Ny respons på Manus 2

Precis innan jag skulle sticka iväg till tjejträffen igår - kom det en skvätt med respons på de senaste sidorna i Manus 2 - BLEV SÅ GLAD!

Här på bloggen kommer jag from nu kalla Manus 2 för "LINDEN".

Responsen lät så här:

"HAR LÄST IGENOM OCH FÅR EN KLUMP I HALSEN OCH TÅRFYLLDA ÖGON AV MINNENA SOM DU - TROTS ATT DU HAR ÄNDRAT OM VERKLIGHETEN LITE - HAR FÅTT MED. DU SKRIVER SÅ DETALJRIKT OCH MÅLANDE SÅ ATT DET NÄSTAN KÄNNS SOM ATT STÅ I TRAPPUPPGÅNGEN OCH TITTA PÅ MARMORTRAPPSTEGEN. JAG ÄR NÄSTAN SÄKER PÅ ATT FRU M RÖKTE RITZ:-)"

Tack Ibben ur djupet av mitt hjärta<3

Ett utdrag ur texten: "...//... en fot på trappsteget. En till över den. Fossilernas spiralform i marmorn såg mjuka ut, varje gång såg det ut så när jag gick uppför. Men det var ett stelnat liv. Ett slags ickeliv. Var *** också lika stel? Kall? Ensam? Som jag? En fossil kröp in under tröskeln. Åtminstone såg det så ut. Jag stannade mitt i steget, tittade på den och såg minnesbilder från förr när *** och jag kommit från skridskobanan med snö och isklumpar hängande från raggsockornas övervik. ...//...

Jag hann skriva ut responsen och fick möjlighet att läsa den högt på tjejträffen eftersom jag ville dela den med flera så snabbt det bara gick. Sådana positiva ord suger jag i mig som en svamp förstås.

(Nåde den lektör som ger mig negativ respons på "LINDEN" när den dagen kommer - eller hur?)

//Kramar om

Tjejmiddag - vad kul

Det var ett par år sedan men ikväll bär det iväg på en TJEJMIDDAG - vad jag ser fram emot det. Ska bli så kul att få träffa dem igen.
Jag har en bit att åka med olika kommunikationsmedel - men det ska säkert gå bra om jag är ute i god tid.
Nu ska håret fixas och kläder väljas - sedan bär det iväg ...

//Kramar om

Böcker från förr som betytt något

Inspirerad av Ninas skrivarlya kom jag att i tanken flyttas tillbaka i tiden. Meningen är att jag ska berätta om böcker som betytt något för mig. Då blev det böcker från förr, men en del lästa i modern tid.

Från barndomen:

ROSALIE K FRY/I DJUPA SKOGEN (en annan bok av samma författare på bilden) - skriven 1960

Boken handlar om Katinka som träffar björnungen Snuff i en liten stuga i skogen.



Namnet Katinka levde kvar inom mig och när jag väntade barn ville jag att det skulle heta just Katinka, men det blev en pojke:-)

Tidigare har jag som vuxen inte tänkt på författarens namn, men nu förstår jag varför jag kallade en rosa nalle för Rosalie - nallen har jag kvar.



Från ungdomen:

JASCHA GOLOWANJUK född i Samarkand 1905, blev svensk medborgare 1944, död 1974.

Hans böcker slukade jag, var helt fascinerad av miljön och det var första gången jag blev medveten om nedärvd religiös tillhörighet. Jag kan omöjligt välja EN av hans böcker. De jag väljer är skrivna från 1938 till 1958.

PARAPLYMAKARENS SON, FRÄMMANDE FÅGEL, JOSEF DEN LYCKLIGE, LIVETS KÄLLA, SIVERPOPPLARNA, BARNEN I SKOMAKARHUSET och JAG MINNS MIN BLÅA DONAU

- de här titlarna gick innanför skinnet och jag blev lycklig av dem och det är jag fortfarande. Böckerna fick mig att förstå att det fanns människor i en för mig levande och exotisk värld.

Min lästlust blev definitivt väckt och så har det fortsatt.



Från det tidiga vuxenlivet:

ANNI BLOMQVIST från Åland född 1909 - död 1990

År 1975 befann jag mig ute på en ö i S:t Annas skärgård och på SVT såg jag STORMSKÄRS-MAJA en filmatisering av nämnda författare. Jag blev helt såld! Den handlade om ett hårt men enkelt skärgårdsliv i Ålands skärgård från 1800-talet.

