onsdag 29 februari 2012

SKRIVA - törstig som en kamel ...

... blev det rörigt nu? Det jag egentligen vill säga är att när tidningen SKRIVA kom idag så slukade jag orden i de olika artiklarna som om jag vore en kamel i en uttorkad öken och som äntligen kom fram till en oas med tusentals liter av det åtråvärda vattnet.
Vart efter orden sjönk in i mitt sinne ju mer sprudlade mina intorkade idéer. Där jag låg i sängen (magsjuk idag) hade jag inget att skriva ner mina tankar på förutom en servett - den fick duga.

Orden på servetten har med dem att göra som jag ska skriva i följebrevet sedan. I ett par dagar har jag mest stirrat här på skärmen, plitat ner några bokstäver men raderat dem igen.

Tidningen SKRIVA kunde inte ha kommit mer lägligt än så här och innehållet - ja, det var mums för själen och framtiden!

Allt för nu


tisdag 28 februari 2012

Kan du se ...

... det jag ser? Jag ser en elefantsnabel framför ett ben.
Jag är så fascinerad av isformationerna som bildas de dagar det är blidväder.
Här syns inte snabeln så tydligt - men däremot ett litet elefantöga - visst?
Idag har jag inte bara tänkt på smältande is utan jag har börjat snickra på ett följebrev också. Men strax hamnade jag i en text som liknade en baksidetext. Bra? Not!
Sedan var det dags för tvättstugan. Lite snickrande på följebrevet däremellan. 6 tvättade maskiner senare fanns ingen möjlighet att sitta vid datorn.
Istället lagade jag min specialsoppegryta med fisk och en jordärtskockspuré - inte för att rätterna passar ihop utan för att råvarorna behövde tillagas innan de sprang ut ur kylskåpet nästa gång jag öppnar det. Gott blev det! Stönar av vällust när jag tar tugga efter tugga - så gott är det!
Nu återstår att bädda sängen med rena och nymanglade sängkläder - men det får vänta en stund eftersom ryggen skriker efter soffläge.
Undrar så hur mycket is det finns kvar imorgon - har elefanten dragit iväg till Afrika kanske?
Allt för nu

måndag 27 februari 2012

Viktiga ting och namn i min roman ...

... kommer här:
Det är tant Milloud som röker Ritzcigaretter. Hon är en nyckelperson kan man väl säga. Hennes doft är viktig för huvudkaraktären. Dessutom äger hon ett specifikt föremål som är ganska avgörande för handlingen.

Några andra namn jag använder mig av i romanen:

Irma

Nisse

Gunsan

Åke

Nocke

Rita

Thomas

Hasse

Men ännu så länge behåller jag en del namn för mig själv - på huvudkaraktären och de som är allra närmast ...

En dag ... lite längre fram kommer hemlighetsmakeriet här på bloggen vara borta och jag kommer att kunna tala helt fritt. Ser fram mot det ...

Har du viktiga namn och ting i det alster du skriver?

Allt för nu


söndag 26 februari 2012

På toppen ...

... av berget där jag bor - där har jag varit idag igen. Kunde inte avhålla mig från att ta några bilder på en älskad sol och dito träd.
Men fy f*n vad kallt det var däruppe. Tårarna forsade av vinden och fingrarna höll på att förfrysa. Men bilder blev det ändå. Trägen vinner.
Det kändes som om jag var en del av himlen, som om jag puffade runt på ett moln.
På nedvägen från toppen fanns det vackra iskristaller i olika formationer på marken.
I skugglinjen låg en liten kvist fångad och infrusen.
Igår kväll satt jag på en balkong - inomhus - på Intiman här i Stockholm och tittade på Galenskaparnas uppsättning av "Hagmans Konditori".
Upplevelsen var väl inte riktigt som jag tänkt mig eftersom de hade gjort själva framträdandet som en slags revy med mycket sång och dans.
Inte för att jag har något emot det - inte alls och de var superduktiga - men jag hade nog förväntat mig mycket mera sketcher och slagfärdiga repliker. Jag förknippar Galenskaparna just med det sistnämda.
Det var en väldigt trevlig och uppsluppen stämning. Jag blev bjuden och det gladde mig mycket. Tackar så för det!
Före Intiman blev det en utsökt middag på Pompei - kan man ha det så mycket bättre?
Men som sagt på dagen i dag var jag på toppen!
Allt för nu

lördag 25 februari 2012

Fega ur eller ...

