torsdag 25 oktober 2012

Dag Öhrlund sitter på min axel ...

 
 
... bokstavligt  bildligt.
 
Jag hör iallafall hans röst och han säger:
 
"LÄGG NER SAMMA MÖDA PÅ FÖLJEBREVET SOM PÅ SJÄLVA MANUSET ..."
 
I hans senaste bok "Skriv ..." som Ann håller upp, där skriver han samma sak.
 
Vad gör jag då? Jo jag nöter på följebrevet, nöter igen ... igen ...
 
Går det bra?
 
Mycket bättre än för två år sedan ... antagligen en utveckling. Behöver ingen utomstående som uttalar om det.
 
Om ytterligare två år kommer jag hylla mig själv   le och antagligen skämmas över det här inlägget.
 
Nu ska Dag få prata ostört på min axel ...
 
Allt för nu
 
 

8 kommentarer:

  1. Gör som du fått rådet; fortsätt nöt på följebrevet, fast inte i två år! Hoppas så att du blir antagen av ett förlag.
    Kram och Lycka till!

    SvaraRadera
  2. Vad härligt att ha Dag på axeln! : ) Jag har precis samma tankar som du, förra gången jag skrev mitt följebrev så lyssnade jag lite för mycket på andras åsikter. Därför blev nog inte det brevet riktigt mitt. Den här gången har jag skrivit på mitt sätt med mina ord och det känns mycket bättre. Jag hoppas att det också säljer. :) Lycka till med ditt följebrev!
    Kram!

    SvaraRadera
  3. Helena Milton: Ha, ha - det där för två år sedan var till mitt förra manus!
    Hoppas likadant som du gör. Tack för "lycket".
    Kram

    SvaraRadera
  4. Anneli: Visst är det roligt när man märker en viss utveckling och mognad. Lycka till du oxå!
    Kram

    SvaraRadera
  5. Jag har väl lite tid kvar innan jag behöver skriva mitt följebrev. Men jag visste faktiskt inte att det var SÅ viktigt. Oj. Svårt.
    Lycka till med filandet!

    SvaraRadera
  6. MalinC: Ta det inte så allvarligt - en del säger att det bara är en formsak med följebrevet - andra lägger mycket krut på det. Förlagen har lite olika prio ...

    Lycka till med ditt manus och välkommen hit!

    SvaraRadera

Kommentera gärna - det gläder mig!