En text som väckte känslor - Getingen

Håller på att redigera om en text som ska in i Manus 2. Det är en text som jag skrev när jag gick på Skrivarlinjen. När jag nu håller på med den hör jag inom mig (i repris) mina klasskamraters och lärares olika responser på den.

Texten kallad 'Getingen' väckte upp känslor hos de flesta i den gruppen jag tillhörde den veckan.

Tidigare och inte senare heller för den delen har jag fått så hårt omdöme av det jag skrivit.

Det resultetade i att jag grääääääääääät när jag åkte hem - när jag blev ensam på bussen släppte jag ut de tillplattade känslorna.

Senare på kvällen satte jag mig och skrev om 'Getingen' och när jag satt där ringde telefonen. Det var min lärare som ville förklara varför jag upplevt det som om jag blev överkörd av alla negativiteter som uttalats i klassrummet.

"Det är för att din text tål hårdare kritik än andras."

Eftersom jag var i obalans och min självkänsla fått sig en törn svarade jag:

"Texten kanske klarar hård kritik - men inte jag - inte just nu iallafall. Och jag har lärt mig här på skolan och på andra skrivarkurser att responsgivare bör ta upp det positiva i texten först, men de flesta sa bara negativa saker - du oxå. Fanns det kanske inget positivt i texten som gick att nämna?"

"Jo!"

"Men varför sa du inget om det då???"

Dagen efter läste jag i Göran Häggs 'Nya författarskolan' på sidan 161 om att ta kritik:

"Problemet är ärlighet. En ny förälskelse riskerar att vara okritisk eller överdrivet villig att var tillags. Gamla vänner eller rentav illvilliga i sådana här fall, särskilt om de skulle börja misstänka att du verkligen har talang eller att det stycke de fått ta del av verkligen riskerar att bli bra. Risken är att de rackar ned på det som fungerar och lovordar det som är dåligt i hopp om att det ska illa för dig. ....//.... En sakkunning kursledare sser till att det hela blir någorlunda ärligt och konstruktivt."

Glöm nu inte att det här är inte mina ord - de är Göran Häggs.

Kritiken har jag med mig i ryggsäcken nu och jag vet att 'Getingen' håller - om jag skriver om den ordentligt.

Ge inte upp om du själv tror på en text du skrivit för länge sedan - låt den ligga och vänta på att du ska utvecklas till det bättre - för det gör du när du fortsätter att skriva. Skriv på!

//Kramar om