onsdag 19 oktober 2011

Små saker gör livet stort ...

... det kan jag skriva under på.
Ibland kan vänner överraska och plocka fram de finaste omtankarna som gör livet annorlunda för alltid.
Att låta sig bli berörd och sedan i sin tur vilja beröra, är stort och mycket kärleksfullt.
Spontant, på vännens initiativ träffades vi igår. Efter en god måltid fick jag en gåva, en som jag inte alls förväntade mig.



Vännen hade läst i Torgny Lindgrens bok Minnen.
Där i fanns, bland andra - berättade minnen om älskade hundar och särskilt om en hund som stod TL's hjärta nära och som han hjälpte att somna in.
Min vän sa: "Jag kan läsa det avsnittet för dig om du vill?"
Mitt hjärta svällde och det var underbart att få dela den där stunden av empati.
Jag trodde att jag skulle komma att gråta under läsningen, men så blev det inte alls. Jag kände bara något starkt och djupt och nytt inom mig och mycket igenkänning med orden TL skrivit och som min vän läste.
För varje timma som går sedan den speciella stunden blir det sällsamma innehållet i den, större och större i mitt liv.
Jag hade ingen aning om hur min hunds död skulle plocka fram starka, ömma och omsorgsfulla sidor hos mina vänner och medmänniskor. Sådana som inte har kommit fram tidigare. Jag är tacksam över den här tiden, det är sällsamt att få uppleva och betrakta vad som finns i andras hjärtan.
(Tyvärr finns motsatsen också, en kall okänslighet, det gör mig ont om de männsikorna - själv vill jag fokusera på det goda som lyfter mig och bär mig framåt.)
Jag vill tacka min vän som gav mig den här oväntade gåvan, kan inte nog beskriva hur omtänksamt det var. Det var som att höra ljuvliga fågeldrillar efter ett mörkt ihållande regn.
Allt för nu & Kramar till er

7 kommentarer:

  1. Ibland blir man förvånad av hur lite man verkligen känner sina vänner och bekanta. En del människor, ofta de man minst anar, har en så fantastisk förmåga att kunna visa empati. Medan andra som man förväntar sig det av inte visar något. Sen tror jag väl i och för sig att det ofta beror på rädsla och okunskap. De vet inte hur man beter sig pga att de aldrig fått lära sig det. KRAM

    SvaraRadera
  2. Så fint du skriver om det här mötet och om boken du fick. Du får nog använda den här tiden du fått och det du varit med om och skriva en roman eller en novell.

    SvaraRadera
  3. Det var inte dåligt, först ett fint möte med en kär vän och sedan en så genomtänkt och fin present. Spontaniteten i sig är ju en tillgång, att uppleva viktiga och fina ögonblick när man inte/minst av allt väntar sig det.

    SvaraRadera
  4. Annika: Håller med dig.
    Jag tror jag kan plussa på med avundsjuka/svartsjuka till rädlsa o okunskap oxå. På det viset att de själva aldrig haft förmånen att älska/bli älskade av ett djur/hund. Men det är som med personkemi mellan människor - ibland stämmer det o ibland inte.
    KRAM - saknar Dig<3

    SvaraRadera
  5. Monika Häägg: Tack rara du för att du tyckte om det jag skrev.
    Så småningom blir det nog något skrivet om det.
    Just nu är jag ju upptagen med att skriva en annan roman:-)

    SvaraRadera
  6. Helena: Håller med och det går att förvalta minnet av händelsen hela livet:-)

    SvaraRadera

Kommentera gärna - det gläder mig!