Mitt manus & andras - vördnad för ...

Mitt manus såväl som andras kan jag idag känna vördnad för. Varför?
Bara tanken på att alla, vare sig andras eller mitt - börjat med ett tomt papper eller ett tomt worddokument. Blankt!
Som sedan bildat ord av bokstäver, som sedan blivit meningar, en rad, flera rader, ett stycke, flera stycken, en sida, flera sidor, ett kapitel. Det 1:a kapitlet, 2:a, 3:e osv. Ett manus som växer och sväller, som ibland lever sitt eget liv.
Hur spännande är det inte att sätta sig vid tangenterna och ha en klar tanke om vad dagens text ska handla om?
Sedan försvinner den klara tanken under fingrarnas dans - något bara tar över. Ord efter ord radas upp. Ord och meningar fastnar på skärmen - sådana som i mitt fall var okända i början av den dagen.
Hur många gånger har jag inte suttit med 4-5 utskrivna A4 sidor i nattens sena timma och förundrat läst igenom texten och undrat - har jag skrivit det där!?
Många kvällar har jag förflyttats till av mig aldrig beträdda eller beskådade landskap - träffat personer som jag aldrig mött i verkliga livet. Det har varit ett äventyr att betrakta och åka med i bilar som är okända för mig. Olika yrkesgruppers vardag har jag fått dela - som om jag var en liten mus som satt i fickan och betraktade de dagliga gärningarna.
En hel och okänd värld öppnade sig för mig när jag började skriva mitt manus. Häftigt!
Tänk va - andras manus kommer till på ungefär samma sätt - det är jag övertygad om.

Men vissa moderna författare, som Klas Östergren tex - han har skrivit sina böcker på en liten turkos och söt gammaldags skrivmaskin som det inte ens har raderfunktion. Vilket hantverk! Han har ont i armarna, sa han. Inte är de tunna heller hans böcker, så det går lätt att förställa sig att han kämpat ordentligt och lite till.

Min vördnad är stor över lag för andras idoghet sedan jag själv började skriva. När jag tar i en ny bok vänder jag upp pärmen och bläddrar oerhört försiktigt till första sidan och kan lätt visuallisera hur författaren skrivit om, skrivit om och skrivit om igen.
Monika Fagerholm sa: "Jag skriver om varje sida minst 100 gånger!!!

Utan att överdriva det minsta kan jag väl säga, att jag själv under tre års tid skrivit om så många gånger att jag inte ens vågat räkna efter.

Under tiden som jag skrivit mitt första manus har jag oxå varit tvungen att lära mig själva hantverket. Det borde jag slippa med manus nummer två. Någonting borde jag väl ha lärt mig! Och en annan sak - som att lita till att "språket håller" - det måste jag ha med mig in i nästa manus. En lektör lämnade omdömet att det inte fanns något att anmärka på vad gällde språket. Det var som att få en dyrbar pärla att ta vård om. Det ska jag göra efter bästa förmåga.

Jag tittar på min bokhylla, njuter och vill hylla alla de författare som lagt ner så mycket arbete och omtanke för att alla orden ska bli de rätta för oss läsare att läsa.
//Kramar om