... inte? Tja - men lite bara - så här kommer ett delord ur manustiteln:
"...ljus"
Inget av stearin alltså.
Hoppas at du inte känner dig lurad nu. Ha en härlig lördag!
(bilden hämtad från nätet)
Allt för nu

fredag 24 februari 2012

Här är den ...

... jag menar att jag har hittat den = titeln alltså. Men jag vet inte om jag ska avslöja den ändå. Ska jag? Vad tycker du?
I nästa inlägg - eller???
Allt för nu

torsdag 23 februari 2012

Vilken häftig dag ...

... eller vad tycks? Jag menar - när började tunnelbanan gå upp och ner under markytan? Det är ingen fejkad bild utan jag tog den bara rakt av. Klick!
Ännu en bild på samma tunnelbana och den går fortfarande under marken - och ovanpå samtidigt.
På den här bilden växer ett träd liggande på sidan ...
... här är samma träd som det ska vara.
Båda träden var lika verkliga eftersom det var precis det jag såg med mina ögon och samtidigt i mobilkameran.
Idag var det väldigt speciellt här i Stockholm eftersom det spöregnade mest hela natten och sedan blev det strålande sol och hög värme på dagen. Snö och is snabbtinade kan man väl säga. Det hör inte till vanligheterna att det ser ut så här - men idag så ...
Jag var bara på väg att handla när jag såg de här spegelbilderna och ville sedan föreviga dem. Sedan tänkte jag att jag gärna delar med mig av dem. Varsågod!
Allt för nu

onsdag 22 februari 2012

Inget hafsverk ...

... det här med att skriva manus. Noggrannhet lär vara en dygd och jag försöker allt jag kan för att leva upp till den.
Nu håller jag på med en genomgång till - vilken i ordningen? - eftersom jag ska skicka iväg manuset ännu en gång för en (sista) granskning till lektören.

Skriver upp alla ändringar jag gjort och gör sidhänvisningar mm så att det ska gå snabbare och lättare för lektören att se vad jag gjort för något sedan förra vändan.

Ännu är jag bara på sidan 48 och det är okej för jag har till slutet av nästa vecka på mig. Men ändå lär jag få ligga i om jag ska hinna - livet ska också ha sitt.

Det var inget hafsverk att driva upp den där blomman på bilden heller som jag hade på min balkong häromåret ... noggrann fick jag vara då med. Snart är det planteringsdags igen - fattar inte hur fort tiden flyger iväg ... svosch ... där var den ...

Allt för nu


måndag 20 februari 2012

Söker och finner ...

... och söker igen. Ja - det är det här med titlar som gäller. Ju längre jag håller på ju säkrare blir jag på att NU har jag funnit den rätta ... det går en stund och jag googlar och då blir det till att börja om.
Helst vill jag ju inte att det ska komma upp sjutusen liknade sökobjekt på den titel jag ska välja.

Nu är jag tillbaka på ruta 1. Men det gör inte så mycket - än har jag lite tid på mig och i slutändan så kanske det presumtiva förlaget önskar en annan titel än vad jag har tänkt mig. Vi får se!
Bilderna tog jag inte förra året utan året innan med min gamla mobil, därav kvaliten. Spelar ingen roll - jag älskar 'mina' lindar lika mycket ändå!
Den som har hängt här ett tag vet att jag kallade "Trappan" för "Linden" i början - ska bli spännande att se vad det blir för titel i slutändan.
Du får gärna peppra med förslag!
Allt för nu

söndag 19 februari 2012

En vända igen till lektören ...

