag får ta. Har inte ledsnat på klassiskt iallafall utom när det bara gnids på fiolstråkar i en timme eller mer utan någon större variation. Hoppla:-)
Nej - nu pockar musiken och texten på - bäst att hoppa på skrivarresan en stund innan vovven ska ut och lufta sig.
//Kramar om
Vara nattmänniska - kanske är skadligt?
Inte tror man väl heller att 'lite' D-vitaminbrist kan vara orsak till sjukdomar som Engelska sjukan/Rakitis (det är ju känt sedan länge å andra sidan) - men andra sjukdomar:
Ledgångsreumatism
Crohns sjukdom
Ulcerös colit
Typ 1 - diabetes + Typ 2 - diabetes
Psoriasis
Hjärt-kärlsjukdom
MS
Parkinson
Bröstcancer
Tjocktarmscancer
Prostatacancer
Infektionssjukdomar
Skelettsjukdomar - benuppmjukning (Osteomalaci)
Autoimmuna sjukdomar
Nedsatt immunförsvar
Mottagare för D-vitamin finns i bukspottkörteln, magsäcken, äggstockarna, testiklarna och immunsystemet.
Jag är en utpräglad nattmänniska och får därmed alldeles för lite solljus på huden. Före 2003 tankade jag D-vitamin allra minst 3 v om året vid medelhavet. Där nere hände något särskilt med min 'nattmänniska' - den försvann och jag blev nästan normal - upp 8-9 och i säng 23-24. Men det var då det.
Solstrålarna omvandlas i huden till D-vitamin och hjälper tunntarmen att ta upp kalk ur maten. Kalken (kalcium) hjälper till att hålla skelettet starkt o musklerna friska.
För drygt 2 år sedan fick jag den lindrigaste formen av hudcancer och fick skära bort den från ansiktet. Fruktansvärt otrevligt! Efter den operationen aktar jag mig för solen och solar aldrig av fri vilja. Dumt va´?
De senaste åren har jag inte haft någon särskild matlust - trodde det berodde på att jag blivit singel. Att just matlusten blir lidande vid måttlig D-vitaminbrist gör ju inte saken bättre. Enligt uppgift ger tidig brist nedsatt aptit och retlighet. Normalt har jag tidigare ätit mycket av fet fisk, ägg, fetare mejeriprodukter - precis där D-vitaminet finns - men just den kosten har oturligt nog reducerats avsevärt. Jag borde äta: fiskleverolja (blää), kokt lax och makrill, sardinier i olja, tonfisk i olja, nämnda ägg och kantareller! Nu har jag börjat äta ägg varje dag, ibland tonfisk och någon sardin. Jag skulle inte ha några problem att bli vegeterian - det har jag nästan blivit utan att tänka särskilt på det. Men om man ska vara det behövs en varierad och mer uttänkt kost än vad jag fått i mig de senaste åren. C-vitaminbrist kan jag inte få för jag äter mycket frukt och bär - bra!
Idag togs nya blodprover, ett ytterligare steg när bristen redan är konstaterad och där ingår oxå att ta prov om jag är glutenallergisk. Hu - vad hemskt om det visar sig vara så - jag som älskar fullkornsskorpor, helst dagarna i ända. Det skulle isåfall förklara att jag inte kan tillgodogöra mig det kalcium som finns i kosten och därmed inte heller D-vitamin.
Enligt ett expertutlåtande angående nivåerna:
"Jag mätte min halt av D-vitamin efter en sommar. Jag kom bara upp i 79 nanomol per liter, vilket är strax över minimigränsen. En kollega hade 144 nM efter en vecka i Spanien."
Mitt eget värde låg för 10 dagar sedan på: 37 nM
Mina symtom förutom aptitlöshet, orkeslöshet, svår smärta i ryggen (utöver den 'vanliga' värken), värk i fingerleder, sköldkörtelsjukdom, autoimmuna mycket besvärande problem och nedsatt immunförsvar med b la lunginflammation som följd samt astma.
Att jag överhuvudtaget kom iväg till läkaren beror på att min bästa vän M blivit tipsad från annat håll om att kolla D-vitaminivåerna (hon har varit väldigt sjuk - länge) och jag mådde oxå så dåligt. Hennes nivåer var sämre än mina.
Tänk att det kan bli stora konsekvenser av att ha 'lite' vitaminbrist - det låter ju så oskyldigt.
Om du inte mår bra - och om du har möjlighet att komma till en läkare: Be att få testa:
D-vitaminhalten + B12 och ämnesomsättningen (sköldkörteln) - allt det där hänger ofta ihop.
