onsdag 18 april 2012

Jag är här nu och med följebrev dessutom ...

... och bilden är från Kungsträdgården igår. Blev förvånad att träden blommar, såg inte ut så på håll.

Idag har jag fått utrymme i min tajta kalender att skriva en ny variant på följebrev. Det kom sig av att jag kom att prata med min sjukgymnast om vad mitt manus handlar om.








Det blev nästan som en pitch eftersom tiden för att prata var begränsad. Mycket nöjd blev jag.

Tillbaka till gårdagen, som blev smått histiorisk och värd att fira.

Kl. 06.30 vaknade jag av min tidsinställda mobil och att jag hade bett min dotter samt hennes far att ringa mig då så att jag verkligen kom upp för att åka iväg på två avtalade möten. Som en backupp ringde min svärdotter också 06.45 - så jag tackar så mycket för hjälpen. Jag kom iväg med både buss och pendeltåg.

I min avlidna mammas lägenhet utspelades följande:

Hyresvärdens representant gjorde en besiktning av lägenhetens skick samt gjorde en slutstädbesiktning på en och samma gång.

Samtidigt kom den betrodda personen som höll i ansvaret för den städning jag beställt och gjorde sin städbesiktning.

Dessutom var det två kvinnor där på visning.

Allt avlöpte väl och jag kunde lämna ifrån mig alla nycklar. Klart!!!

På eftermiddagen träffade jag min bästis M och vi gick långpromenad - därav bilden ovan och sedan gick vi en runda på Kungliga Djurgården och tillbaka mot city.

Efter det satt vi många och långa timmar på en grekisk taverna. Vi åt och drack gott. Och framförallt så pratade vi hela tiden ... det är så vi gör hon och jag.

Under de här 22 dagarna som gått sedan min mamma dog har jag ägnat ca 40 timmar! åt att resa kommunalt och resten av tiden till att få saker och ting i rullning ... med allt vad det innebär.

Emellanåt har jag unnat mig att äta ute, ibland med sällskap och ibland för mig själv ... det gäller att ta hand om sig själv när den vanliga livscykeln för ett tag sätts åt sidan för att ta hand om det som kommer efter ett dödsfall.

Jag har fått lov att avsäga mig ganska mycket, strukit i almanackan, ändrat tider, skrivit in nya avtalade möten etc ... varit uppfylld att ro båten iland på utsatt tid ... och jag har inte haft tillfälle att skriva, varken här eller på manuset ... men idag så. Då blir jag glad ända in i märgen!

Ännu är jag förstås inte klar med "dödsboarbetet" men på god väg ... falla ihop (om jag nu ska det) får jag göra sedan ... därframme någonstans ... eller så skiter jag i det.

Allt för nu (roligt att "ses")

2 kommentarer:

  1. Vad jobbigt för dig att livet är så tungt just nu. Samtidigt är det ju det som är livet, även om det inte är något man önskar sig. Jag hoppas att du snart är igenom, så att du kan njuta av våren på riktigt igen.

    Många varma styrkekramar!

    SvaraRadera
  2. Anneli: Det är som du säger - livet är så här ibland, det liksom ingår.
    Allt har en ände (men korven har två:)) - klart att jag ser ett slut och en utgång där framme, men om jag missar våren så finns ju sommaren kvar att njuta av:))

    Kramar

    SvaraRadera

Kommentera gärna - det gläder mig!