... närmar sig med hast. Tror jag. Idag och ikväll har jag så att säga kommit runt och avslutat de råd och tips jag fick i det fantastiska lektörsutlåtandet som jag fick för några veckor sedan.
Under genomläsningen och den samtidiga redigeringen hittade jag precis som igår en liten men viktig bokstav som aldrig kommit på plats förrän nu. Det har stått förvinner istället för försvinner. Men nu är "s:et" funnet och placerat där det ska vara. Så glad jag blir när jag ser sådana missar.

Angående bilden som jag hittat på nätet - så finns det ett ord i det här manuset "Trappan" som bilden gestaltar och som jag på något sätt skulle vilja ha in i titeln. Men hittills har jag misslyckats med det.

Hur och på vad tänker du när du ser den här bilden?

För en stund sedan firade jag det här delmålet med att ha slutfört det jag föresatt mig beträffande lektörsutlåtandet - med en god middag och ett glas bubbel.

Men jag ska skrolla igenom manuset en gång till innan jag kan luta mig tillbaka och vara helt nöjd. Jo - just det, sedan väntar en runda till ... och sen ... blir det nog dags för en förlagsvända.

Allt för nu


lördag 18 februari 2012

Redigera och hitta ...

... den felande länken, ordet eller bara den där lilla lilla bokstaven - ja, det kan ta tid.
Vet inte hur många gånger som mitt manus "Trappan" blivit genomläst vid det här laget. Ändå hittar jag överraskande nog den där gulliga, ulliga och missade bokstaven som står på tå, som vill vara med de andra svarta, som vill bli likadan som de.

Kom då ditt lilla "e" säger jag. Kom in här i ledet för inte kan ordet föreställer klara sig utan dig.

Här har det stått förställer i flera månader under tiden du lilla "e" inte sagt ett endaste pip. Välkommen in i ledet på din plats. Välkommen!

Allt för nu


fredag 17 februari 2012

Ett liv har släckts ...

... i natt. Det var min älskade styvsyster som fick ge sig i kampen mot cancern. Hon blev blott 68 år. Hon var "min" från det jag var 9.
Den där jävla kräftan tog hennes lillasyster förrförra våren då hon var endast 58 år ung.
Mina älskade styvsystrars far dukade också under av samma fruktansvärda sjukdom - men det är en del år sedan.

Trösten jag har, är att min högst älskade styvfar - slapp se sina egna döttrar dö - det skulle ha tillintetgjort hans hjärta, krossat honom. Ha, vilken jävla menlös tröst!



När jag ser en porslinskatt eller fler tänker jag alltid på min styvsyster vars liv släcktes ut inatt. Hon är, jag menar var en samlare av dem. De är, ja de är - så många att jag inte ens kan räkna dem om jag så skulle hålla på en hel dag.
Nu ska jag tända ett ljus för Svante, Suzanne och Solveig - som bara genom att vara till berikade mitt och andras liv.
Allt för nu

torsdag 16 februari 2012

Vinprovsnjutning ...


... blev jag huxflux bjuden på ikväll. Mums! Började med Cava och efter det, i samma "balja" fanns det mest champagner ...
... det här blev min favorit.

Ja - det fanns ju tilltugg också - som goda ostar, tryffelsalami, anklever och ostron ...
... bordet med de röda vinerna var långt och vinresan började i Italien, vidare till Spanien och avslutades med en supermumsig Amarone från Italien då förstås ... det bästa sist.
... jag kom inte tomhänt därifrån ... Men hoppsan nu blev det ingen bild på de vita vinerna - kan bara säga att av de sju som fanns på det bordet så var det en Riesling 2009 som var den bästa och den sämsta var en Pinot Gris 2009
Det här var en angenäm kväll - den gör jag gärna om! Sa jag att provningen var en sk "De Luxe"?
Allt för nu

onsdag 15 februari 2012

Vässa pennor och söka titel ...