Av olika anledningar läste jag inte någon av ANNI's böcker förrän på 2000-talet när jag fick möjlighet att köpa biblioteksex från filialen i Långshyttan.

Där ingick: I STORMENS SPÅR från 1966 och I NÖD OCH LUST/1978, ANNA BEATA/1979, A-B MÖTER KÄRLEKEN/1981 och A-B FÅR ETT EGET HEM/1983

Den där filmatiseringen och övriga böcker av Anni Blomqvist utgjorde en sådan kontrast till det moderna liv som jag själv levde. De fick mig att värdera om vissa saker och uppskatta enkla ting. Som ett vackert väder och en enkel måltid. Och att inte undervärdera allt det arbete som våra förfäder lagt ner - bara för att överleva.

Vi lever i ett lyxkonsumtionssamhälle och glömmer ibland det basala. Jag är glad över att få läsa/se om hur livet var för bara drygt 100 år sedan och få det skildrat av en utomordentligt god författare som levandegör skärgårdsbornas ibland mkt hårda liv men oxå deras uppskattning av vad livet kan bjuda.



TACK NINA - för ditt inlägg som gjorde att jag fick tänka efter vilka bokskatter som har betytt mycket för mig.

(http://ninasskrivarlya.blogspot.com/)



//Kramar om

Glädjeskutt idag

Inte för att jag kan skutta så bra - överlåtar själva utförandet till mina älsklingar till vänster här.

Men glädjeskuttskänslan - ja den har jag idag.

Varför? Jo - jag som i vanliga fall är en riktig nattskrivare har idag lyckats strunta i att gå i min mentala uppförsbacke och skrivit ett par timmar på eftermiddagen.

Tjohooooooooolahopp vad glad jag blev över det!

Fattar inte varför jag ska känna mig mera nöjd med mig själv då? Jag gör ju samma sak annars - men senare bara eller tidigare om man ser det så.

Men det är väl det där med A och B-tänkande.

A = morgonmänniskor är bättre och uträttar mer

B = nattmännskor är sämre och uträttar lite

Undrar varför mina sysslor blir underskattade bara för att jag gör dem när andra ligger och sover? Jag underskattar inte deras när jag ligger och sover och inte de heller.

Märkligt!

Men kanske att det kommer ifrån det gamla bondesamhället - då gick det inte att ligga och dröna när kossorna skulle mjölkas inte. Nej fy på den drängen/pigan som gjorde så.

Nu har vi inget bondesamhälle längre - utom på TV4 förstås:-)

I arbetslivet finns det flextid numera. Det konstiga var att när jag hade det - då var jag på jobbet så tidigt det bara gick - typ 07.05 - men bara på sommarhalvåret. Kroppen hann väl inte fatta att den hade sovit ett par timmar - den trodde väl att det fortfarande var natt.

Nu ska jag ta och skutta vidare i min glädje med delfinen och kossan som sällskap ...

//Kramar om

Lite respons/omdöme på Manus 2

Från någon jag värderar högt har jag fått en respons, ett omdöme på Manus 2.

Det är från honom som kommer att 'stå modell' till en av huvudkaraktärerna i boken som just nu bara omfattar de 20 första sidorna. Dessa sidor har lästs omsorgsfullt och jag höll andan under tiden. Var rädd att jag satsat för högt och hårt. Men meningen är att man som läsare ska känna det som om man får ett slag i magen och blir berörd. Men inte att man ska känna sig utslagen som om man blivit knockad förstås och inte uträknad heller. Det är 'on the edge' det där. Eller hårfint om man så vill.

Han befinner sig på en vulkanö i Atlanten, så det har varit ett spännande utbyte i cyberspace.

Innan han fick läsa ställde jag en massa sakfrågor för att bättra på substansen, sådant som jag visste att bara han kan svara på. Här är ett utdrag av omdömet som kom i flera steg:

"Har läst en gång men måste smälta det och läsa minst en gång till.

Det var väldigt tungt:-)"

Min första reaktion var en fråga om: "tungt" med en glad gubbe efter? Vad betydde det? Hade han blivit knockad därborta på ön iallafall?

Sedan kom nästa:

"Min första reaktion var positiv och inledningen griper tag i en. Så ändra ingenting.

Det fanns detaljer och känslan av att vara där pga allt som var så familjärt. Så låt

mig smälta och läsa en eller två gånger till.

Jag tror att detta blir skitbra om du fortsätter i samma stil."

