tisdag 10 april 2012

Så lätt det är ...

(bild hämtad från nätet)

... att ta livet för givet och så ska det naturligtvis vara. Vi kan inte leva för att vi ska dö en dag - när än den dagen kommer ... hur ska vi kunna veta det?

Jag kan inte låta bli att se det lilla, lilla i allt det stora ... lika lite som jag kan låta bli att begråta det som går oss förbi för att vi är låsta i våra föreställningar ... de som egentligen inte är våra egna ... utan andra generationers uppfattningar om hur man "ska vara" - gah - det gör mig så ont ... när det är så lätt att ta tillvara, att älska bara för att ...

Ändå är jag glad, till och med lycklig att jag inte är låst vid det stora ... jag kan se det lilla, det vackra ... och lite till.

Ser du den knappt synbara lilla insekten på vattendroppen?

Allt för nu

9 kommentarer:

  1. Så fint skrivet Ebba. Det är när man tar sig tid som man ser de där små detaljerna:).
    Kram!

    SvaraRadera
  2. Så fint reflekterat. Det är i de små sakerna som det stora finns.
    Kramar!

    SvaraRadera
  3. Maria E: Så sant och jag är glad att du håller med - tack:)
    Kram, kram!

    SvaraRadera
  4. Anneli: Roligt att du bejakar det jag skrev:)
    Kramar

    SvaraRadera
  5. Malin: Glad blir jag för att du tycker det:)
    Kram

    SvaraRadera
  6. det 'lilla'som bär upp det 'stora' inuti den droppen speglar sej ett helt hus .. det lilla som bär det stora inom /inuti sej :)

    SvaraRadera
  7. candela: Vördnadsfullt :))

    SvaraRadera

Kommentera gärna - det gläder mig!