... är så roligt. Det är också en speciell känsla att hålla i en nyvässad blyertspenna. Tillbaka till rötterna på något vis. I allafall var det där mitt skivande började - med pennan mellan tummen och pekfingret när det var uppsatsdags i skolan.
Det där med titelsökande kan jag hålla på med hur länge som helst - verkar det som. Det är som att flyga från blomma till blomma och känna nektarns sötma - bara vilja ha mer och mer. Bättre därborta på smörblomman än på liljorna - men syrenerna då, som doftar så gott ....


Här är jag nu i mitt titelsökande - mellan trappan och linden ... kanske finns det nå't bättre ...

Allt för nu

tisdag 14 februari 2012

Till Dig från Mig = Alla!

Bara en gång om året finns det en speciell möjlighet att visa sitt hjärtas inställning - så idag passar jag på.
Eftersom mitt hjärta inte är upptaget av att bara visa en enda människa min kärlek så gör jag det till Dig och alla andra. Ta åt Dig nu!

(Bilden är lånad från nätet)

Allt för nu


måndag 13 februari 2012

Manusvilardag när posten kom ...

... idag för då fick jag istället orsak att glädjas över min 'bästis' omtänksamma tanke om mig och min numera döde men fortfarande lika mycket älskade vovve 'Razz'. Han som var min allra bästa vän.
  • Den här bilden kom i ett stort kuvert och jag visste inte något om att den skulle komma.
  • Jag blev extra glad och mycket rörd eftersom jag inte har en enda bild från vår sista semester i somras, min mobil ville inte det.
  • Det är något särskilt med att en av de allra sista bilderna på 'Razz' är just härifrån tjärnen.
  • Det var precis där som han som ettåring försvann ifrån sin husse. Jag var hemma och fick det ödesmättade samtalet att 'Razz' försvunnit. Körde som en vettvilling upp till tjärnen - det var några mil från där vi bodde - platsen var en obebodd, djup Dalaskog. Århundradets åskväder började när jag stannade bilen på en minimal skogsväg.
  • I åtta timmar i ett sträck skrek jag bort min röst, utom för en liten stund när jag inte fullt så gällt talade med polisen och sedan gjorde/ritade/skrev egna *Efterlysningar* som jag smackade upp på stoppskyltar, avtagsskyltar, på bygdegårdsväggar ... överallt.
  • Jag kunde omöjligt låta bli att leta i skogen runt tjärnen. I huvudet gjorde jag upp ett slags rutmönster så att jag kunde valla av en kvadratmeter i taget ... jag gick runt varenda sten, trädstam och rotvältor.
  • Mobilen ringde - dålig mottagning - samtalet bröts ... någon sa: "... på andra sidan Dalälven vid bron ... såg *Efterlysningen* ... avtagsskylten till Intrånget ..."
  • Körde de där milen fram till Dalälven i sakta mak, ögonen kollade av och sökte bredvid på vägen. På andra sidan bron mötte jag bilar som krypkörde ... något har hänt, tänkte jag. De har sett något ... min Älskade hund??
  • Överst på backkrönet såg jag en svans på en välbekant bakdel som försvann in i skogen på höger sida.
  • Skulle jag gasa eller bromsa ... gasade, bilen studsade in på en smal skogsväg när jag tvärnitade och samtidigt öppnade bildörren ... skrek med en röst som inte längre fanns ... hoppade ur ... hunden vände sig för att titta efter vad det var ... såg sin matte och rusade in och upp i hennes famn.
  • Jag tror att det var vår allra ljuvligaste stund tillsammans i våra liv.
  • Från den dagen förstod jag verkligen att han bara var till låns. Sedan dess var varje sekund tillsammans en gåva.
  • Min 'bästis' M's ord är för mig så sanna:
Den här bilden som M nu skickat till mig - tog hon där vid samma tjärn i somras och det var på dagen 6 år efter att 'Razz' försvann ... inte visste vi då att han drygt två månader senare skulle vara död på grund av en elakartad sjukdom.


