fredag 11 mars 2011

Kunde jag väl inte tro - redigering

Nej inte att jag skulle sätta igång och redigera mitt första manus. Men det har legat och skavt på ena sidan av skallen en tid nu. Jag vet att den första sidan håller som inledning, men sedan tappar jag och blir för redovisande. Att jag hamnade där beror på att jag från början skrev en Prolog. Efter att lektören tyckte att den svajade lite och det var jag helt medveten om redan innan, gjorde jag om den till att ingå i framför allt det första kapitlet och i de följande. Men det har egentligen inte känts riktigt bra någon gång. Tidigare har jag inte orkat röra i det där eftersom jag redan skickat in manuset till förlag. Nu har jag ju börjat på ett nytt manus och det ska passa ihop med det första, efter det har jag börjat se lite annorlunda på det jag skrivit tidigare. Vilken härlig känsla - det är roligt faktiskt:-)




Inte visste jag att jag skulle nå den här redigeringspunkten nu - men det är bara att rätta sig efter när orden vill bli borttagna och omskrivna. Mina älskade ord:-)




//Kramar om

5 kommentarer:

  1. Det är märkligt att när en text har legat ett slag så kan man plötsligt se det som är problemet, vad det är som inte stämmer och känns fel. Jag har precis skickat iväg en novell som skall publiceras i en tidning. Den här novellen skrev jag för en tid sedan och sedan har den legat och väntat. Trots att jag tyckte att den var "helt perfekt" innan så fanns det ändå en del små ställen som jag nu märkte att jag inte tyckte om. så får en text ligga tillräckligt länge så blir det kanske något helt nytt.
    För övrigt har jag aldrig varit helt nöjd med den första delen i min debutbok. Jag ändrade och ändrade men ändå kändes det inte bra och så är det fortfarande.

    SvaraRadera
  2. Monika Häägg: Ja, det är märkligt, särskilt när den legat i flera månader i olika perioder under själva tillblivelsen. En gång skickade jag oxå iväg en novell - långt senare förstod jag hur usel den egentigen var. Förvånande att processen fortsätter ständigt, kanske allt eftersom det sker en utveckling utan att man egentligen är medveten om det. Men det är ju glädjande förstås att gå framåt:-)

    SvaraRadera
  3. Man blir sin egen skola

    SvaraRadera
  4. Malin: Ja jag går i Ebbaskolan:-)

    SvaraRadera
  5. Vad kul att det lossnar! :-)

    SvaraRadera

Kommentera gärna - det gläder mig!