... fast det vet de inte om. De tar det för givet, för så har det alltid varit i deras liv.
De har haft tillgång till farfars ö under hela sina liv - so far ...
Kanske att det kommer att förändras pga en kusin till barnbarnens farfar.
Hon vill sälja bort "hela skiten" - i eget intresse (läs pengar) och har inte en tanke på att den delen av ön/gården varit i släktens ägo i flera hundra år ...
Inom mig gråter jag när en människa sätter så lite värde på arvet efter dem som levt och byggt upp den här tillvaron.
Tror inte ens att mina barn förstår hur det här arvet "egentligen" kunde förvaltas och vara värt att slåss för.
På bilden är det mitt yngsta barnbarn Leah - hon som skulle kunna ärva denna underbara ö tillsammans med sina syskon och sin kusin - om inte girigheten rådde ....
Allt för nu
.
Trist!
SvaraRaderaEva: Ja verkligen!
SvaraRaderaOm jag fortfarande hade varit gift med mina barns far så skulle de se på faaan allihop och särskilt den där kusinen (som redan en gång är utköpt men som nu ärvt sin brors arvslott.)
Jag är inte att leka med vad det gäller fastighetsaffärer - så synd att vi är skilda sedan 30 år. Men man vet aldrig vad som händer - hoppas på det bästa trots allt!
Det är så sorgligt men ack så vanligt att pengar tar fram den sämsta sidan hos folk. Har haft hand om flera dödsbon som ska sälja föräldrahemmet och blivit sådana ovänner pga av arvet/pengarna att de inte längre pratar med varandra. Hoppas det löser sig. Kram
SvaraRaderaAnnika: Ja det är lågt.
SvaraRaderaLäser just nu boken "Sommarhuset" och förstår precis vad du talar om ...
Ja - vi får hoppas och tro!
Kram