tisdag 12 april 2011

På spaning - manus


Under en ganska lång tid har mitt manusprojekt "Linden" legat i träda. Inte pga ointresse precis.

Jag har istället redigerat om mitt första manus och skrivit nytt följebrev, varit i kontakt med 'förlag' - som svarade: "Okej, då slänger jag det första ..."

Oj, tänkte jag - ska det deletas bara så där? Mitt skötebarn. Men det är sådant man får ta och hoppas att jag nu lyckats göra något bättre. Förlaget sa oxå: "... ska flytta upp det i högen och försöka ta tag i det snart ..."


Men det var inte alls det här jag tänkte skriva om idag. Nej, jag är PÅ SPANING vad det gäller något i manuset "Linden". Jag spanar i huvudet efter något som jag inte vet vad det är - ännu. Eftersom det legat åt sidan har jag då och då tänkt att jag måste få in ett annorlunda och spännande element i det. Inget sådant element som kallas för radiator på fackspråk (har ju varit VVS-Ritare), sådant som vi hänger våta vantar och sockor på. Nej inget sånt!


Jag är så nyfiken på vad jag ska hitta därinne i hjärnans vindlingar. Men något pockar på det är jag säker på. Men vad?


Kanske ska gå ut på en promenad - utan vovven - och låta fanstsin få fritt spelrum?


Allt för nu & Kram till er


6 kommentarer:

  1. Lycka till med spaningen :)
    Kram!

    SvaraRadera
  2. Anneli: Tackar! Jag tänkte förstås på dig och de kreativa promenader du brukar ha:-) Men jag blev kvar i nuet och det gjorde ingenting - allt var så underbart. Det får bli en annan spaningspromenad - eller om det dyker upp något mellan sömn och vaka.
    Kram

    SvaraRadera
  3. Klok idé! Promenader brukar vara rätt redskap för att hitta gömda idéer :)

    SvaraRadera
  4. Malin Bergström: Sant - en promenad sitter aldrig ivägen - oavsett motiv:-):-)

    SvaraRadera
  5. Promenader ger alltid energi och nya idéer. Kanske ska du "plocka sönder/gå igenom" ditt manus med gula lappar/Post-it-lappar?
    Lycka till!
    Kram Kim

    SvaraRadera
  6. Kim: Energi och glädje fick jag igår:-)
    Kan vara en bra idé att plocka sönder det - tack för förslaget. Vet du hur det känns? Som om jag rör mig på ena sidan av ett silkigt tyg, där bakom finns "det nya" som jag ännu inte kan se, men jag vet att det finns, jag kan ana konturerna ...
    Kram

    SvaraRadera

Kommentera gärna - det gläder mig!