
onsdag 31 augusti 2011
Fynd ...

tisdag 30 augusti 2011
Självtid ...
Med självtid menar jag inte att jag vill vara ensam här i världen - långt därifrån. Mina nära och kära och vänner är lika dyrbara för mig som livet självt.
Att vara för mig själv innebär att jag slutar att flyga hela tiden, istället går jag ner för landning och står still på marken och tankar energi för att sedan återigen lyfta med ny kraft under vingarna.
Att stå på marken och vara för mig själv kan ta olika lång tid. Just nu tankar jag och är mycket för mig själv. Jag skriver en hel del.
I en sådan period sover jag i snitt 8 timmar/natt - dvs inte alltid med "rätt" dygnsrytm:-)
Snart är jag åter redo att räcka ut min hand för att umgås och vara intill mina nära och kära.
Allt för nu & Kramar till er
måndag 29 augusti 2011
Nytt skrivarskrin kan behövas ...
Tänk att det kan droppa in ett stänk av förgyllt guld så här på en vanlig måndag. Vem kunde tro det? Jag? Näe!
Blev så dunderlycklig när responsen på senaste kursbrevet från lektören fanns in inboxen i morse, bara så där som om Tingeling hade varit framme under gryningstimmarna. Det ni!
Om jag kunde skulle jag gå ner i spagat och göra piruetter framför Hässelby Slott, hoppa upp i luften och sväva på ett moln ner till Mälarens glittrande vatten.
Varför då? Jo, för att i guldgömman som jag har i mitt skrivarskrin från och med idag, finns den här rikedomen sparad att plocka fram då och då när det behövs:
"JAG BLIR LIKA ENGAGERAD VARJE GÅNG JAG FÅR LÄSA DIN TEXT, KÄNNS SOM EN YNNEST ATT FÅ DELTA I 'H....S' LIV. BEUNDRAR DITT SÄTT ATT MED SMÅ MARKÖRER FÅ LÄSAREN ATT KÄNNA SIG DELAKTIG."
Ja - ni fattar va? Vilken fin förgylld sak att ha i mitt skrin. Mina ögon är våta och kinderna också - inte för att jag är ledsen. Jag är djupt rörd.
Tror nu, om inte förr att jag är på rätt väg med mitt manus "Trappan".
Allt för nu & Kramar till er
söndag 28 augusti 2011
Färg & Form ...

lördag 27 augusti 2011
Reseach igen ...

fredag 26 augusti 2011
Vill vara i bubblan ...
... vill, vill, vill. Eller ett skrivarflow tar jag gärna emot utan vidare - kanske är samma sak på ett ungefär?
Det är så märkligt med det här manuset "Trappan" - går omöjligt att komma förbi 31 000 ordsgränsen! Ibland kommer jag faktiskt över, sedan går jag tillbaka i texten - flödesskriver inte av någon anledning - och vipsidipsi så är jag där och ändrar och har halkat ner på 30 000 igen.
Ibland struntar jag i att sitta och peta och tar ett skutt framåt i storyn, scrollar ner och börjar på kapitel ? eftersom jag inte vet vart det ska hamna efter de andra jag redan skrivit. Att kapitlet ? ska vara längre fram är jag dock säker på - jag har storyn i huvudet och slutet är redan skrivet. Så flödesskriver jag en massa sidor och njuter som tusan och rullar runt i bubblan.
Går tillbaka och petar (förstås!) och jag som var sååååå nöjd med mig själv råkar kolla antal ord nederst till vänster. Det måste vara ett slags trolleri som jag hamnat i, tänker jag! 30 885 ord - bara!?
Vart tar orden vägen i det här magiska manuset? Det ska ju ner allra minst 40 000 ord till innan manuset är klart. Jag fattar ingenting?! Ändå tycker jag att jag har full koll.
MEN - jag vet oxå att minsta lilla motstånd gör att jag vill gå en omväg, hoppa över, komma undan . MÅSTE bestämma mig för att ta klivet fullt ut - det får f*n göra ont ett tag då - får gråta lite om det smärtar så j*kla mycket. "Det är då det blir bra", sa Susanna Alakoski en gång. Ska försöka dunka in det i skallen.
Vill, vill ... vara i skrivarbubblan - nu!
Allt för nu & Kramar till er
torsdag 25 augusti 2011
MÅNGTYDIG ...


