Avvänjning vs Tillvänjning ...

(bilen delvis från nätet)

 

 

... nu menar jag alltså inte från alkohol eller droger.

 

 

Nepp - jag snackar om att skriva korrekt svenska.

 

Varför tar jag upp det?

 

 

Jo - för jag har vant mig av med att skriva riktiga meningar.

 

Jag trodde jag varit smart  uppfinningsrik som hade fixat till en egen stil.

 

Jo - pytt, där lurade jag allt mig själv.

 

Om en mening ska vara korrekt måste det finnas subjekt - men dem hade jag ransonerat bort.

 

Undrar någon vad som sker då?

 

Svar: BAKLÄXA

 

Undrar någon annan hur lång tid det tar att ändra i ett manus på ca 72 000 ord?

 

Svar: Veckor

 

Om ingen undrar hur det känns att hålla på med det här så kan jag ändå bjuda på en upplysning:

 

Inte så roligt, ögonen går i kors och det är som att SITTA FAST i sin egen text

 

 

Ska jag kanske ge upp, tycker ni det?

 

Svar: Aldrig i livet

 

 

Nu är jag under tillvänjning, så typiskt va - jag som just vant mig av med subjekt och aktiva verb.

 

 

Allt för nu

Att drömma och dansa vals ...

(bilden från nätet)

 

 

... är kul.

 

Särskilt när man drömmer om en av karaktärerna i sitt eget manus.

 

 

Jag var så glad när jag vaknade och full i skratt. Vi dansade på ett gammeldags postkontor efter att vi blivit beskjutna av några som låg i bakhåll.

 

 

Den verkliga personen som står "modell" för karaktären i manuset lever inte längre. Han dog för ca 2 år sedan.

 

Men det är väl inte roligt, inget att skratta åt - nej såklart inte. Men det var så roligt att få träffa honom igen, som om han levde.

 

Till saken hör att jag aldrig har dansat vals med honom i verkliga livet. Så det blev en överraskning för mig.

 

 

Allt för nu

Telefonprat e underbart ...

 

... särskilt när man kan prata i flera timmar tills batteriet är slut och skriker på laddning.

 

Eller hur?

 

 

Allt för nu

Av frustration och ilska tog jag en hammare ...

 

... och gick lös på grytor och kastruller.

 

Den jag blev arg på var en person som jag aldrig fått någon uppmuntran ifrån. Aldrig någonsin.

 

 

Anledningen till att jag brast var en kommentar:

 

"Lägg av med det där skrivandet, du  kommer ju aldrig någonstans med det där."

 

 

Jag vaknade upp ur den dröm jag hade inatt och kände mig j*kligt nöjd över att jag bankat och slagit sönder två grytor. Och över att jag sa ifrån så tydligt. Även om personen jag blev rasande på inte längre lever.

 

 

(Bilderna, från nätet)

 

 

Allt för nu

 

 

 

Ta mig tusan ...

 

... jag SKRIVER på en gammal story som ska bli som ny.

 

Med en helt annan ingång och upplägg.

 

Vilket kommer betyda:

 Ut med massor och in med en mängd annat.

 

Känner mig taggad!

 

 

Allt för nu

Skriva med tydlig tidsanda ...

(lånade bilder från nätet)

 

 

... kan ibland vara svårt. Särskilt när flera av läsarna inte själva har upplevt den tid man skriver om. Men att tiden ändå kan kallas "modern" eftersom det fortfarande finns levande människor som minns tiden som igår.

 

De som läst mitt senaste manus och de som kommer att läsa boken sedan ... kan känna igen tidsandan och miljön från bilderna här.

 

Den översta bilden är från "Centraltvättstugan" på den gata där huvudkaraktären bor. Under tvättstugan ligger det ett snickeri. I bortre ändan, en panncentral.

 

Nästa bild visar huset, vändplanen och den lilla backen/gångvägen utanför hennes port.

 

 

 

Den här fontänen har också sin roll i dramat.

