En del av mitt liv

En - viktig - del av mitt liv är mina hundar. Jag har haft båda från deras resp. 8 veckorsdag.

På den översta bilden är det den vovven som bor med mig.

Han är en KORTHÅRIG Collie - nu 6 1/2 år och kallas här hemma för Razz.

Men i stamtavlan heter han: SE UCH KORAD One Way's Herr Nilsson (ja, syrran heter Pippi Långstrump - mamma Ronja Rövardotter - pappa Pokèmon - alla från One Way's kennel).

På den undre bilden är båda hundarna tillsammans - den chokladbruna är en Flatcoated Retriever (bor kvar hos X:et) och är 8 1/2 år och kallas Sir Hector på hemmaplan. I stamtavlan High Hopes Quite The Best. Han lever verkligen upp till sitt namn i stamtavlan för han är bäst. Men inte alls på det han är framavlad till - han ska ju apportera. Men för honom har det en underordnad betydelse. Han är bäst på spår i alla former - de senaste åren mest vilt/blodspår. På det är han suverän i kvadrat!

Sir Hector är annars världens goaste, goaste vovve - med människor o barn - andra hundar gillar han inte. Även om Razz fick bli ett undantag på nåder och väldigt hårt hållen av Sir Hector.

Han är så rasOtypisk som nånting kan bli! Överpälsad och en kroppsform som mer påminner om en Golden/Labbe. Dessutom har han artros på armbågarna fram. Så det gick inte att ställa ut honom än mindre avla på - det fick bli kastration. Han har oxå ett särdrag som är typiskt för honom - han är egensinning till tusen och fattar gärna egna beslut. Att gå framåt OM han bestämt sig för att lägga i bromsen, ja då blir det 'satt hund sitter'. Han fattar gärna egna beslut i skogen oxå. Ibland tror man att han sprungit bort (i 2 timmar eller så) - men då sitter han helt lugnt vid bilen och väntar. Ser ut som om han undrar varför det är sån uppståndelse - "kan de där mänskorna inte låsa upp automobilen NU?" skulle han säkert säga om han kunde.

Det finns ett aber med Sir Hector - han är rädd för fyrverkerier/smällare o varje nyårsafton är han djupt neddrogad annars skakar han som en centrifug o hyperventilerar o kan inte kissa eller göra nr 2 på 24-28 timmar. Det gör vedervärdigt ont att se honom, det ser ut som om han ska få hjärtstopp när som helst. Men jag har gått MH med honom och det klarade han galant, ja - utom skotten då förstås.

Sir Hector är annars världens bästa pusshund - sommaren 2009 hade jag inte träffat honom på 2 år - men då träffades vi - han pussade mitt ansikte (hela) i 20 minuter i ett sträck. Min egen älskling - åhh - vad jag saknar Dig.

Razz han är den totala kontrasten till Sir Hector. Rastypisk! Lydig! Samarbetsvillig! Trygg! En stjärna! Redan när han var pytteliten var jag ute på 'klubben' och tränade lydnad, det gick så bra att jag blev avrådd att gå 'allmänlydnadskursen' när det var dags för det. Jag skulle tävla med honom förstås - trodde jag ja - men matte hon har inga tävlingsnerver så det stör. Men jag ställde ut honom o det gick så bra redan från 4 mån ålder.

Så har vi gått MH och MT (skottfast) och han kan tituleras KORAD - det klarade han med glans - trots uslet utgångsläge (återkommer till det en annan gång.)

Och så sent som i våras (2010) erövrade han sitt tredje certifikat på "Lilla Stokholm" och kan nu tituleras SVENSK UTSTÄLLNINGSCHAMPION oxå.

Razz - han är en sån där hund som passar in precis överallt. I djupa Dalaskogar (det var i sådana han växte upp) och på senare år i storstan. Sedan jag flyttade tillbaka till Stockholm har han utan att tveka en tusendels sekund - åkt buss, tunnelbana, pendeltåg, rulltrappa, hiss, gått på NK mm - allt utan att behöva socialiseras det minsta. Fast att han vuxit upp med Sir Hector som är rädd för smällare - är han oberörd av det. Han är en klippa.

Om jag tycker att vi ska ta det lugnt vissa dagar ja till o med veckor - så kräver han ingenting speciellt. Om jag tycker att vi ska träna lydnad - eller vad som helst annat - så gör han det med glädje.

Om jag tycker att han ska sova i min säng så gör han det. Om HAN tycker att han ska sova i min säng - så gör han det. Men egentligen är vi eniga om det - han sover ALLTID i min säng. Han ligger med sina 26 kilo mot mig, men det känns som han väger 40 minst.

Razz är mera en enmanshund än vad Sir Hector är som är överdrivet intresserad av alla människor utan urskillning. Men de människor som ingår i vår 'storflock' - ja dem älskar Razz ömsesidigt över allt annat.

Om jag säger min dotters namn börjar svansen på Razz att snurra runt, runt och han ler.

Häromdagen var jag lite dum - jag ville testa om han fortfarande skulle betee sig som förr om jag sa 'Husse'. Han stannade direkt - så kunde jag se hur polletten trillade ner - sedan SPRANG han till ytterdörren med viftande svans. Inte sedan 2006 har 'Husse' kommit in genom vår dörr - men han minns som om det vore igår.

Är allting 100% med Razz då? Tja - nej - han har en idé om att ungefär var 100:rade människa han möter ska han hoppa upp med tassarna mot människans bröst. Det kan vara mitt i gatan på ett övergångsställe eller var som helst - jag vet ALDRIG när.

Förövrigt älskar han positiva saker oxå - såsom - fötter och öron - helst mina:-) Ingen konst att beställa en tvätt - den kommer omedelbart:-)

Mina älskade hundar bor i mitt hjärta - hela tiden:-)

/Kramar om