Lycka till! //Kramar om
söndag 23 januari 2011
Sådant jag brunnit för (1)
Kanske är ytligt att brinna för en bil? Men det tycker inte jag. Min Saab 9000 2.3t cse
lördag 22 januari 2011
Kommentar om mitt nya manus o ett litet utdrag
fredag 21 januari 2011
Inte som jag trodde - hos läkaren
Men jag hade en brist = D-vitaminbrist! Och sköldkörtelnivåerna var helt åt helskotta. Så det blir ny provtagning - alltså ska jag lämna ännu mer blod än vad jag gjorde förra gången.
Så ska jag ta ett "Transglutaminasprov" oxå - Dr. Armstrong sa att jag måste säga till på labbet så att de vänder på sidan där det provet finns så att de inte missar det provet.
D-vitaminbrist kan 'leda' till Parkinson och diabetes - så den där bristen behöver jag verkligen komma tillrätta med.
Det finns två förhållanden som kan leda till D-vitaminbrist. Solbrist och brister i kosten.
För drygt två år sedan hade jag den lindrigaste formen av hudcancer och opererade bort en 'mojäng' på kinden. Det var INTE kul ska jag säga.
Jag har exponerat min hud i solen väldigt mycket under måååånga år - under semestrar runt medelhavet. För det mesta har det varit 3-veckorssemestrar.
Efter hudcanceroperationen har jag UNDVIKIT solen väldigt mycket och jag har slarvat med kosten efter seperation och skilsmässa. Det har nu straffat sig!
Nu fortsätter jakten på vilka prover som ska visa att jag faktiskt mår så dåligt som jag gör. Men jag är optimistisk - Dr. Armstrong är vetgirig och vi kommer bra överens. Jag är såååå glad att han finns.
//Kramar om
torsdag 20 januari 2011
KRITIK - få & ta emot
onsdag 19 januari 2011
Skrivarvisioner: En del av mitt liv
En del av mitt liv
tisdag 18 januari 2011
Skrivarprocess - mitt upplägg
Eftersom många av de första manusets texter kom till efter/under de uppgifter som jag och kursen/klassen fick i uppdrag att skriva, blev de väldigt spretiga. Ibland skulle vi skriva som att 'rummet inte fick lämnas och att vi skulle bombardera texten med beskrivande ord om färg o form mm'. Jag ville inte slösa bort tid o energi med att skriva om andra ämnen än de som skulle ingå i mitt tänkta manus. Därför skrev jag med en intrig i tanken - hela tiden.
Ibland blev det svårt för kursare o klasskamrater att ge respons på texterna eftersom texten såg ut att vara tagen ur sitt sammanhang. Men jag visste ju hela tiden vart jag var på väg.
Efter att ha skrivit texterna på det där viset fick jag sedan skriva om dem - för det gick ex.vis inte att ha färger o former på ALLT.
Faktiskt så är det en hel del av de där texterna som är med i det manus jag har skickat in till förlag.
I första kapitlet finns texten (om än mkt omskriven) som jag skrev till vår första lilla, lilla antalogi som klassen skrev tillsammans på höstterminen 2008. Men i den var det Tintomara (Carl Jonas Love Almqvist/ Drottningens juvelsmycke) som var huvudpersonen. Tidigare under ht hade vi fått i uppgift att 'spåna' fram texter just från CJLA's verk.
Eftersom jag inte ville slösa bort någon text så använde jag den i antalogin. Texten var inte särskilt bra -då. Men den blev ändå användbar sedan och strax efter att antalogin var klar skrev jag slutkapitlet till Manus 1 med arb.namn EJ VEK byggt på 'Tintomaratexten'.
Men när jag sedan började skriva hemma 'på riktigt' - när jag fick vara ifred med mina tankar och planer utkristalliserades ett särskilt arbetssätt. Men först efter att jag hade alla texterna från kurser/skolan på 'gula lappar' och försökte hitta rätt ordning på dem så att det blev en dramaturgisk harmoni.
DÅ - började jag skriva 3 -5 sidor/gång och sedan skrev jag ut dem på papper och lät dem ligga till sig. Därefter 'rättade' jag dem med blyertspenna och efter det ändrade jag i dokumentet.
Så fortsatte det framåt med 3 - 5 sidor, rättning och ändring. Det tog 1 år att få ihop det första råmanuset.
Jag läste igenom det tyst rakt igenom och jag läste det högt rakt igenom - 2 ggr.
Då hade jag skrivit om varje sida - jag vet inte hur många gånger - kändes som tusen.
Sedan var det dags att få respons på det. Oj! (det får bli ett separat inlägg om det en annan gång).