 

Igår pratade jag med en läsare som själv upplevt 60-talet. Läsaren kunde känna tidsandan och se allting framför sig fastän att läsaren inte är från samma ort som jag skriver om.

 

Jag blev glad och upprymd och sa: "... om jag kan nå fram till en enda läsare ... i manusform eller som bok sedan ... är det värt varje all tid jag lagt ner."

 

Läsaren berättade att manusläsningen fick vila ibland medan tårarna rann ...

 

Yeh!

 

Allt för nu

 

 

 

 

SIDENSNÖRET

 

 

 

 

 

 

SIDENSNÖRET

 

Ända sedan du kom in i mitt liv har vi haft ett

band mellan oss.

Som ett sidensnöre så starkt - en självklarhet

mellan ditt hjärta och mitt.

Det var så det skulle vara under lång, lång tid

framöver ...

Vi trodde det båda två och tog för givet att vi

skulle finnas vid varandras sida.

 

 

Så dog du i mitt knä - oväntat, ofattbart och

fasansfullt.

Sidensnöret vägrade att brista ändå - det fanns

kvar dag efter dag inom mig.

Månaderna gick och du var lika tydlig för mig

som när du levde. Jag kunde inte förstå - inte ta

in att du inte fanns här hos mig längre. Vägrade!

 

 

Frätande tårar rann längs vårt sidensnöre -

luckrade upp det.

Ett års nötning gjorde att känslan av din

ständiga närhet suddades ut.

Den blev otydlig, ändå fanns du hela tiden i mitt

hjärtas rum - det som än i dag enbart finns till - för dig.

 

 

Jag ska leva vidare nu och jag lovar dig

att det går bra - bättre än vad jag trodde när du

låg intill mig och ditt liv ovillkorligen släcktes ut.

 

 

Du var fortfarande varm när jag gick.

Men det vara bara din kropp som låg kvar -

det var inte den som var DU.

 

Tack Älskade du för din vänskap och kärlek.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Allt för nu

Söndagsaktivitet ...

 

... har Qillen och jag varit på idag.

 

 

ÄR DET NÅGON SOM FATTAR ATT TIDEN GÅR så FORT NÄR LITEN BLIR STOR??

 

 

På dagens utställning i Enköping blev han 2:a bästa hane + ett Hederpris blev det också.              

 

Nu väger den här "lilla plutten" 22,8 kilo och är 7 månader - bara!

 

Igår lyfte han på benet (fys. könsmognad) för första gången. Jag som matte tappade hakan (bokstavligt) - blev rörd över att han nu markerar "sitt" revir. Gullefjunet mitt!

 

Allt för nu

 

 

 

 

Nu har det hänt ÅSA HELLBERG!

 

Nu vet jag hemligheten ... lovar att inte skvallra för dem lyckliga som ännu inte läst din bok: SONJAS HEMLIGHET

 

 

Det enda jag är missnöjd med är att jag inte hade möjlighet att sträckläsa den ... sådant borde inte få förekomma med dina böcker.

 

Förutom det där irritationsmomentet var det ett STORT nöje från början till slut att återigen få vistas i

Sonjas och de tre vänninornas värld.

 

TACK för din omsorg om oss läsare - att vi slapp vänta på tvåan!

 

 

Allt för nu

 

 

Fredag ... refusering ... nädå ...

 

(bilden lånad)

 

 

... fredag ja - men ingen refusering. 

 

Men jag trodde det när jag öppnade mailet från ett förlag ... ibland verkar det som om de tömmer inkorgen just på fredagar - vet att en del kan bekräfta det.

 

 

Mailet innehöll en supertrevlig ton och en önskan att jag skulle ha tålamod - förlaget hade inte hunnit läs ännu.

 

Nu har jag satt på mig tålamodskostymen!

 

 

Allt för nu

 

 

HURRA - vad jag är bra!

(bilden hämtad från nätet)

 

Jag är så fenomenalt duktig på att inte städa i Inkorgen.

 

Vilken flax att vara slarvig när förra datorn kraschade efter 5 år.