Jag kan inte låta bli att så här i efterhand lägga märke till det som M nämner - att linan lagt sig som ett hjärta.
Då tänker jag osökt på Lady & Lufsen - när de sätter sina tassar i det ritade snöhjärtat - det vi alla brukar se på julafton - är man obeservant så ser man min stövel som ännu inte hunnit sätta ner sin sula inne i hjärtat ...
(PS. 'Razz' var aldrig rädd för åska eller smällare varken före eller efter den gången han förvann - aldrig någonsin under hela livet. Förresten han var inte rädd för någonting ... DS.)
  • Var mån om varandra - glöm inte att alla våra liv är en gåva<3

Allt för nu

söndag 12 februari 2012

Därför finns just jag ...

... även mina barn och barnbarn. Jag menar då på grund av att min mamma och pappa täffades, fattade tycke för varandra och sedan ... ja ni vet. De gifte sig för 65 år sedan. Pappa var 27 och mamma 7 år yngre.
Den här brudgummen var redan då en belevad man när han ingick sitt andra äktenskap och han var upp över öronen förälskad i flickan som skulle bli min mamma. I breven han skrev till henne under sin utlandstjänst stod det "Älskling" med stor bokstav på var och varannan rad.
Han levde i 85 år min söta pappa. När han dog hade han varit skild från min mamma i 47 år.
Den här brudens hjärta var egentligen upptaget av en annan mans kärlek, men de tu fick aldrig varandra annat än platoniskt.
Som blivande fru till den man som skulle bli min far - gjorde hon det allmängiltiga och klassiska för att bli accepterad i den dagens samhälle. Magen doldes väl bakom brudbuketten. Ovetande om det låg min bror ännu ofödd innanför klänningstyget.
Min mamma är nu fyllda 85 och har varit änka sedan 1994. Hon hann vara gift med min styvfar i 34 år (hon gifte allstå om sig med en annan man ett par år efter skilmässan från min pappa).
  • Pappa han hade redan två barn när han och mamma träffades. Sin första dotter fick han på sin egen 17-årsdag! Jag är hans tredje dotter och jag var den som föddes sist av alla hans barn. Alla vi fyra fick likadan näsa som pappa och min farmor gav den i arv till honom.

Nu vet också du att jag finns på grund av att pappa mötte mamma ...

Allt för nu


lördag 11 februari 2012

Sällan haft sååå roligt ... dialogdubbeln ...

... gick av stapeln idag. Ja, alltså så här gick det till.

  • Mitt manus, utskrivet i två exemplar. Sedan var alla dialoger markerade med överstrykspennor i olika färger.
  • Ett exemplar var redan klart när X kom och vi satte igång att göra det andra färdigt tillsammans.
  • Sorterade och gjorde allt klart i buntar.
  • Matlagningspaus/Middag avnjutet med utsökt vitt vin.
  • Läsning och det var nu det roliga började ...

Hur knasig kan en historia bli utan att man läser handlingen som finns emellan dialogerna. Jag säger bara: TESTA!

Han, X - visste ju inget alls om själva storyns uppbyggnad. Ändå hade han många "roller att spela".

Till exempel utspelade sig en liten del av handlingen på en mycket sorgsen begravning och vad hände när vi läste?

Gapflabb är bara förnamnet. Jag - vi, kved och glädjetårar forsade. Hur tokigt som helst. Befriande! Ibland var det omöjligt att fortsätta. Skrattet bara välde fram, om och om igen. Ögonen blev som tårfyllda springor och det var omöjligt att läsa vidare. Det - skrattet - måste få klinga av ordentligt innan det gick att skärpa till sig ... så där höll vi på i timmar!

I slutet frågade X på allvar ändå: "Framgår det av dialogerna vem "boven" är - eller ska jag gå härifrån sedan och inte få veta?"

Om jag bara vetat om tidigare att ett sådant här "dialogarbete" kan vara så roligt - ja, då hade jag gjort det med mitt första manus också. Men det är ju inte försent ännu. Får bjuda X på ett knippe markingspennor i olika färg, middag med vin och genomläsning. För roligare än så går det inte att få.