Hur glad blir man inte av sådana ord - va?

Så kom nästa:

"Nu har jag läst manuset två gånger och jag älskar sättet du skriver på.

Du trollbinder iallafall mig.

Att du sen sticker till med små detaljer ur verkligheten berör givetvis mig lite extra."

Trollbinder och berör - vilket fint omdöme av en som står modell till en av huvudkaraktärerna:-) TACK - 'Vulkanösmannen Ib' att du vill vara delaktig och att du ger mig positiv respons. Vem hade kunna anat detta för några år sedan?

Det är så roligt för mig nu att få skriva det här manuset eftersom det var meningen att det här skulle ingått i det första manuset jag skrev - det som är inskickat till förlag - men det tog för mkt fokus från den storyn - så jag fick lyfta ur det. Men nu har jag kommit hit och får ägna mig åt att snickra ihop en egen bok om det som tränger på bakom fingertopparna. Underbart:-)

//Kramar om

Uppdrag märkliga saker - kommer här ...

Oj - jag fick ett märkligt uppdrag av http://blogg.passagen.mariaengelwinges/.

UPPDRAG MÄRKLIGA SAKER

Tack Maria - du fick mig verkligen att tänka efter för min första reaktion var att jag inte har några sådana saker kvar eftersom jag flyttat så många gånger så har jag rensat ut mycket (det tror nog inte de som känner mig IRL men jag har verkligen rensat en hel del - jadå:-):-)

Men så kom jag att tänka på BOKEN!

Den har jag ärvt efter min morfar. Den är en riktig kloss - vikt: 3,5 kilo.

Jag har alltid tänkt att den är en riktig dyrgrip. Men NU googlade jag och såg att värdet skiftade väldeliga, från 700 - 2.500 kr.

Mitt exemplar är slitet och inte välhållet längre, så pengavärdet är inte så högt. Men se det spelar då ingen som helst roll - det är affektionsvärdet som betyder nåt. Och den är så häftig att bläddra i.

Här kommer fakta om boken som handlar om ANDERS ZORN:

ZORN, Tecknaren - Målaren - Etsaren - Skulptören

av Gerda Boëthius

Skinnband med guldtext, storlek 33 x 22 och 10 cm tjock

och vikten som sagt 3,5 kg

Numrerad upplaga nr: 471 (av 2000)

Nordisk rotogravyr, Stockholm 1949

Målningarna som jag satt in en bild på är förstås av Zorn. Den 2:a från vänster "Kål-Margit" hade vi hemma under min barndom. Naturligtvis en kopia bara - antagligen 'Ljustryck' - den tyckte jag mycket om.

Kuriosa: min morfar kallade mig ibland för "Böl-Margit" - till allas häpnad för jag är omtalad som ett snällt barn:-)

Tack igen Maria för detta märkliga uppdrag:-)

//Kramar om

Ting som gör min lycklig

Bland det ting som gör mig lycklig är - min bänkdiskmaskin.

Den kom hem till mig idag - igen. Jag gav bort till min son och hans stora familj (men den var inte så stor då) - när maskinen var så gott som ny. Det var i början på 2000-talet och den fick inte plats i köket i huset vi köpte i Dalarna. Det var inte heller nödvändigt eftersom jag aldrig diskade på den tiden. Jag lagade massor med mat och dåvarande maken diskade gärna.

Nu har mina barns far gett dem en större golvmodell.

Vilken lycka - för alla parter när jag blev tillfrågad om jag ville ha diskmaskinen tillbaka. OM JAG VILLE! Ingen tvekan om det!

Det var bara ett aber - inget fanns förberett här i min nya lägenhet. Då bad jag Bovärden komma hit och ge ett prisförslag. Priset blev så högt så det var inget att ens fundera över. Jag sa att jag inte lägger ner tusentals kronor på en diskmaskin som kanske lägger av om ett par månader bara. Han sa:

"Jag ska klura lite på det här - jag återkommer."

Han återkom i fredags, då hade glömt jag bort hela saken. Han sa:

"Jag ska fixa det här åt dig - det ska inte kosta dig en krona." Sagt och gjort. Han fixade!

Idag kom sonen över med min lyckosak. NU kör jag den första

fullproppade maskinen - tänk vad härligt när den är klar:-)

Det känns som om det inte bara är diskmaskinen som kommit hem - jag har oxå kommit hem:-)

Tack Min Son och hans A för att ni tänkte på mig:-)

//Kramar om