 

De flesta av mina texter återfanns idag i mailform som jag skickat till skrivarkollegor under åren som gått.

 

De senaste tiden har jag dock inte skickat så många texter till andra - mest till mig själv. Ja som back-up alltså. Så jäkla bra när jag inte hade en extern hårddisk eller Dropbox.

 

Nu har jag hållit på hela eftermiddagen/kvällen att "montera" in massor med dikter, ett par romanmanus, sagor, pjäser, filmmanus + en hel del skrivuppgifter från mitt skolår på Skrivarlinjen - 

i egna dokument. Puh!

 

Roligt har jag också haft under tiden  - kul att läsa och beröras av mina egna gamla texter.

 

En del minns jag precis när jag skrev - andra inte.

 

Jag förordar att vara slarvig!

 

 

Allt för nu

 

 

 

 

Manus, Hummer & Vin ...

 

... hör ihop.

 

Värt att fira nu när manuset är ute i stora vida världen.

 

Skål för det!

 

 

De där humrarna låg i min frys i nästan ett år .... väntade och pockade ...

 

Inte för att de höll på att bli dåliga. Utgångsdatumet gick ut 2014 ...

 

 

Nu får jag köpa nya humrar så att jag är beredd när något ännu större händer med mitt manus.

En flaska bubbel ligger förstås på lut sedan ett år tillbaka ...

 

Allt för nu

 

 

Bloggträff IRL ... och lite hund ...

 

... blev det idag med ljuvliga Helena Milton.

 

 

Vi åt en god lunch och pratade på i timmar ...

 

Förra gången vi träffades glömde vi ta bilder ... var så upptagna av pratet bara.

 

 

Efter lunchen väntade en härlig höstpromenad på oss och älskade "Qillen".

 

Vi gick till Hässelby Slott (ägs numera av Thomas Ledin) - vi fortsatte mot Grimstafältet där "Qillen"

rasade av sig sitt spring i benen.

 

Efter springet och glädjehoppen, med skitiga tassar mot våra svarta kläder, drog vi oss ner mot Mälarens strand.

 

Skjutsade sedan Helena till tunnelbanan och omfamnade varandra i en härlig avskedskram med löfte om nya träffar.

 

Sedan slank jag in på Stadium (affären!) och gjorde ett fynd.

 

 

En ny "hundjacka" (ord.pris: 999:-) på superrea för 399:-

 

Tyckte jag kunde kosta på mig efter att ha haft en, efter dottern, övertagen jacka som säkert blivit 12 år nu. Den nya är okej tycker vovven som har samma färger som jackan. Grått, svart och vitt. Flärparna på fickorna är bruna precis som en del på hans kropp. Det gröna? ... tja - det får vi på köpet.

 

Vi åkte hem efter shoppingen - "Qillen" och jag ... torkade skitiga tassar ...

 

Det blev sååå ty-yyst sedan - undrade vart "Qillen" tagit vägen ... smög in i vardagsrummet.

 

Där sitter hundbusen med torktrasan i munnen ... snodd då förstås.

 

"Men va-aa-d gör du", sa jag.

 

 

 

 

"Qillen" svarade: Ja-aag, menar du mig?"

 

Han tittar lite i ögonvrån, fortsätter säga:

 

 

"Det var inte jag som kom med ideén - det var hon där!"

 

"Aha", säger jag. "Du menar att porslinshunden "Lady" kan prata?"

 

"Jaa-aa  ..!?"

 

 

Allt för nu

Flyg nu och landa hos förlagen ...

(bilden lånad från nätet)

 

 

... sa jag till mitt välredigerade manus.

 

 

Man ska ju alltid  aldrig kika i manuset efter den flyguppmaningen.

 

Manuset: "Skyll dig själv om du efterkollar - du får stå ditt kast - jag går in för landning nu."

 

Jag: "Jag har hittat en del uppenbara fel i efterhand - men skyller på dig  mig själv då'ra. Suck ... "

 

 

Shit happends!

 

 

Allt för nu