Ett gott skratt förlänger livet, sägs det. Prova själv - du har inget att förlora. Jag menar skriv ett manus bara ...

Allt för nu


fredag 10 februari 2012

Laddar ...


... inför morgondagens högläsning av dialoger. Där ska han stå och läsa - där ska jag stå och läsa = maratonläsning. Blir säkert många timmar. Tror inte att de alla blir genomlästa på en enda dag.

Före allt det där borde det dammsugas. Inte manuset. Golven. Ska gå på och över dem under högläsningen.

Gör alldeles för ont i ryggen. Det är alldeles för sent på dygnet. Puh! Vilken tur jag har. Slipper.

Aj, aj - imorgon är en annan dag. En ny. Dammsugaren vi ses väl då? Okej .... kanske ...

Allt för nu

torsdag 9 februari 2012

Vackra ord av lektören om mitt skrivande ...

... som berörde mig så djupt. Jag vill dela med mig av dem här:

  • "Det händer att man använder en blomknopp som symbol för det utvecklande självet. Karin Boye visste vad hon pratade om när hon diktade att det gör ont när knoppar brister. Jag skulle vilja beskriva dina tillbakablickar precis så poetiskt, som kronblad som öppnar sig med mycket smärta. Man vet inte vad som döljer sig längst in. Jag inbillar mig att det är sanningen, eller självet, det man har med sig hela livet."

Nu har jag inte skrivit någon dikt - däremot ett romanmanus - men liknelsen här ovan gör mig så ofantligt ödmjuk inför mitt eget skrivande.

Samtidigt är jag förundrad över att någon annan kan se på mitt skrivande så som de där meningarna beskriver.

Stort!

Allt för nu


onsdag 8 februari 2012

Dialoger, dialoger ...

... och sedan en dialog! Går igenom varenda en i hela manuset. Manuset är på 261 sidor - med breda marginaler.
Andvänder överstrykspennor ... tar tid bara att göra markeringarna eftersom jag gödlsat med dialoger manuset igenom och så ska det vara.

Det här tar tid.

Bara att skriva ut hela bibban tog drygt två och en halv timme, borträknat byte av färgpatron och att varje j*kla A4-papper måste säras på annars packar min lilla, lilla skrivare ihop och då tar utskriften dubbelt så lång tid.

Men det här är ett kärt arbete - nu har jag struktur och vet i vilken riktning jag ska gå efter att jag tagit del av lektörsutlåtandet. Rekommenderas - om det är någon som tvekar.

"Hej Dialoger här kommer jag!"

Allt för nu


tisdag 7 februari 2012

LEKTÖRSUTLÅTANDE - tårarna ...


... strömmade, nej det är inte sant de sprutade! Och det pga lektörens dunderpositiva omdöme beträffande mitt manus "Trappan".
Det har tagit många timmar att samla mig från den här glädjechocken - var säker på det.
Jag drar ihop och förkortar utlåtandet (men det blir långt ändå!) - för jag bara måste få dela med mig.
  1. Ebba, du får inte ge dig förrän det här manuset är utgivet. Det finns så mycket gott att säga att jag inte riktigt vet var jag ska börja. Jag har några få synpunkter på vad du kan slipa till, annars känns det väldigt "färdigt".
  2. Texten står för sig själv.// Det känns trovärdigt, även om det finns detaljer som skulle kunna uppfattas som tillrättalagda, som ... // Det bidrar till något kittlande mytiskt, samtidigt som det förstärker temat i din berättelse. För mig handlar det om identitet, helhet och separation, liv och död. Jag tänker på mytologins ...//... en jordisk och en gudomlig. När ...//
  3. Det enda jag egentligen tycker du ska se över är att ännu mer särskilja tilltalet i dialogerna så att det blir en större skillnad på den vuxna respektive den yngre rösten i tillbakablickarna.
  4. Jag vill verkligen berömma dig för din förmåga att hålla läsaren på halster. Inte ens när ...//"när ... ser ... i trapphuset" faller poletten ner hos mig, så säker är jag på att jag misstänker rätt person. Avslöjandet av den som jag inte misstänkte skapar en intrig med helt andra proportioner än man föreställt sig. Flera frågetecken rätas ut i ett enda slag, utan att du behöver förklara närmare ... som när du skriver om att systrarna särbehandlas. ...// ... Det är diaboliskt att förväntas visa tacksamhet när man egentligen blivit bestulen. Mycket skickligt och levandegjort.
  5. Miljöbeskrivningarna känns trovärdiga.
  6. Karaktärsbeskrivningarna känns autentiska.
  7. Jag vill också ge dig en eloge för alla träffande liknelser och målande metaforer, men framförallt de erotiska beskrivningarna. Det är hudlöst, autentiskt och mycket modigt.
  8. Se över dialogen. Tajta till den och låt tystnaden tala. Du är som sagt väldigt nära målsnöret.
  9. Ge dig inte som sagt. Dra dig inte för att skicka till de stora förlagen.

