torsdag 20 januari 2011

KRITIK - få & ta emot


Kritik är något som vi väl sällan vill ha. Men då glömmer vi kanske bort den positiva och konstruktiva - den som får oss att må bra. Men den som vi upplever som negativ får oss oxå att må bra - efteråt. Kanske långt senare till o med.
När jag skulle få respons (läs kritik) på Manus 1 av den lektör jag anlitat som tillika varit min förste lärare i skrivkonstens mysterium - väntade jag flera dagar - den blev lite försenad och jag undrade om jag skulle ta det som ett gott eller dåligt tecken tro?
Den dagen responsen till sist kom hade jag gått upp kl o4.10 för att jag skulle på hundutställningen "Lilla Stockholm" med Razz och 'hämta' det 3:e certet (jag skojade o sa 'hämta' för jag var säker på att han skulle få det - eftersom det var underbara Fia på Roxinas kennel som skulle visa honom för domaren - inte hans matte med de dåliga tävlingsnerverna - han fick sitt 3:e cert med Fias hjälp:-) och blev därmed Svensk utställningschampion:-))
När jag kom hem alldeles yr i mössan av glädje o trötthet fanns responsen i ett inkommande mail.
Adrenalipåslaget som blev då - kunde jag inte ens föreställa mig i fantasin - det gjorde bokstavligt ont.
Den sammantagna upplevelsen av responen/kritiken kändes som om jag fått stryk - inte bara teoretiskt - utan jag sjönk ihop på stolen som om jag verkligen fått en rak höger - tjoff!
I marginalen längs - nästan - hela manuset stod det: "Nä - Ebba - det här går bara inte."
Suck!
Att jag blev så uppläxad berodde väl på den tidigare lärar/elev situationen. Vad vet jag? Vi kände ju varandra - kanske fanns en viss besvikelse från lärarens sida som spelade in. Som om tankarna gick: "Har hon inte lärt sig bättre än så här?!"
Jag hade förstås hoppats på: "Bravo Ebba - det här kan du skicka in till förlag ögona bums!"
Men den där uppläxningen och den stundtals väldigt raka kritiken - det var precis vad jag behövde! Jag lärde mig så oerhört mycket av den och när jag pluggat och läst in mig på den kunde jag se att det fanns ett och annat guldkorn i mitt manus oxå.
Jag la undan manuset i flera månader, inte för att jag gav upp eller så - inte alls - men hela tiden hade jag kritiken i huvudet och det blev en process som pågick. Sedan plockade jag fram manuset igen och då kunde jag kritiken utantill och det var lätt att ändra och dra ifrån.
Jag gjorde så mycket jag bara kunde med manuset - men det behövde en ordentlig genomgång till och så blev det - men mer om det vid ett annat tillfälle.
//Kramar om

4 kommentarer:

  1. Kritik är inte alltid roligt att få men icke desto mindre nödvändig för att lära mer och gå vidare. Jag tror på att lyssna och lära men också på att lita på sin egen magkänsla och att tro på sig själv och sin egen förmåga. En balansgång som varken är självklar eller lätt :)

    SvaraRadera
  2. Anneli: Jag håller med, klart att man ska tro på sin egen förmåga. Delar av den respons/kritik jag fått har varit precis på sånt som jag innerst inne vetat om att det var mindre bra och som kan göras mkt bättre. Då var det skönt att någon petade på just det så att jag 'kom loss'.
    När jag fick sista lektörsutlåtandet (som jag inte skrivit om än) - var jag helt kolugn - inget adrenalinpåslag alls:-)

    SvaraRadera
  3. Det här tror jag att alla kan känna igen sig i. Särskilt om man tror att man gjort något jättebra och blir totalsågad. Jag tyckte själv att det var jättejobbigt med kritik i början av mitt skrivande. Det har faktiskt gått över.

    Jag föreställer mig worst case scenario nu när min bok kommer ut. Tänker mig att bloggare och tidningsrecensenter klagar på ditten och datten och känner efter hur det skulle kännas. Om jag inte håller med kommer jag inte bry mig om det. Jag kommer att rycka på axlarna. En läsupplevelse är högst personlig och alla kan inte gilla det jag skriver.

    Skulle jag få kritik som känns relevant skulle jag suga åt mig och se det som ett sätt att lära mig till nästa roman. Man kan alltid bli bättre.

    När jag fick min första lektörsläsning kände jag mig tyngd. Inte pga kritiken som sådan, den höll jag med om. Jag tvivlade på min egen förmåga att göra de nödvändiga förändringar som krävdes. Men det gick snabbt över och sedan satte jag igång att redigera av bara tusan:). Och hur det gick vet du ju:).
    Kram!

    SvaraRadera
  4. Malin: Jag får hålla med om att det är känsligast i början när man får respons av proffs. När jag gick på Skrivarlinjen fick jag någon gång kritik som sved och gjorde riktigt ont. Men när så manuset långt senare var klart o jag fick konstruktiv respons av lektören (3) var det en utmaning att försöka göra någonting av den. Jag vill verkligen inte 'försvara' min text utan är öppen för ändringar - för som du säger - man kan bara bli bättre:-)
    Ska bli så spännande att höra hur ditt möte avlöpt på förlaget:-) Kram

    SvaraRadera

Kommentera gärna - det gläder mig!