Jag har alltså INTE bara flödesskrivit och struntat i uppenbarliga 'fel' och sedan ändrat - utan jag har ändrat allt eftersom.
Att jag gjorde så trodde jag berodde på att jag hade storyn klar för mig i huvudet - men nu har jag börjat med Manus 2 (utan att riktigt veta hur intrigen ska vara även om jag vet vad det ska handla om) - och jag gör likadant. Alltså skriver 3 - 5 sidor på datorn, skriver ut, rättar och ändrar sedan i dokumentet. Det tar en väldig tid - har bara skrivit 9 sidor och skrivit om 4 ggr. Men så får det vara för mig - jag måste vara säker på att jag har rätt planteringar och inga onödiga detaljer som längre fram visar sig inte betyda någonting.
Första kapitlet måste vara helt klart (o tydligt) innan jag kan skriva slutet. Och slutet måste för mig vara klart innan jag skriver alla mellanliggande kapitel. Jag behöver veta vart jag är på väg.
Efter att råmanuset blev klart - tog det ett helt år till innan det var klart att skickas iväg. Under den tiden låg det undanlagt i två omgångar - några månader i taget - efter proffsiga responser.
Så var det dags för ändringar och redigeringar och läsa det HÖGT flera gånger. Det rekommenderar jag verkligen - alltså att läsa HELA manuset rakt upp o ner - HÖGT. Man behöver ju inte ha sin starkaste röst - det går ju att viska fram orden nästan. Men läpparna behöver formas till ord, det är det viktigaste.
Jag har aldrig skrivit för byrålådan och hade inte en massa texter liggande när jag fick möjlighet att ta tag i en noggrannt begravd önskan - att skriva. Jag trodde ALDRIG att jag skulle skriva. Inte jag! Det passade inte alls in i mitt liv och jag såg inte att mitt liv skulle förändras så att jag kunde öppna graven och plocka upp det jag längtade efter - innerst inne.
Men man vet aldrig - man vet aldrig ... Jag hade hunnit bli både mamma, farmor o mormor ...
Om du när en dröm - bli inte nedslagen om du inte ser att den kan förverkligas - kanske blir den verklighet - lite längre fram. GE INTE UPP! Bakom nästa vägkrök kanske ett förverkligande ligger och väntar - PÅ DIG!
//Kramar om
måndag 17 januari 2011
Varför så viktigt att bli utgiven - rannsakning
söndag 16 januari 2011
DET VAR BARA KÄRLEK JAG VILLE GE - MEN ...
lördag 15 januari 2011
MANUS 2 - NU HAR JAG BESTÄMT MIG
Jag har hållit på och velat hit och dit utan att kunna bestämma mig eftersom jag har haft två starka ideér. Nu finns det dock en möjlighet att jag kan baka ihop dem - det vet jag inte ännu. Jag har inte så höga tankar om mig själv som manussnickare och för att slippa använda mig själv som bromskloss håller jag dem åtskilda både i huvudet och i dokumenten. Nu har jag börjat skriva det första kapitlet idag och det blev 4 A4:or iallafall.
En av huvudkaraktärerna i den här romanen är densamma som i EJ VEK (arb.namn), men handlingen är förlagd många år bakåt i tiden. Så har jag tänkt ända sedan jag såg mig tvungen (med hjälp av en lektör som gav mig matnyttiga råd) att lyfta ur en del av texten eftersom den tog för mycket fokus av det som egentligen skulle avhandlas. Det var ett svårt beslut allra först, men när jag fått tid att tänka efter ordentligt så var det istället en befrielse.
En bekräftelse på att det är okej att förlägga handlingen bakåt i tiden fick jag när jag förstod att det var så Lisa Marklund gjorde med "Studio sex" - den utspelar sig - vad jag förstår - 8 år tidigare än vad "Sprängaren" gör.
Jag har inte skrivit ett ord (manus) sedan jag lämnade in Manus 1 till förlag(en). Det var före lucia.
Inte heller har jag tittat i Manus 1 sedan jag buntade ihop det. Nej - inte ens klickat på 'Dokument'.
Varför? Inte vet jag? Undrar om andra läser sina inlämnade manus i efterhand? För mig känns det bara som en stor frid har lägrat sig efter att det var inlämnat. Jag kan inte göra något åt de eventuella fel som finns i det längre. Om jag inte beslutar mig för att lämna in det till flera andra förlag förstås - då kan jag ju pilla lite igen. Men det känns meningslöst i det stora hela - för OM/NÄR ett förlag ger tummen upp - så kommer det ändå att bli en del ändringar. Så varför slösa tid o energi på 'pet' i det här skedet?