Vad ska jag säga? Tillägga? Bara att jobba vidare med dialogerna och lite annat pet.

Jo, det finns något mer - jag fick ett mail lite senare från lektören :

  • "Jag tror hur som helst att du får vara beredd på att ställa upp på författarkvällar och berätta hur man fiktionaliserar, alltså hur man förhåller sig till verkligheten och dramatiserar. Jag kan ju bara konstatera att du lyckats med det. Kanske får du också berätta hur läkande det kan vara att skriva. Livräddande som du säger."

Inte så konstigt att jag gråter av lycka och känner mig grymt ödmjuk - eller hur?

Allt för nu

måndag 6 februari 2012

Uppdatering ...

... om min lilla Princess. Jag har fått några bilder från fodervärden som jag gärna delar med mig av här på bloggen.
Hon är så lycklig (numera) när hon bor ihop med en massa kompisar och slipper vara på solokvist med mig.
En av hennes vänner är katten och de gillar varandra stenhårt. Det finns en till katt i familjen och de är också på god väg att bli kompisar.
Den lilla vovven i rött - ja, det är Princess som numera kallas för Lovis när hon bor hos fodervärlden, men Princess heter hon ju fortfarande i stamtavlan förstås.
Varghunden heter Malva och hon är Lovis bästis, de bor tillsammans och mitt-emellan-hunden - det är Felix. Han är daghund i familjen och är där två dagar per vecka.

De som inte är med på bild - är de fyra 'tvåbenta' barnen - Lovis ÄLSKAR barnen och de henne.

Det här är sagan som blev sann och det hade varit oerhört själviskt gjort av mig att behålla Princess Lovis för mig själv.

Nu är vi båda lyckliga istället - men var och en på sitt håll. Kan väl inte vara mycket bättre än så?

Jag tycker att Lovis, Malva och Felix färgmässigt matchar varandra så bra - du med?

På fotot med katten syns verkligen Princess Lovis ovanliga teckning. Det ser ut som om hon har ett vitt pärlhalsband på sig. Naturligtvis värdigt en liten prinsessa, vad annars.

Allt för nu


söndag 5 februari 2012

Trixat med bloggen ...

... i natt. Kanske ser ut som du ser dubbelt här men det är bara ett foto. Det ena gav det andra när jag häromdagen fotade en bild som skulle återge de känslor jag hade i magen då (ja fortfarande!)
Jag blev så förtjust i den bilden att jag gärna vill se den varje dag. Därav trixandet.

Men fotot som ligger till grund för bloggens nya utseende blev inte bara till av sig självt. Faktsiskt så har jag trixat med den också. Så här gjorde jag från början:



Plockade fram barnbarnens glaskulor (mina barn har också haft dem för lääänge sedan) - och en spegel, la alltihop på en stolssits, riktade två lampor mot objektet.
Sedan blev det till att klura ut hur jag skulle hålla mobilen för att inte själv komma med på bilden eller få med taklampan samt tavlorna och samtidigt inte förlora ljuset ... skrattade för mig själv - tänk om någon skulle ha sett så jag höll på ...
Av en sådan här bild meckade jag sedan i datorn så att den blev som den ser ut nu.
Vad tycker du?
Blev bloggutseendet bra?
Färgerna?
Text?
Jag är oerhört tacksam om du vill ge lite feedback så att jag inte trixar till det igen och det sedan inte är något att ha.
Allt för nu

lördag 4 februari 2012

På Kims "begäran" ...


... kommer här en bild på mitt ekipage som det ser ut när jag har handlat. (Någon bild på mig personligen behövs inte, det är bara att kolla in här till höger så vet alla hur jag ser ut - även när jag handlar:))
Idag var det alltså dags igen för att ta fram vagnen eller sulkyn är det väl egentligen - det är tio dagar sedan jag fyllde på kylskåps- och skafferiförråden. Jag försöker minimera inköpen.
I en av kassarna ligger det två förpackningar med färska jordgubbar - det är sådant jag kostar på mig eftersom jag försöker hålla mig borta choklad och godis. Nono - jag haaar ätit choklad den här veckan men den var inhandlad för många veckor sedan ...
Kuriosa: Av någon outgrundig anledning så har jag pratat med ett x i telefonen i mer än två och en halv timme - fråga mig inte varför - men så blev det och det var inte oävet om man så säger. Även jag är en människa!
Allt för nu

fredag 3 februari 2012

LEKTÖRSORD - STORA ...

... fick jag per mail idag. Lektören skrev b la så här:
"Ebba, vill ge dig en delstatusrapport. Läser ditt manus med stor behållning. Jag upprepar: STOR behållning."

Nu är det inte jag som hittar på att STOR stod med versaler - lektören skrev så!

Tills dess att jag får hela responsen från lektören nästa vecka kommer det att pirra och rumla runt i magen av förväntansfull glädje.

Jag har försökt att åskådliggöra det med fotot som jag tog för en stund sedan ...

Bäst att fokusera så att jag har målet klart för mig. Äh, det där var skitsnack bara - klart jag vet vart jag är på väg ... till din bokhylla, till din hand ... inför dina ögon ...

Allt för nu


torsdag 2 februari 2012

Dagar utan bokstäver ...

... finns det och en sådan dag är det idag förutom här på bloggen då'ra. Här ovan är ett litet axplock av vad som finns i min mage nu. Det är dubbla mediciner mot ryggvärkshelvetet, en mot en inflammation i handen och så en liten tröst i form av en ruta mörk choklad (jag skiter om om det blir migrän ovanpå allt det andra). Sorry - Voltarenen ligger inte i magen den sitter förstås på huden!

Det blev inte heller många knop vad gäller bokstaverandet häromdagen när jag var på det här stället.
Underbart att sådana ställen finns, men underbarare vore om man slapp ha orsak att gå dit.
Men det var här jag till sist nu hamnade efter att jag för ett år sedan sökte på vårdcentralen för min plötsligt uppdykande tinnitus. "Min tinnitus" - gah - vill inte ha den!
Tinnitusen visade sig komma från ena örat bara. Men det spelar mindre roll för det tjuter konstant i hela huvudet. Jag har i vilket fall fått fantastiska undersökningar - heja sjukvården!
De där undersökningarna visade också att jag har en hörselnedsättning på samma öra. Buu ...uuu ...
Men den ska jag få hjälp med framöver - otroligt va! Va sa?
När jag var hos specialistläkaren såg han i mina ögon också. Han sa att den ena pupillen var större än den andra så nu vet jag vilket öga jag ska hålla öppet när jag flirtar - men det gör jag ju aldrig ...

Nu för tiden ligger "KAROLINSKA" lite överallt i den här stan. Hörselrehab finns på Rosenlunds sjukhus på Söder.
Superbra för då kunde jag ta ett foto genom fönstret från 9:e våningen där jag var och den här gången går det ju inte att missa att det är GLOBEN därborta i horisonten. Visst?
Medicamenterna tillsammans med liggning på soffan har hjälpt lite grann - yey!
Allt för nu