I den version som jag skickade iväg Manus 1 i - har ingen annan mer än jag läst det. Jag hade gjort de ändringar jag fick tips om och sedan bedömde jag det som om det var okej efter det. Dumt? Vet inte?
Det var inte ens svårt att bestämma mig för att nu - nu är det klart. Undrar hur andra känner sig i den situationen?
Men jag tror att jag haft ganska lätt för att ta till mig av de råd jag fått under resans gång. Jag försvarar inte min text alls - utan är öppen för hur andra uppfattar det jag skrivit och har hela tiden varit villig att skriva om och om igen.
Först kanske jag blivit lite ledsen - det ska jag inte förneka - men det jag blivit nedslagen av - det är det som varit känsligt både för mig och för texten. Råden/kritiken har varit "rätt i ögat" och helt nödvändig.
Jag är lat oxå och försöker gå runt kärnfulla stycken, men se det går inte i längden - jag blir hela tiden 'avslöjad' och blir det inga nedslag på övrig text - så är det just på de där partierna där jag varit lat som det händer. Fy på sig Ebba!
Nu ska jag försöka ta till mig av mina (dyrköpta) lärdomar i Manus 2 så jag slipper skämmas inför mig själv åtminstone. Undrar om andra manusskrivare oxå är lata?
//Kramar om
fredag 14 januari 2011
Får man på käften nu ...?
torsdag 13 januari 2011
Barndomsminne som gjorde ont
onsdag 12 januari 2011
Mitt manus & andras - vördnad för ...
Bara tanken på att alla, vare sig andras eller mitt - börjat med ett tomt papper eller ett tomt worddokument. Blankt!
Som sedan bildat ord av bokstäver, som sedan blivit meningar, en rad, flera rader, ett stycke, flera stycken, en sida, flera sidor, ett kapitel. Det 1:a kapitlet, 2:a, 3:e osv. Ett manus som växer och sväller, som ibland lever sitt eget liv.
Hur spännande är det inte att sätta sig vid tangenterna och ha en klar tanke om vad dagens text ska handla om?
Sedan försvinner den klara tanken under fingrarnas dans - något bara tar över. Ord efter ord radas upp. Ord och meningar fastnar på skärmen - sådana som i mitt fall var okända i början av den dagen.
Hur många gånger har jag inte suttit med 4-5 utskrivna A4 sidor i nattens sena timma och förundrat läst igenom texten och undrat - har jag skrivit det där!?
Många kvällar har jag förflyttats till av mig aldrig beträdda eller beskådade landskap - träffat personer som jag aldrig mött i verkliga livet. Det har varit ett äventyr att betrakta och åka med i bilar som är okända för mig. Olika yrkesgruppers vardag har jag fått dela - som om jag var en liten mus som satt i fickan och betraktade de dagliga gärningarna.
En hel och okänd värld öppnade sig för mig när jag började skriva mitt manus. Häftigt!
Tänk va - andras manus kommer till på ungefär samma sätt - det är jag övertygad om.
Men vissa moderna författare, som Klas Östergren tex - han har skrivit sina böcker på en liten turkos och söt gammaldags skrivmaskin som det inte ens har raderfunktion. Vilket hantverk! Han har ont i armarna, sa han. Inte är de tunna heller hans böcker, så det går lätt att förställa sig att han kämpat ordentligt och lite till.
Min vördnad är stor över lag för andras idoghet sedan jag själv började skriva. När jag tar i en ny bok vänder jag upp pärmen och bläddrar oerhört försiktigt till första sidan och kan lätt visuallisera hur författaren skrivit om, skrivit om och skrivit om igen.
Monika Fagerholm sa: "Jag skriver om varje sida minst 100 gånger!!!
Utan att överdriva det minsta kan jag väl säga, att jag själv under tre års tid skrivit om så många gånger att jag inte ens vågat räkna efter.
Under tiden som jag skrivit mitt första manus har jag oxå varit tvungen att lära mig själva hantverket. Det borde jag slippa med manus nummer två. Någonting borde jag väl ha lärt mig! Och en annan sak - som att lita till att "språket håller" - det måste jag ha med mig in i nästa manus. En lektör lämnade omdömet att det inte fanns något att anmärka på vad gällde språket. Det var som att få en dyrbar pärla att ta vård om. Det ska jag göra efter bästa förmåga.
Jag tittar på min bokhylla, njuter och vill hylla alla de författare som lagt ner så mycket arbete och omtanke för att alla orden ska bli de rätta för oss läsare att läsa.
//Kramar om